Vårt förhållande är en katastrof!

 Jag har varit ihop med en man i snart 7 år. I början var det som i alla kärleksförhållanden väldigt bra mellan oss. Nu är det katastrof. Jag vill att vi ska gå ett steg längre i vårt förhållande, dvs flytta ihop och bilda familj, men han vet inte vad han vill. Han sårar mig och säger elaka saker när jag undrar vad han egentligen vill och känner. Han vill inte prata om vårt förhållande, säger han, utan tycker att jag ska nöja mig med hur vi har det. Alltså, var sin lägenhet och bara träffas när han vill.
 Om jag undrar vad han har för sig när vi inte träffas, så säger han att det ska jag inte bry mig om. Vad menar han? Varför vill han inte säga vad han gör? Jag har upptäckt att han ljuger för mig och ställt honom mot väggen men då säger han, att han skiter fullständigt i hur jag mår och vad jag känner. “Jag ljuger för dig när jag vill” säger han. Han säger elaka saker som att “Du är ju totalt körd i sand” m m. Han nekar inte till att han tänker på andra och bryr sig inte om att jag blir ledsen och sårad av hans kommentarer.
 När vi inte är osams känns det ändå som att han bryr sig om mig och mina barn och vi har roligt tillsammans. Han är otroligt rolig och får mig ofta att skratta. Tyvärr så händer det allt oftare (någon gång i veckan) att han säger eller gör saker som gör mig ledsen. Om jag säger något så hånskrattar han åt mig och tycker att jag får skylla mig själv. “Låt allt bara vara som det är och skit i allt annat så slipper du det här” säger han också. Ibland blir jag så ledsen att jag bara vill be honom dra åt helvete, men jag vågar inte.
 Trots allt så älskar jag honom och känner att jag inte vill leva utan honom. Vad är det som händer? Varför behandlar han mig så här? Har vi en framtid tillsammans?

Din relation som från början hyste kärlek har förändrats och du beskriver en situation där du känner dig förnedrad och mår dåligt. Du säger att du trots allt vill leva med honom och då undrar jag om det inte är mannen sådan han var i början av ert förhållande som du vill leva med?
 I början av en förälskelse känns allting bra. Man tolkar in beteende och personlighetsdrag hos motparten som kanske inte alls finns men man ser dem i alla fall eftersom man så gärna vill. När förhållandet stabiliserats och det blivit vardag övergår förälskelsen i någonting annat. I bästa fall övergår den i kärlek med trygghet, respekt och värme och i sämsta fall upplever man att personen man varit förälskad i förvandlats till en energitjuv som både är egoistisk och hänsynslös. Det går inte att backa bandet för att få tillbaka den första tiden av förälskelse. Istället är det viktigt att stanna upp och ta tag i det som händer här och nu.
 Vad som händer i ditt liv just nu är att du blir förnedrad av en man som anser att det är okej att ljuga för dig och som säger sig strunta i hur du känner och hur du mår. Jag kan inte ge dig något svar på din fråga varför mannen behandlar dig på det här sättet. Istället tycker jag att du ska fokusera på varför du tillåter dig att bli behandlad på detta vis. Du säger att du haft lust att be honom “dra åt helvete” men att du inte vågar eftersom du inte vill leva utan honom.
 Ett förhållande där ena parten styr och tar allt större kontroll blir snabbt urholkat och motparten som är rädd och tyst och “finner sig” i det mesta mår allt sämre och får problem med självkänslan. Jag tror inte att ert förhållande blir bättre av att ni flyttar ihop. Snarare är risken stor att det spårar ur ännu mer. Det är hög tid för dig att komma i kontakt med dina egna gränser och på ett bestämt och klart vis sätta dem. Fundera över hur du vill ha din framtid och hur ett bra och fungerande förhållande ser ut för dig. Jämför sedan med det förhållandet du lever i.