Vi är fyra väninnor som känt varandra sedan ungdomen och ibland träffas och gör trevliga saker tillsammans. En av dem har utvecklat ett beteende som både irriterar och gör mig lite beklämd. De andra tycks inte bry sig nämnvärt, även om jag ser att även de ibland reagerar.
Väninnan ifråga ondgör sig varje gång vi träffas över personer som sagt, gjort eller betett sig väldigt konstigt.
Det gäller ibland människor som åtminstone inte jag känner. De beteenden hon tillskriver olika personer är så osannolika att man måste betvivla sanningshalten. Vi andra förväntas sitta och bara hålla med.
Jag tycker mig förstå att hon överdriver, förvränger situationer, lägger till och drar ifrån som det passar hennes syften, allt för att dramatisera en händelse. Hon lägger ord som aldrig uttalats i munnen på folk. Jag har till och med vid något tillfälle fått bevis på att hon kommit med rena lögner.
Det minsta man säger emot eller vägra jamsa med blir hon irriterad. Hon tål ingen avvikande åsikt och kan aldrig erkänna minsta fel, inte ens när det gäller en struntsak. Bortförklaringarna är ibland så uppenbart patetiska och konstruerade.
Senast vi sågs kunde jag inte hålla mig utan ifrågasatte om personen verkligen sagt som hon påstod. Hon snäste mig till svar och fortsatte prata för att övertyga mig. Den pinsamma situationen bröts av ett en av de andra väninnorna snabbt tog upp ett annat ämne.
Allt detta stör mig de gånger vi fyra träffas. Jag tycker så mycket om de två andra men just denna väninna förstår jag mig inte på. Hon lever i ett långvarigt äktenskap, har en snäll man, de reser mycket och hon är väldigt glad och stolt över sina barnbarn. Så hon har också sina ljusa sidor.
Hur kan man komma runt problemen? Det är ju svårt att bryta med henne utan att bryta hela kamratkedjan. Det vill jag inte.
Jag tror att du delar din upplevelse med många människor, att vara del i ett gäng där man tycker mycket om de flesta men kanske inte lika mycket om alla. Samtidigt inser man att valmöjligheterna inte är så stora, det är lite allt eller inget som gäller, precis som du beskriver även i ditt fall. Så frågan är vad du kan göra i den situation du befinner dig i? Du vet att du inte vill bryta med din väninna men har upplevt att det fungerar dåligt att ifrågasätta henne.
Det här med att hon, som du säger fabulerar, vad tror du ligger bakom det? Kan det vara så att hon gör det för att få medhåll om fel och brister hos den hon berättar om? Att hon på det sättet söker er bekräftelse för att den är viktig för henne? Är det kanske så att hon själv känner sig otillräcklig och genom att beskriva andras brister så mår hon lite bättre? Eller kan det vara så att hon helt enkelt förskönar sina berättelser genom att lägga till och skarva lite här och där som det passar henne? Att det är hennes sätt att berätta på ett, i hennes eget tycke, lite roligare och mer underhållande sätt?
Om du förstår skälet till att hon gör som hon gör kanske det blir lite lättare för dig att lyssna till det? Om du inte tror att något av de ovanstående skälen gäller eller kan förstå hennes agerande på annat sätt, tror du att du helt enkelt skulle kunna låta henne göra som hon gör, väl medveten om att du inte tror på det och inte håller med henne, men utan att engagera dig allt för mycket i det? Kanske kan du inta en lite avvaktande och tillbakalutad hållning till det hela?
När hon däremot talar om sin man, sina barnbarn, sina resor eller andra saker som du tycker om att lyssna till, skulle du istället kunna vara desto mer engagerad och intresserad. På så sätt får du förhoppningsvis höra mer om det som faktiskt intresserar dig men kan tillåta dig att sväva bort i andra tankar när hon talar om sådant som du egentligen helst inte skulle vilja lyssna till.
