Jag är en 16-årig tjej som känner att jag inte duger. Känner mig tjock och ful hela tiden, utom korta stunder då jag kan känna mig som vanligt. Ser bara att jag är tjock och fet när jag kollar i spegeln.
Är 170 centimeter lång och väger 74 kilo. Alltså överviktig. Vill bara gå ner i vikt. Hade ungefär denna vikt för två år sedan men när jag sedan skadade mitt knä gick jag ner till 68 kilo. Var dock inte nöjd då heller och använde maten för att dämpa mina känslor av att inte duga.
Nu har jag börjat äta ungefär som jag gjorde när jag vägde 68 men jag mår dåligt efter att ha ätit och hatar känslan av att vara mätt. Så fort den här jobbiga känslan kommer vill jag bara träna för då känns det bättre.
Jag följer dock inte alltid den känslan och då antingen ökar den eller så lägger den sig efter ett tag. Sedan är det olika jobbigt i olika perioder också. Jag kan må jättebra en vecka och sedan urdåligt den andra.
Mamma kollar alltid hur mycket jag tar till middag och säger till om hon tycker att jag tar för lite potatis, men det gör jag inte. När hon säger att jag ska ta mer så gör jag det och sedan känns det som att det är kört, så då kan jag lika gärna ta lite till.
På sistone har jag lyckats att bara ta en portion. Dessutom försöker jag lämna bordet så fort som möjligt, för om jag sitter kvar ökar risken att jag tar mer. Om jag tar mer så mår jag bara jättedåligt efteråt. Jag mår oftast dåligt efteråt ändå. Jag har väldigt höga krav på mig själv i skolan också, är ofta stressad av skolarbetet och om jag ska kunna hinna träna.
Vad är det för fel på mig och vad ska jag göra åt det?
Missnöje med vikten är tyvärr vanligt hos väldigt många tjejer och kvinnor. Vi matas ständigt med bilder på retuscherade kroppar som ser “perfekta” ut och väldigt ofta handlar löpsedlar och tidningar om olika sorters dieter. Det är svårt att inte påverkas av allt detta även om de ideal som sprids sällan är sunda.
Det låter som att du fastnat i en upptagenhet kring mat, vikt och kropp som blir ett problem för dig. Exakt vad du ska väga och äta är inte så viktigt så länge du inte är varken underviktig eller överviktig, Istället behöver du hitta ett förhållningssätt till maten som du mår bra av både kroppsligt och psykiskt. Och det är inte alltid helt lätt.
Ett första steg är att äta regelbundet, det vill säga frukost, lunch, middag och mellanmål däremellan. Ibland behövs även ett kvällsmål innan man lägger sig. Måltiderna bör vara uppbyggda så att du blir mätt och får i dig en allsidig och näringsriktig kost som du tycker om. Om du ibland äter lite för mycket eller lite för lite gör inget, försök bara att börja om på rätt spår redan vid nästa mål.
Även träning är viktigt för att du ska må bra och även träningen måste ske på ett balanserat sätt så att din kropp orkar med och klarar av den och så att du har roligt. Att variera träningen kan vara klokt för att undvika skador och bygga upp kroppen med både styrka och kondition.
Det är inte alltid helt enkelt att hitta ett bra förhållningssätt till mat och träning på egen hand. Att prova är inte fel men känns det svårt ska man inte tveka att söka hjälp. Du beskriver att ditt mående och din bild av dig själv kommit att kretsa mycket kring din vikt och att du dessutom känner dig stressad över skolarbetet.
Om jag förstår dig rätt har du haft de här problemen under cirka två år och då skulle jag rekommendera dig att söka psykologisk behandling. Vänd dig till exempel till BUP där du bor. KBT har visat sig ge relativt goda resultat när det gäller ätstörningar och behandlingen riktar in sig både på ätbeteendet och det psykiska måendet.
I väntan på, eller parallellt med att du går i behandling, skulle du kunna läsa någon av böckerna Från självsvält till ett fullvärdigt liv: en ny KBT-metod i 6 steg eller Lev med din kropp båda skrivna av Ata Ghaderi och Thomas Parling.
