Min sambo har en son som flyttat hemifrån men som kommer hem varannan helg. Det är en jättefin kille men det betyder att när mina barns pappa äntligen tar barnen och jag kan få en stund för mig själv eller ihop med sambon, så ska sonen komma och bo hos oss hela helgen. Då ska far och son ha aktiviteter ihop och jag förväntas sköta hemmet och servera mat.
Jag har frågat min sambo om hans son kanske kan komma en dag senare så att vi kan få det lite lugnt. Min sambo blir då jättearg och menar att jag är en stor egoist. Detta tär på vårt förhållande. Jag vet heller aldrig när sonen ska komma så ofta när jag lämnat mina barn hos sin pappa så dyker sonen upp hos oss en timme senare.
Är jag så egoistisk? Jag har aldrig nekat sonen att komma hem utan bara bett att han kan komma en dag senare. Min sambo viker inte en tum och jag känner mej bara som inneboende och hushållerska i hans hus. Vad ska jag göra?
Jag tror inte enbart att man kan skylla på din sambo även om det kan tyckas så vid första anblicken. Innan ni flyttade samman antar jag att han levde ensam och fixade i hemmet efter sitt tycke. Vad hände när ni flyttade samman? Kan det vara så att du automatiskt tog över ruljansen i hemmet och din sambo backade?
Eftersom ni båda har barn så antar jag att ert förhållande är relativt nytt och att ni har erfarenheter med er från tidigare relationer. Att två familjer startar ett nytt liv tillsammans innebär både glädje och påfrestningar. Jag kan ana att du och din sambo utvecklat ett problem i er kommunikation och jag tror att detta är grunden till era bekymmer. Problemen blir alltid större när det handlar om känsliga ämnen som t ex barn.
Du är den som tar initiativet till dessa samtal och därmed känner sig sambon “påhoppad” och går i försvar. För att komma tillrätta med kommunikationsproblem krävs att man bryter gamla mönster. Det är viktigt att vara rak och tydlig. Att kunna säga: “Jag behöver din hjälp eftersom jag inte orkar med detta på egen hand” istället för att säga “Du hjälper aldrig till så jag får sköta allt”.
Jag får intryck av att dina barn inte vistas regelbundet hos sin pappa och kanske finns det en möjlighet till förändring där. Om du, din sambo och inte minst barnen har ett någorlunda fungerande “schema” när de ska vistas hos sin pappa, så kan ni ha en annan och mer välfungerande planering.
Sonen dyker upp med kort varsel och jag kan tycka att du och din sambo har lite av samma problem. Du har inga tydligheter när dina barn är hos sin pappa och han vet inte i förväg när sonen kommer på besök. Sambons son är äldre och kommer på eget initiativ medan dina barns besök hos sin pappa planeras av er vuxna.
Du och din sambo bör diskutera på vilket sätt ni båda kan bidra till att situationen förändras på ett konstruktivt och bra sätt. Drar du ditt strå till stacken och försöker få till stånd ett mer kontinuerligt umgänge mellan dina barn och deras pappa så är det möjligt att din sambo kan säga nej till sonen om han vill komma på besök när ni planerat något annat.
Är du själv barnledig och sambons son kommer på besök kan du se detta som en ledig dag och hitta på någonting trevligt för egen del. Sätt ner foten och gör klart att du tänker ta tillfället i akt till egen tid och jag är övertygad om att sambon och sonen kan fixa till mat själva under sådana omständigheter. Arbeta för att skapa nya och bra mönster – i samarbete med din sambo.
