Jag saknar mina småbröder så mycket!

Jag är en 17-årig tjej som mår jättedåligt. Mina småbröder är familjehemsplacerade och jag bor tillsammans med min pappa och min syster. Min mamma dog för ett år sedan i en överdos av heroin.

Jag saknar mina bröder enormt mycket. De betyder allt för mig. De var hemma varannan helg förut men nu kommer de inte hem till oss mer. Varför vet jag inte. Det är ett beslut som socialen har tagit bakom pappas rygg. Han dricker rätt mycket och vi bråkar nästan alltid. Vad ska jag göra?

Vad bra att du valde att skriva till mig! Jag tror att mitt svar kan bli en förändring till någonting bättre för dig. Jag förstår att din situation är svår – inte bara just nu utan du har levt med problem och svårigheter en lång tid. Du saknar dina småbröder och säkert saknar du också den trygghet som ett vanligt familjeliv ska ge när det är fungerande. Din mamma dog av en överdos heroin och din pappa dricker och dessutom bråkar du och din pappa ofta.

Jag kan tänka mig att anledningen till att dina småbröder placerades i familjehem hade sin grund i de missbruksproblem som fanns i er familj. Vad som är tragiskt är om inte du och din syster erbjudits någon form av stöd och hjälp. Det passar inte alla barn med familjehemsplacering och i synnerhet inte om barnen kommit upp i tonåren och inte vill placeras. Familjehem är ju den yttersta åtgärden som tas till när andra möjligheter är uttömda.

Istället för familjehem finns andra alternativ som kan lämpa sig för tonåringar. De flesta större kommuner erbjuder olika former av “gruppsamtal” – vilket kanske låter trist men som i själva verket ofta upplevt som jättebra. I en samtalsgrupp är deltagarna i ungefär samma ålder och alla har liknande problem med föräldrars missbruk. I en sådan grupp finns ofta stor förståelse och deltagarna kan ge varandra råd och stöd och prata om allt det svåra på ett öppet sätt.

I vardagslivet med skola och fritid är det ofta så att tjejer och killar som har ditt problem ofta försöker mörka och dölja vad som pågår eftersom man tycker det är “skämmigt” och känner sig udda. Det är aldrig barns eller ungdomars fel om vuxna missbrukar utan det är alltid den vuxnes eget ansvar.

En trasig familj genererar så många känslor till barnen och det är lätt att känna sig utanför. Gruppsamtal är bara ett exempel av många stödalternativ. De flesta kommuner erbjuder också kontaktpersoner, stödfamilj och enskilda samtal. Du kommer från en större kommun som helt säkert har olika alternativ att erbjuda. Vilken form av stöd som är bäst varierar från person till person. Det viktiga för dig är att du bryter din ensamhet och får någon vuxen att tala med om olika lösningar. Att du ska ha kontakt med dina småbröder tycker jag är självklart och jag förstår att saknaden efter dem är jättestor. Även dina bröder har rätt att ha kontakt med dig och en kontakt syskon emellan är ju till fördel för er alla.

Jag föreslår att du tar kontakt med den socialtjänst som placerat dina bröder i familjehem och bokar en tid till den socialsekreterare som har hand om just er familj. Oftast är ett personligt besök mer givande än ett telefonsamtal. Berätta hur du känner och att du vill ha fortsatt kontakt med dina småsyskon. Det är jättebra att du tar strid för ert umgänge och det tror jag att socialsekreteraren också kommer att tycka. Att syskon som separerats ska ha fortsatt kontakt är en självklarhet.

Hur kontakten ska gå till rent praktiskt är någonting som du och socialsekreteraren får diskutera. Det kan vara så att socialtjänsten inte bedömt det som lämpligt att syskonen kommer hem till din familj och i så fall kommer du säkert att erbjudas andra alternativ. Kanske kan du besöka syskonen i familjehemmet eller umgås med dem på annat sätt.

Jag hoppas att du har vänner som du kan tala med och att det finns någon vuxen som du känner tillit till och kan prata med. I så fall kan du be denne vuxne att hjälpa dig med kontakterna med socialkontoret såväl när det gäller dina småsyskon som när det gäller eget stöd.

Med tanke på din ålder gissar jag att du går på gymnasiet och har möjlighet att uppsöka dina skolas kurator som också kan ge dig råd hur du ska gå vidare.  Känner du att du inte orkar vänta och behöver någon att prata med direkt så kan du ringa Blå Kamelen i Helsingborg 042 – 12 22 75. Blå Kamelen erbjuder rådgivning till ungdomar mellan 13 och 20 år. På nätet finns också värdefull information t ex på www.alateen.se som riktar sig till ungdomar vars föräldrar missbrukar. Du kan även ringa tjejjouren 042 – 12 34 16.

Du ska veta att du är långt ifrån ensam i din situation. Jag tror att du är en stark och kapabel tjej och första steget till förändring är att du kontaktade mig. Fortsätt att söka kontakt och ta emot det stöd som erbjuds, så tror jag definitivt att ditt liv kommer att förändras på ett positivt sätt. Jag önskar dig all lycka på vägen.