Min sambo är oftast helt underbar, visar att han älskar mig, tar hand om hemmet, lagar mat m m. Det som skiljer oss åt är att jag har ett större behov av att vara runt honom så fort jag inte jobbar eller tränar. Jag har svårt att acceptera att han vill hitta på saker utan mig så som resa utan mig och bara vara med sina kompisar.

För mig är det inga problem att ta med honom på fest eller umgås dagligen. Jag mår jättedåligt av detta och förstår inte varför vi inte kan göra allt tillsammans. Vad ska jag göra?

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Uppenbarligen ser det mesta ut att fungera i er relation och problemet handlar om att du vill göra allting tillsammans med din sambo. När man är nyförälskad och hormonerna rusar runt, så är det vanligt att man både vill och gör mycket tillsammans. Men inte ens då kan man vara tillsammans varje ledig minut. Varför tror du att du har ett så stort behov av att göra allting med din partner?  Kan det vara så att du inte litar på din sambo om inte du själv finns närvarande?

Jag funderar över hur ditt liv såg ut innan du mötte pojkvännen. Jag antar att du hade vissa ting som du ägnade dig åt på fritiden, hobbys/intressen och vänner som du träffade. Har du helt lagt ner din egen fritid till förmån för sambon så bådar inte detta riktigt gott.

Att helt och hållet gå upp i en annan person och viga all sin tid åt denna kan skapa en symbiotisk situation som kan kännas kvävande för den utvalda. Att din kille vill ha liten egen tid tycker jag är normalt och dessutom viktigt. Men det innebär inte att han får köra över dig i ett mönster där han alltid prioriterar egna intressen. Försök att analysera dig själv och se vad som ligger bakom din önskan att tillbringa all tid med honom. Olika människor fyller olika behov och olika vänner och aktiviteter kan inte ersättas av en enda person.

Alla människor har ett inre rum dit ingen annan släpps. Här finns tankar och känslor som man inte delar med någon annan. När man är riktigt nära en annan person i kärlek kan man glänta på detta rum men man öppnar inte helt. På samma sätt är det i det fysiska livet – att man behöver eget utrymme och man behöver få impulser från olika människor för att må bra. Hur stort eget utrymme man behöver är individuellt.

Att bli sambo innebör samtidigt att man inte kan leva på samma sätt som när man var singel. Det är viktigt att försöka mötas på halva vägen. Åsidosätter partnern det gemensamma umgänget och avstår från aktiviteter med partnern till förmån för vännerna ideligen, så väger vågen för tungt åt ena hållet. Väljer man regelbundet bort vänner och egna aktiviteter till förmån för sin partner, så väger det för tungt åt andra hållet. Några mallar kring rätt och fel finns inte. Vad som fungerar bra i ett förhållande kanske inte fungerar i ett annat. Ni måste finna ert eget förhållningssätt. Jag föreslår att ni pratar ut om detta och med mål att få en överenskommelse till stånd som känns bra för er båda.

Familjerådgivaren