Jag är en 81-årig nybliven änka. Vi var gifta i 55 år och hade ett bra liv. Jag har två söner. Den yngre är gift och har två barn i tonåren. Min man och jag ställde upp väldigt mycket när barnbarnen var små men nu får jag inte träffa dem längre.
Jag har lånat ut pengar till min yngre son och svärdotter och de har också lånat av min äldste son. Jag vet att min make även lånade pengar till dem. Men de har aldrig gjort en min av att vilja betala tillbaka.
Sönerna äger gemensamt en sommarstuga, ett arv efter mina föräldrar, som den äldre sonen nu vill bli utlöst från. Han vill inte träffa min svärdotter mer eftersom hon trakasserar honom med brev, mejl och telefon. Orsaken är att han blev misstänksam på hennes (och broderns) ekonomi och tog en enkel kreditupplysning på henne. Det visade sig att hon hade skulder som inte ens hennes man visste om.
Svärdottern blev rosenrasande och anklagade mig, som inte hade med saken att göra och inte hade en aning om detta. Sedan dess får jag inte träffa barnbarnen. Jag har sagt till min yngste son att jag inte finner mig i att behandlas som jag har blivit av henne men han är väldigt underdånig sin fru.
Jag gråter dagligen över detta. Finns det någon lösning?
Du har nyss blivit änka och det är en känslomässigt utsatt situation. Därför smärtar det säkert också extra mycket att ha kommit på kant med svärdottern och yngste sonen.
Jag får intryck av att din svärdotter är den som styr i förhållandet och efter eget huvud. Din äldsta son får sig också en släng av sleven. Han tog en kreditupplysning på sin brors hustru och det var nog inte så klokt gjort. På det sättet lade han sig i sådant som han egentligen inte alls har med att göra. Jag kan förstå att svärdottern blev upprörd och arg men jag förstår inte varför hennes aggression även går ut över dig. För precis som du säger så hade ju du inte alls med saken att göra.
I den här situationen får man hoppas att din yngsta son tar rollen som medlare och inte smiter undan. Han är nog den som kan få till en fungerande relation mellan er igen. Själv kan du inte mer än påpeka att du inte ska anklagas för sådant som du är oskyldig till. Du ska inte ge dig. Även om det kanske tar emot så tycker jag att du ska fortsätta bjuda hem familjen – oavsett de accepterar inbjudan eller inte.
Jag tycker också att du ska anstränga dig för att ha kontinuerlig kontakt med dina barnbarn och jag antar att de har egna mobiltelefoner som du kan ringa dem på. Låt dina söner själva lösa situationen med sommarstugan.
Om det inte tar emot alldeles för mycket så kanske du ska försöka att bjuda hem svärdottern på ett besök och initiera ett samtal av lugnare slag än det blev förra gången. Var gärna saklig men undvik att gå i försvar. Låt henne få veta att hela situationen gör dig väldigt ledsen och tala om för henne att din önskan är att ni ska kunna ha en normal relation. Jag hoppas att det ska lösa sig på ett bra sätt.
