Min morsa är knepig. Jag är 14 år och ska börja i åttan men får inte vara ute om kvällarna mer än till omkring 9 på vardagar och 12 på helgerna och då ska hon veta var jag är. Det är lite pinsamt när hon ringer och ska kolla mig som om hon inte litar på mig. Ska jag sova över hss någon kompis så ringer hon och pratar med föräldrarna. Så pinsamt!
 
Morsan kan vara okej annars men så är det detta med läxor. Hon tjatar varenda dag. Jag sköter skolan rätt bra men hon vill att jag bara ska sitta inne och plugga jämt. Det verkar som om hon tror att jag röker, super och knarkar så fort jag kommer hem en halvtimme för sent.
 
Vi bor ensamma. Min syster dog i en bilolycka för 18 månader sedan och farsan och jag har inte setts sen jag var omkring 2-3 år. Jag vill inte träffa honom heller för han var kriminell och satt länge i fängelse.
 
Nu säger morsan att jag inte får tälta med kompisar på stranden i sommar heller. Vet du vad hon sa? Jo, att jag kunde tälta i trädgården med kompisarna. Så jobbig hon är. Som om jag fortfarande var 7 år…
 
Jag vill sköta mig själv utan att morsan ska lägga sig i. Hur får jag henne att fatta det? Mina kompisar tycker att morsan är rätt bra fast de vet ju inte hur hon tjatar. Vad tycker du?

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Jag ler lite igenkännande när jag läser ditt brev och känner igen många mammor och ungdomar på din beskrivning. Med risk för att du tycker att jag är lika trist som din mamma så vill jag säga att jag får intryck av att du har en engagerad mamma som bryr sig och vill dig väl – en mamma som du kan känna dig trygg med. Din mamma tror säkert inte att du börjat röka, supa och knarka när du kommer för sent hem utan det handlar om hennes egna rädslor. Hon är rädd om dig och rädd för allt dåligt som kan hända. Dåligheter händer ju faktiskt och som mamma känner man att man vill navigera sina barn rätt. En del föräldrar styr sina barn för hårt och en del föräldrar styr för lite. Att veta vad som är lagom är svårt. Det är alltså svårt både att vara tonåring och mamma till en tonåring.
 
Det kan tänkas att din mamma är extra rädd om dig eftersom din syster avled i en olyckshändelse ganska nyligen. Att förlora en familjemedlem kan leda till att man bli extra beskyddande gentemot de övriga i familjen.
 
Enda sättet att förstå varandra är att samtala. Jag håller med dig om att det blir fel om en förälder dikterar för hårt och tonåringen ska följa reglerna till punkt och pricka utan diskussioner. I din ålder behöver man känna att man har viss egen påverkan över sitt liv. Egen påverkan innebär också eget ansvar dvs att man håller överenskomna tider, gör sina läxor osv.  Ungdomar i din ålder mognar olika. En del klarar av mer ansvar än andra och därför tror jag att det måste finns olika regler i olika hem.
 
Bäst sättet att påverka är att samarbeta så jag föreslår att du och din mamma sätter er ner och diskuterar reglerna som finns. Då får både du och din mamma en möjlighet att framföra era åsikter och förhoppningsvis får ni en bra diskussion som leder till regler som ni båda känner er bekväma med.
 
Regler ska ju inte finnas för reglernas egen skull utan det ska finnas en anledning till dem och denna anledning tycker jag att du ska be din mamma förklara för dig. Att dina kompisar gillar din mamma är ett gott tecken och visar att dina kompisar och din mamma känner varandra och det tycker jag är viktigt.  Föräldrar känner sig tryggare om de vet vem barnen umgås med.
 
Att din mamma ringer till din kompis föräldrar där du övernattar tycker jag är bra. Det önskar jag att fler föräldrar gjort. Det bidrar till att din mamma känner sig lugn när hon går till sängs och själv frestas du inte att tillbringa kvällen/natten någon annanstans än där du sagt att du ska vara.
 
Ett litet barn berättar gärna allt för sina föräldrar och föräldern blir van att ta emot förtroende och vara problemlösare. När sedan barnet kommer upp i tonåren förändras detta – tonåringens integritet blir större och det känns inte lika naturligt att tala med sina föräldrar om allt. Föräldern kan känna sig utanför och tycka att de förlorar närheten till sitt barn. Vad som sker är helt naturligt och det är dags att bygga upp en ny och mer vuxen gemenskap som baseras på tillit och respekt. Jag hoppas att du och din mamma kan ha en bra pratstund.