Min far är över 70 år, han är pigg och lever ett mycket aktivt liv. Han kör bil, har hus och sommarstuga att pyssla med samt gör olika saker hela dagarna. Det jag tycker är ett problem är att han har en ganska dålig pension. Han har lite pengar sparade, men får inget över på pensionen till något extra. Han vill inte använda sina sparade pengar till sig själv, utan dem ska jag och min bror ärva när han dör. Istället får han vända på slantarna och suckar ofta över hur knapert det är.
Jag har försökt att prata med honom och säga att han ska unna sig saker medan han lever — det är ju hans pengar. Min bror och jag klarar oss själva. Jag har försökt att få honom att sälja sommarstugan, för där är han inte så mycket, och använda de pengarna till sig själv. Men han lyssnar inte. Hur ska jag få honom att förstå, att vi skulle må mycket bättre om vi visste att han kunde leva gott de år han har kvar och inte tänka på vad han “ska” lämna efter sig?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Härligt att din pappa lever ett aktivt och bra liv. Att få behålla hälsan och fylla dagarna med positiva aktiviteter skapar livsglädje. Du är mån om din pappa och vill att han ska spendera sparpengarna på sig själv då pensionen är knaper. Han suckar över att slantarna inte räcker till men dessa suckar är kanske inte så allvarligt menade.
Du och din bror har en sund och bra inställning till er pappas pengar när ni anser att han ska ha glädje av pengarna medan han lever. Ni försöker också förmå honom att sälja sommarstugan så att han därigenom får loss lite medel för att kunna unna sig mer. Det kan ju tänkas att sommarstugan representerar goda minnen och att det känns viktigt för honom att behålla den i sin ägo.
Hade du lyckats med att övertala din far att sälja stugan och leva upp sparpengarna hade du kanske övertalat honom till ett beslut som strider mot hans innersta vilja och inget gott hade kommit ur detta. Kanske din pappa också tänker att sparpengarna är en ekonomisk buffert som skapar trygghet om något oförutsett skulle inträffa.
Det låter som om din pappa är en person med egen vilja och som vet hur han vill ha saker och ting. Det kan vara så att han medvetet väljer att leva lite snålare eftersom han anser det viktigare att kunna lämna efter sig ett arv till er barn. Vi människor fungerar väldigt olika.
Eftersom din pappa är frisk och vital och kapabel att fatta egna beslut så kan du inte göra mer än att framföra dina åsikter. Därefter är det upp till honom. Din pappas val är helt enkelt någonting som du måste acceptera — även om hans beslut inte känns rätt för dig. Försök att se din pappa som en självständig och kapabel individ, vars åsikter och val du inte kan påverka och när du inser att du inte har någon påverkan så kan du förhoppningsvis släppa problemet.
