Jag är gift och har tre barn varav två är vuxna men fortfarande bor hemma. Problemet ligger hos den äldste sonen som snart är 23 år. Han kommer och går som om han bor på hotell. Han har flickvänner som sover över, äter och duschar. Han betalar inget för att bo hemma eftersom han bara har haft ströjobb sedan han slutade gymnasiet.
De har inte samma dygnsrytm som oss andra i familjen utan sitter vid TV:n och pratar och skrattar till sent på natten. Man kan inte riktigt vara sig själv och göra vad man vill med främmande folk i huset.
Jag varken kan eller vill förstöra relationen till min son som jag älskar över allt annat. När jag beklagar mig för min man säger han bara “du skulle aldrig ha skaffat barn”. Vad ska jag göra för att få slut på det här utan att såra någon?
De har inte samma dygnsrytm som oss andra i familjen utan sitter vid TV:n och pratar och skrattar till sent på natten. Man kan inte riktigt vara sig själv och göra vad man vill med främmande folk i huset.
Jag varken kan eller vill förstöra relationen till min son som jag älskar över allt annat. När jag beklagar mig för min man säger han bara “du skulle aldrig ha skaffat barn”. Vad ska jag göra för att få slut på det här utan att såra någon?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Jag förstår att du är en trött mamma och att orken tryter. Det är säkert ingen tröst men du ska veta att du inte är ensam i din situation. Man räknar att var fjärde man mellan 20-25 år bor kvar hemma hos mamma och eftersom detta fenomen är så vanligt har det fått ett namn, mambo.
För inte så länge sedan var det en självklarhet att vuxna barn flyttade ut så snart de var klara med skolan men nu går trenden åt andra hållet. Att bo kvar för länge i föräldrahemmet är inte bra, varken för föräldrar eller vuxet barn. Det kan vara svårt att finna fungerande regler och normer med tre vuxna i hemmet och slitningarna kan bli stora. Ofta finns det ingen klar gräns, åtminstone inte mentalt, när barnet är vuxet och föräldrarna fortsätter ofta serva och passa upp medan det stora barnet helt enkelt fortsätter vara barn och lever kravlöst i föräldrahemmet.
Eftersom det vuxna barnet till viss del fortfarande är barn i sitt föräldrahem är det upp till föräldrarna att sätta gränser och det ska man inte vara rädd för att göra. Tvärtom är det en nödvändighet för hela familjen.
Även om man har en liten inkomst måste kostnaden för boendet prioriteras eftersom det är en faktisk merkostnad för föräldrarna. Dessutom behöver ungdomarna lära sig att hantera sin ekonomi för att kunna klara sig på egen hand. Betalar man ingenting hemma och blir servad finns risken att man inte lägger manken till för att skaffa ett jobb som man ekonomiskt kan överleva på.
Du och din man måste ställa krav på sonen. Han är vuxen och lever i ert hem – och till stor del är det era regler som ska gälla. Ska det fungera så måste sonen också göra sin del av hushållssysslorna. Inga föräldrar ska bedriva hotellverksamhet för vuxna barn. Regler måste göras upp, till exempel att ha ett bestämt klockslag när det ska vara “tyst” i bostaden och vilka dagar det är lämpligt att sonen tar hem vänner.
Först krävs det att du och din make samarbetar och kommer överens om vilka krav ni ska ställa på sonen. Därefter tar ni en diskussion med honom och presenterar de regler som ni kräver att han måste efterleva om han ska fortsätta bo kvar hemma. Prata med honom om vad han själv tycker är rimligt i fråga om betalning och vad han praktiskt kan utföra i hemmet och låt honom vara med och fatta beslut i det.
Visst älskar man även sina vuxna barn och att sparka dem ur boet kan kännas hjärtlöst men siktet bör vara inställt på att barnen ska flytta ut och skapa ett eget hem.
För inte så länge sedan var det en självklarhet att vuxna barn flyttade ut så snart de var klara med skolan men nu går trenden åt andra hållet. Att bo kvar för länge i föräldrahemmet är inte bra, varken för föräldrar eller vuxet barn. Det kan vara svårt att finna fungerande regler och normer med tre vuxna i hemmet och slitningarna kan bli stora. Ofta finns det ingen klar gräns, åtminstone inte mentalt, när barnet är vuxet och föräldrarna fortsätter ofta serva och passa upp medan det stora barnet helt enkelt fortsätter vara barn och lever kravlöst i föräldrahemmet.
Eftersom det vuxna barnet till viss del fortfarande är barn i sitt föräldrahem är det upp till föräldrarna att sätta gränser och det ska man inte vara rädd för att göra. Tvärtom är det en nödvändighet för hela familjen.
Även om man har en liten inkomst måste kostnaden för boendet prioriteras eftersom det är en faktisk merkostnad för föräldrarna. Dessutom behöver ungdomarna lära sig att hantera sin ekonomi för att kunna klara sig på egen hand. Betalar man ingenting hemma och blir servad finns risken att man inte lägger manken till för att skaffa ett jobb som man ekonomiskt kan överleva på.
Du och din man måste ställa krav på sonen. Han är vuxen och lever i ert hem – och till stor del är det era regler som ska gälla. Ska det fungera så måste sonen också göra sin del av hushållssysslorna. Inga föräldrar ska bedriva hotellverksamhet för vuxna barn. Regler måste göras upp, till exempel att ha ett bestämt klockslag när det ska vara “tyst” i bostaden och vilka dagar det är lämpligt att sonen tar hem vänner.
Först krävs det att du och din make samarbetar och kommer överens om vilka krav ni ska ställa på sonen. Därefter tar ni en diskussion med honom och presenterar de regler som ni kräver att han måste efterleva om han ska fortsätta bo kvar hemma. Prata med honom om vad han själv tycker är rimligt i fråga om betalning och vad han praktiskt kan utföra i hemmet och låt honom vara med och fatta beslut i det.
Visst älskar man även sina vuxna barn och att sparka dem ur boet kan kännas hjärtlöst men siktet bör vara inställt på att barnen ska flytta ut och skapa ett eget hem.
