Vi har ett allvarligt problem men min sambo ser det som att jag är svartsjuk på hans barn. Han träffar sina barn ungefär varannan helg och då är det mycket kel, smekningar och kramande, ja han kryper även ner i sängen med dem. Han smeker dem på ett sätt som inte ser anständigt ut.
Vi har köpt en ny säng och han ville ha den extra bred så att 15-åringen ska kunna sova med oss. Innan jag kom in i bilden delade de alltid säng och det gör de fortfarande när inte jag är med. Han kan gå runt naken inför barnen och smörjer in sig när han duschat. Han säger minst 20 gånger att han älskar dem när han pratar i telefon eller när de träffas.
Jag har sagt att han kränker deras integritet, att han i stället ska hjälpa dem att bli vuxna, visa respekt och uppskattning på ett vuxet sätt. Han kan krama och pussa dem men inte som om de var förälskade. Jag har sagt att det är “pedofilvarning” på hans beteende och då blir han arg och säger att han minsann ska skapa ännu starkare band till döttrarna.
Jag har sagt att han inte behöver ha dåligt samvete för att han inte finns dagligen för dem. Men istället pratar han illa om barnens mor när de har problem hemma hos henne. Han anser att hon gör fel som ställer krav att de ska plocka upp sin tvätt, hjälpa till och städa etc. Han förstärker den dåliga relationen de har med sin mor.
Han är som en curlingförälder. Gör han inte direkt som flickorna vill så tjurar de. De är vana vid att han alltid ska ställa upp både natt som dag. Jag har sagt att han måste säga nej till dem emellanåt så att de själva får ta ansvar. 15 -åringen har varit väldigt butter mot mig eftersom vi flyttat ihop och det kan jag förstå. Jag vet att det kan vara tungt och ledsamt för barn som far fram och tillbaka mellan föräldrar. Men om vi visar att vi har det bra och visar kärlek till varandra så lär barnen av det också.
Vad ska vi göra? Det känns som om vi kommit in i en återvändsgränd. Jag kan inte tänka mig att leva på detta viset. Jag tappar känslor och blir irriterad på det mesta när han inte vill lyssna.
Orsaken kan vara att hans uppväxt var precis tvärtom, att han saknade närvarande föräldrar och fysisk beröring. Därför vill han ge sina barn det som han själv saknat. Det kan också vara så, att separationen från barnens mamma varit slitsam och att han på olika sätt försöker kompensera sina barn för detta. Men det har gått honom ur händerna och blivit en överkompensation.
Som regel är det en tuff tid för barn när en ny partner kommer in i förälderns liv och en ny familjekonstellation ska bildas. Har barnet haft föräldern för sig själv blir det lätt avundsjuka och barnet kan känna utanförskap och därmed under en period behöva extra uppmärksamhet och närhet för att få bekräftelse. I ert fall ser det mer ut att vara ett återkommande mönster och inte en tillfällig period.
När du försöker prata med din sambo blir hans gensvar att han minsann ska stärka banden ytterligare till barnen. Jag får intryck av att han på något sätt ser dig som ett hot i relationen till sina barn. Han undergräver också barnens mammas roll som vill att tjejerna ska hålla ordning och hjälpa till. Det verkar som om din sambo ser presumtiva hot överallt och hans roll är en kravlös närhet till sina barn.
Det är helt normalt att tonårsbarn hjälper till med förekommande sysslor i hemmet och tar ansvar. Barn utan krav mår inte bra och får svårare i sin vuxenidentitet.
Att dela säng med en 15-årig dotter ställer jag mig mycket tveksam till. Hade flickan varit 5 år hade läget varit ett annat. Här tror jag att du måste sätta gränser. Du ska inte utsätta dig för vad som helst för att din sambo ska kunna leva på samma sätt som han gjorde innan du kom in i bilden. Dra dina gränser och ge inte avkall på dem. Jag vill föreslå att ni bokar tid till familjerådgivning eller annan professionell samtalsledare. Den här situationen bör ni få hjälp med att tala ut om och lösa på ett sätt som ni båda kan acceptera.
