Jag börjar snart bli så till åren kommen att det är dags att avsluta mitt arbetsliv och gå i pension. Man skulle ju kunna tro att det är något jag längtar efter med tanke på hur mycket alla tycks önska längre semestrar och ledigheter. Men jag längtar inte alls. Tvärtom känner jag viss bävan inför att detta nu ska ske.
Jag har haft ett yrkesliv där jag fått träffa mycket människor, rest en hel del till ställen jag kanske inte annars fått se och på olika sätt både utvecklats och utmanats. Nu ska jag alltså sluta med detta för att istället… Ja, vadå?
Det är nog den frågan som hela tiden spökar för mig. Vad ska jag göra med all min tid?
Jag är pigg och frisk, tack och lov, och har en god ekonomi så det oroar mig inte. Jag lever ensam sedan många år och mina barn har fullt upp med sina egna liv även om de ganska ofta kan önska barnvaktsförstärkning av sin mamma. Det ser jag fram emot att få mer tid över till, men jag vill inte leva mitt liv genom mina barn och barnbarn utan ha ett eget innehåll.
Jag har en hel del vänner men många av dem är upptagna med sina intressen och sina barnbarn. Själv har jag inte så många intressen, jobbet har ju varit det jag helst ägnat mig åt. Så, vad gör jag nu med resten av mitt liv?
Du står inför en stor förändring i livet och att det väcker många tankar är naturligt. Yrkeslivet fyller många funktioner för de allra flesta. Det ger sociala möten, medför dagliga rutiner, ett tydligt sammanhang och upplevelser av tillfredsställelse om man trivs med det man gör. Många längtar till pensionsåldern och har tydligt klart för sig vad som ska ta vid då medan andra, precis som du, kan känna viss bävan. Att plötsligt stå utan allt det som jobbet ger är inte självklart positivt.
Jag tror det är klokt att redan innan pensionen börja fundera över hur livet efteråt ska se ut. Det låter som att du verkligen haft ett rikt och givande arbetsliv och att du skulle önska en fortsatt sysselsättning som kan ge dig ungefär samma behållning. Du skriver att du inte har några egentliga intressen, men finns det kanske saker du är nyfiken på och skulle vilja prova på men som du inte haft tid med då du jobbat? Kanske finns det saker du vill lära dig och kurser du vill gå? Länder och platser du skulle vilja se dit arbetslivet inte fört dig?
Eller sporter du skulle vilja börja med? Du skriver att dina vänner är upptagna av olika intressen. Finns möjligheten för dig att följa med dem och på så sätt både umgås med dem och utöka dina egna intressen?
Jag vet ju inte vad du arbetat med men finns det någon möjlighet för dig att vara verksam på ett liknande sätt även som pensionär? En del fortsätter ju att arbeta efter pension men i mindre skala och kanske som konsult istället för som anställd. Skulle det vara något för dig? En annan variant kan ju vara att bli mentor till personer som kommer nya till ditt yrkesområde och som skulle vilja ta del av dina erfarenheter. Ytterligare andra söker sig till arbeten av en helt annan sort än det de tidigare jobbat med. På vissa orter finns förmedlingar för seniorer och pensionärer som erbjuder tjänster av olika slag, kanske kan det vara något för dig?
Att arbeta i frivilligorganisationer såsom Rädda barnen, någon sjukdomsförening eller stiftelsen Min stora dag, är något som många upplever som mycket givande och där de kunskaper och nätverk man har från sitt yrkesliv kan komma väl till pass fast då i ett något annat syfte. Det finns ju många sådana verksamheter, tror du att någon skulle kännas meningsfull för dig?
Du skriver också att du inte vill leva genom dina barn men att de kanske skulle önska mer barnvaktsförstärkning. Varför inte erbjuda dem det till exempel i form av att ha en stående dag i veckan då du hämtar eller tar hand om barnbarnen? På så sätt behöver de inte känna att de tynger dig och du får en naturlig och regelbunden kontakt med dina barnbarn. Om du blandar en ökad kontakt med barn och barnbarn med andra aktiviteter kanske du finner just den balans i livet som du söker.
