Mitt ena barnbarn, en pojke som idag är fyra år, riskerar att bli ett mobbningsoffer om vi inte hittar ett sätt att stärka hans självkänsla. Han är mycket pysslig och håller på med egna lekar och uppfinningar men blir helt otröstlig när det inte går som han vill. Skulle han råka slå sönder något eller råka orsaka lillasysters gråt, så blir han åter otröstlig.
Likadant är det när kamraterna på förskolan jagar varandra. Om de jagar honom blir han rädd och gråter. Det är detta som oroar mig med tanke på hans kontakter med större barn.
Han har två föräldrar som verkligen gör allt för sina båda barn. De är noga med att stimulera båda barnens behov.
Det låter som att du har ett stort engagemang i dina barnbarn. Nu känner du en stor oro för hur pojken mår och hur det ska fungera för honom både nu och i framtiden.
Det är ju så att barn utvecklas i olika takt och i vissa perioder kan de vara mer ängsliga, känsliga eller försiktiga för att sedan bli mer tuffa och tåliga. Barn påverkas också mycket av vad som händer runt dem. Det kan vara allt ifrån att de fått syskon, börjat i ny dagisgrupp, flyttat eller håller på att lära sig något nytt till att de tampas med infektioner.
Har du tagit upp din oro med pojkens föräldrar? Delar de din oro? Och dagispersonalen, vad säger de? Dagispersonal ser många barn och brukar ofta vara duktiga på att avgöra om ett barn har svårigheter för sin ålder eller tycks må dåligt.
Om föräldrarna inte känner oro kanske du inte heller behöver göra det utan kan lita till att deras föräldrakärlek och omsorg om sin son är det han mår bäst av. Om de å andra sidan delar din oro kanske de vill kontakta förskolepsykologen eller BUP där de bor. Erbjud din hjälp om du vill och låt dem välja att ta emot den.
Oavsett om de håller med dig om att ditt barnbarn har problem eller inte kan du som mormor fylla en viktig roll i hans och dina andra barnbarns liv. Du kan finnas för dem, se deras styrkor, göra saker tillsammans med dem och njuta av dem i ditt liv.
