Jag är 33 år, har underbara barn och en fin man, förutom att han är så oromantisk. Visst ger han mig pussar och kramar och säger att han älskar mig men på ett sätt som om han hejar på grannen. Han kan komma med en blombukett ibland och det är jättefint men det sker utan glöd. Det känns mest som att han ger den för att jag inte ska klaga på att han inte bjuder till.
 
Förr brukade jag överraska honom med att ha placerat ut lite hemliga meddelanden som förde honom till sovrummet där jag tänt levande ljus och gjort klart för att ge honom massage. Det var jätteromantiskt! Men även jag vill känna mig åtrådd och få det där lilla extra någon gång. Jag har berättat detta för honom men enda kommentaren jag får är: “Du är aldrig nöjd! Sluta svamla! Vi har ju det bra!” Det är inte speciellt trevligt att höra. Han låter som en gammal gubbe.
 
Visst har vi sex men det kan gå månader mellan varje gång. Och otrogen är han inte, det är jag övertygad om. Det han kan visa däremot är lite svartsjuka om jag t.ex. ska ut med mina vänner. Då kan han säga lite skämtsamt “Inga dumheter nu!” men man ser att det är ett visst allvar bakom. Eller så kan han ringa och låtsas ha ett ärende fast han egentligen bara kollar att jag är där jag ska vara. Då kan jag tänka: Vad kul. Han bryr sig trots allt! Men för det mesta känner jag mig mindre värd än bilen han polerar och putsar jämt! Jag vill inte gå i celibat som 33-åring! Vad ska jag göra?

Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:

Du beskriver ett gott förhållande och en man som bryr sig om dig och visar det på olika sätt men inte på det romantiska vis som du skulle önska. Miljön i ett förhållande är ingenting konstant och för att kärleken ska bli bestående krävs både arbete och förmåga att kunna se och tillgodose varandras behov. Vi människor är olika precis som våra behov och det är inte alltid enkelt att ha insikt i motpartens behov av påfyllning.
 
Du har överraskat din man på ett sätt som du tycker är romantiskt och du önskar att han gjorde någonting liknande för dig. Det kan dock vara så att det finns andra ting som han uppskattar mer och som får hans hjärta att klappa fortare. Vad jag vill ha sagt är att vi ofta utgår från oss själva och ger överraskningar som vi själva skulle vilja bli överraskade med. Fråga honom och du blir kanske överraskad över hans svar. Om du visar intresse och engagemang kring sådant som är viktigt för maken så finns det en möjlighet att han snappar budskapet och därmed får lättare att tillmötesgå dina behov.
 
Det är kanske så att din make har en oförmåga att tillgodose dina behov av romantik och att det är någonting som du måste acceptera. Försök att fokusera på allt det han gör som är bra. Ju mer du tjatar och grälar om bekräftelse desto större blir nog låsningen hos din man. Risken finns att han backar och inte ger dig det “lilla extra” eftersom det känns som en påtvingad handling utan spontanitet. Det kan tänkas att du får vänja dig vid tanken på att det är du som initierar romantiken och om han tar aktiv del så kan det bli till glädje för er båda.
 
Naturligtvis finns det små trick som man kan pröva, t.ex. en helg eller en resa utan barn som ni gemensamt planerar. Det är tillfällen där inga störande moment finns och där ni kan ägna er åt varandra.
 
Nästa gång maken ger dig en blomma så kan du försöka att tänka positivt. Han valde ut den åt dig och därmed tänkte han på dig. Du kan välja att tolka denna handling positivt och ge positiv feedback. Väljer du istället att se det negativa så fokuserar du på att han ger dig blomman på ett oromantiskt sätt och budskapet du förmedlar till honom blir lätt att “ingenting han gör duger”.
Du hjälper honom mer om du uppmärksammar hans initiativ. Visa glädje och positivitet! Självklart är det viktigt att ha en öppen och rak dialog med varandra, kunna uttrycka sina önskningar och att inte ta för givet att motparten ska förstå av sig själv. Det är viktigt att kunna lyssna till varandra på ett närvarande sätt och att gemensamt finna lösningar på hur man går vidare när kärleken börjar gå i träda.