Jag behöver verkligen din hjälp angående min svärmor som får mig att må väldigt dåligt. Jag och min sambo har varit ihop i över tre år nu och börjar närma oss 30 båda två. Jag kommer från en helt vanlig familj i Norrland där vi också träffades. Han kommer från södra Sverige där hans mamma och pappa bor. De är skilda och har var sin ny partner.
Först flyttade jag cirka 40 mil till min kille där han studerade och när han var klar ett år senare bestämde vi oss gemensamt för att flytta hit till min hemstad eftersom jag skulle börja på universitetet här.
Då svärmor fick veta att vi skulle flytta hit började hon anklaga mig för att jag bestämt detta åt hennes son, att han skulle ångra sig då han bara var förälskad för stunden. Han hade haft en massa kvinnor innan så förhållandet med mig var inte så allvarligt. Sedan talade hon illa om mig inför hela deras släkt, sa att jag var en bitch som hade förhäxat honom.
Redan första gången jag träffade henne visade hon sitt avståndstagande. Vi satt och åt med min sambos släkt och alla ville att jag skulle berätta om min hemstad. Plötsligt reste mamman sig och sa att hon hört nog om denna stad. Så lämnade hon bordet, gick ut, smällde igen ytterdörren och åkte därifrån.
När vi skulle köpa lägenhet så ville hon sponsra med lite pengar under förutsättning att bara sonen skulle stå som ägare. Anledningen var att han annars kunde bli blåst.
Så kommer dagar då är hon trevlig och ger presenter. Det hela är väldigt dubbelt. Denna kvinna är chef på ett företag och är utåt sett en klok och trevlig person. Jag är en skötsam tjej som läser på universitet och har aldrig varit strulig så jag kan inte förstå varför jag inte “duger”. Min sambo är på min sida och stöttar mig.
Jag skickade ett mejl till henne där jag förklarade att jag inte känner mig respekterad och inte längre accepterar deras elaka kommentarer. Men hon svarade bara helt opersonligt att hon inte kan ta ifrån mig mina upplevelser. Vad ska jag göra?
Psykolog Liv Svirsky svarar:
Du beskriver en mycket påfrestande situation för dig och sannolikt även för din sambo. Det är så pass jobbigt att du börjar undra vad det är hos dig som gör att du inte duger. Du har försökt lösa det hela genom att mejla din svärmor.
Att du inte fick ett svar som du upplever leder er relation vidare är naturligtvis tråkigt. Tror du att det finns någon poäng med att göra ytterligare ett försök att ta upp det hela med henne? I så fall vill du kanske prova det. Om du tror att fler samtal med henne är meningslöst tycker jag att du ska vara nöjd med att du gjort ett ärligt försök att bjuda in henne till dialog.
Du skriver också att din sambo är på din sida och stöttar dig vilket ju är väldigt viktigt. Det är ju ni två som tillsammans fattat beslutet att leva med varandra. Har din sambo talat med sin mamma om hennes beteende gentemot dig och sagt vad han tänker och tycker? Det är ju faktiskt hans mamma som ni upplever beter sig på ett knepigt sätt och även om hon gör det gentemot dig i stunden rör det ju i högsta grad honom eftersom det hon säger och gör handlar om att hon vill påverka sin sons livsval.
Om en verklig förändring ska komma till stånd skulle jag därför tro att det är han som klart och tydligt inför henne behöver stå upp för er relation och för hur han önskar att hon ska bete sig mot dig. Troligen behöver han vara väldigt tydlig och fast i det han säger. Det kan vara svårt både utifrån deras nuvarande relation och utifrån tidigare erfarenheter. Ibland kan det vara så laddat att ta den här sortens konflikter med sina föräldrar att man behöver hjälp i form av psykologisk behandling för att orka med det. I så fall kan det vara viktigt att faktiskt söka den hjälpen.
Om problemet inte minskar kanske du och din sambo kan försöka hitta några strategier för hur ni ska hantera situationen. Finns det sammanhang då ni träffar henne som är mindre jobbiga – kanske hos er, på staden eller hos släktingar? Kan ni i så fall styra era möten till just sådana sammanhang?
En annan strategi kan vara att planera för hur ni i stunden ska bemöta anklagelser eller liknande från henne om de dyker upp. Ska ni säga ifrån, tala om att ni blir ledsna eller helt enkelt ignorera det hon säger? Om man är förberedd på det sättet blir det oftast lättare att hantera situationen.
Naturligtvis är strategier av det här slaget inte verkliga lösningar på problemet men kan kanske ändå göra det enklare för er att hantera situationen när ni hamnar i den.
