Mitt problem är att min mans föräldrar kommer från Grekland och har grekiska vanor och dessa har även min man till viss del. Det ska drickas alkohol så fort de hinner. Det ska firas hit och dit och det ska hela tiden bjudas på alkohol. Sedan skyller de på att så är det i deras kultur. Jag är själv nykterist och har svårt att acceptera detta.
Mina svärföräldrar har en sommarstuga i Grekland som vi brukar åka till varje sommar. Men då går de praktiskt taget i ett ständigt rus och detta tycker inte jag är roligt.
De senaste gångerna vi har varit där har jag blivit väldigt dålig i magen och jag har märkt att det är all olivolja som jag inte tål. Nu vill jag inte åka dit och bli dålig fler gånger men min man får gärna åka som vanligt. Han förstår inte att jag tycker att det blir jobbigt att vara mer eller mindre bunden vid en toalett dessa veckor.
Min man säger att han tänker åka ner med barnen varje år. Det vill jag inte på grund av deras drickande. Han är rosenrasande och tycker att jag är elak som inte låter våra barn få uppleva denna kultur.
Du skriver att din man och hans släkt firar ofta och det bjuds på alkohol – vilket du som nykterist har svårt för att acceptera. Såvida inte din man och hans familj är alkoholiserade utan i övrigt är välfungerande personer så tror jag att du måste försöka att acceptera alkoholen till viss gräns. Du kan inte förändra en hel del familj – det vore ett omöjligt uppdrag. Som regel trappas ibland olika åsikter upp och slutar i irritation och konflikter.
Det kan vara så att när det bjuds på fest så blir du irriterad redan i förväg eftersom du vet att det kommer att drickas och därmed är risken stor att du koncentrerar dig på släktens drickande istället för att själv slappna av och ha skoj. Försök ändra detta! När det blir dags för nästa fest så se till att du själv har lite gott alkoholfritt i ditt glas och koncentrera dig på det som trots allt är positivt kring din grekiska familj. Låt inte dina negativa tankar ta överhand.
Jag funderar lite över varför du är nykterist. Beror det på att du själv eller någon i din närhet haft alkoholproblem så bär du dessutom med dig negativa tankar och upplevelser kring alkohol som gör det svårare för dig att acceptera. Om det är fallet, så bör du prata med din make om detta och förhoppningsvis kan samtalet leda till ökad förståelse mellan er.
Även om du inte har negativa erfarenheter av alkohol är du självklart i din fulla rätt att vara nykterist och detta ska accepteras. Det handlar om ömsesidig acceptans, dvs att din make och hans familj respekterar att du inte dricker alkohol och att du accepterar att de dricker alkohol när det är fest.
När ni i familjen åker till sommarstugan i Grekland dricks det mer och de facto sker ungefär detsamma i många helsvenska familjer som åker på semester. Under sommar och semesterperioder ökar alkoholkonsumtionen.
Jag förstår att din irritation ökar under semesterperioden i Grekland då du konfronteras dagligen med familjens dryckesvanor. Tänk på att även här har du val att göra. Du måste inte tillbringa all tid med familjen utan kan ägna dig åt egna intressen och få ut så mycket positivt som möjligt av semestern.
Det är ju trist att du blir dålig i magen av olivolja som ju används flitigt i matlagningen på dessa breddgrader. Har du talat om för familjen att du inte tål olivoljan? Självklart kan du inte utsätta dig för sådant som du inte tål och om familjen vet vad det handlar om så kanske de tar hänsyn till detta. En annan möjlighet är att du själv lagar din mat och utesluter olivolja. För mig känns det som ett praktiskt problem som kan lösas men jag misstänker att du egentligen ser det som en anledning till att inte fira semester i Grekland. Du har talat om för din make att du inte tänker åka till stugan fler gånger och det anser jag är helt okej. Du måste ha rätt till dina egna val.
Jag blir mer tveksam när du även vägrar att låta era barn åka dit. Om sanningen är sådan att familjen blir så pass berusade att de inte kan ta hand om barnen så ska barnen självklart inte åka. Det vore att utsätta dem för både obehag och risker. Är det så att familjen kan ta hand om barnen så ser jag inga hinder att de åker.
Din fråga handlar om hur du ska få din make att förstå. Bär man på en irritation som trappats upp genom åren, vilket jag tror det handlar om för din del, så är det lätt att man överreagerar. Sedan går din make i försvar och läget för problemlösning blir omöjligt.
Samtala kring detta när ni båda mår bra och klimatet er emellan är positivt och vänligt. Försök att finna lösningar även om det innebär att också du måste backa en aning. Jag tror inte att ert problem kan lösas på ett bra sätt om ni inte är villiga att mötas på halva vägen.
