Tonårsbarn och vuxna barn hamnar i olika situationer i livet där de kan behöva extra ekonomiskt stöd och support. Exempel på detta är när det är dags att flytta hemifrån, när första barnet kommer eller andra händelser där ett ekonomiskt bidrag kan vara välkommet.
Det är just då, när barnen har behov, som uppskattningen är som störst. Det är sällan samma behov uppstår samtidigt för syskon vilket innebär att barnen inte får av samma värde och vid samma tillfälle. Naturligtvis ska man ha kontroll på vem som får vad och det har man om man nogsamt antecknar vad varje barn får. I det långa loppet brukar det jämna ut sig.
Det är viktigt att tala om för barn och barnbarn om man tillämpar den här modellen och att man förklarar hur man tänker och varför. På så sätt tar man själv kontroll över givandet och om man är rak och klar minimerar man konflikter mellan syskonen. Viktigast är naturligtvis att du och din man är överens om hur gåvor ska fördelas. Att ge gåvor ska vara förknippat med glädjen i givandet och inte vara en källa till konflikter vilket det tyvärr ofta blir när det handlar om ” dina och mina barn”.
Du och maken bör försöka tänka er in i ett större sammanhang vad det gäller gåvor till era barn och barnbarn och fundera över hur och när ni vill ge. Besluta därefter vilken strategi ni ska välja. Jag får intryck av att det är ett dilemma mellan dig och maken som går ut på att du har fler barn och barnbarn och därför blir dina gåvor sammantaget dyrare än makens. Här tycker jag att ni ska försöka att vara lite flexibla i ert tänkande. Låt varje barn och barnbarn få en gåva för samma summa och hur stor summan kan bli beslutar ni gemensamt.
Vill man ha millimeterrättvisa anser jag att man bör ge varje barn en present för exakt samma summa och sedan får du och maken försöka lösa problemet som handlar om att ditt presentkonto blir större. Lycka till!
