Problemet är att min sambo bygger ett hus på föräldrarnas tomt. Föräldrarna står för lånet på huset och sambon har själv investerat en halv miljon. Jag har inte så mycket pengar att investera. Ska jag ta lån och köpa in mig? Eller, som hon vill, betala hyra till henne. Jag vet heller inte om föräldrarna går med på att jag köper en del.
Min sambo och hennes mamma inreder och planerar huset gemensamt. Jag skulle gärna vilja känna mig delaktig och bygga upp en framtid med min nya familj. För mig känns det som hon istället bygger tillvaron ihop med sina föräldrar. Jag känner mig totalt utanför och överflödig i sammanhanget.
Vi har talat om detta men min sambo har ju sin trygghet i sina föräldrar och vill inte förstå min situation. Hur kan jag agera?
Att du ska betala hyra för ditt boende är en ovanlig variant och risken finns att du känner dig degraderad till hyresgäst utan delaktighet. Ett alternativ som du föreslår är att du tar ett lån och köper in dig. Under sådana omständigheter bör ni ha hjälp av en jurist för att undvika juridiska problem i händelse av separation eller dödsfall. Du säger att din sambo och hennes mamma inreder och planerar tillsammans och jag tycker nog det är dags att du gör dig själv synlig. Det är kanske så att du frivilligt backar och inte tar plats eftersom husbygget inte känns rätt för dig?
Ta egna initiativ, kom med förslag till din sambo, diskutera inredningsmöjligheter och ekonomi. Har du ett intresse i husbygget bör du aktivt visa detta. Du och din sambo är en familj och förhoppningsvis kan ni tala er samman om vilket alternativ som är mest ekonomiskt gynnsamt för er. Ni bör också försöka mötas i en vi- och familjekänsla inför huset och bygget. Att det ska handla om boende där ni båda känner delaktighet och trygghet är en självklarhet.
Är det så att du medvetet stängs ute från husplaneringen har du två alternativ. Antingen bjuder du på det som sker – eller så accepterar du inte utanförskapet. Om du inte accepterar bör du snarast möjligt tala ut med din sambo om detta och jag hoppas att ni kan finna en lösning som känns bra för er båda. Du bör känna efter och bli medveten om var dina egna gränser går. Jag hoppas att det löser sig och önskar er lycka till.