För tolv år sedan träffade jag min nuvarande sambo, som då lämnade sin fru och två vuxna döttrar. Jag gick ifrån min dåvarande sambo och tog med mig en 10-årig son till mitt nya förhållande. Det är stor åldersskillnad mellan oss två och det bidrog till att vårt förhållande väckte stor uppståndelse när vi blev ett par.
Under alla år som min nuvarande sambo och jag levt tillsammans, så har vi inte fått hans döttrar att vilja acceptera mig. Min sambo hälsar på sina döttrar och deras familjer men de vägrar att komma till oss och tillåter inte mig att komma till dem.
Deras mamma har en ny kärlek och han har alltid fått umgås med döttrarna. Det här problemet har blivit allt jobbigare för min sambo som tror att mamman har så stor makt över sina döttrar att hon kan få dem att inte våga släppa in mig i släkten. Vi vet inte vad vi ska göra för att lösa det här problemet utan att sätta flickorna i kläm. Kan en mamma ha en så stor makt över vuxna döttrar som annars verkar så ansvarsfulla och kloka?
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Det är som regel så att barn, oavsett ålder, tar den svage förälderns parti i en skilsmässa. Är skilsmässan turbulent och orsakar kaos hos den förälder som bli lämnad – ja, då får initiativtagaren till skilsmässan ofta bära hundhuvudet.
Det var din sambo som lämnade sin familj och man kan tycka att det borde bli han som framöver blev “straffad” av barnen men istället har de projicerat sin aversion på dig. Att det blir så är inte ovanligt. Flickorna älskar säkert sin pappa och har försökt finna ett förhållningssätt där de kan umgås med honom samtidigt som de tar “mammas parti” och i detta har du blivit syndabocken.
De ser inga problem i att umgås med sin mammas nya kärlek och det beror nog på att mannen kom in senare i moderns liv och aldrig upplevdes som hotfull. De ser honom som “oskyldig” medan de ser dig som “skyldig”. En skilsmässa väcker starka känslor och är en traumatisk händelse för alla inblandade. Precis som i alla stora kriser följer en bearbetningsprocess som leder till ett nytänkande och situationen normaliseras så småningom.
Det har gått tolv år sedan skilsmässan och er situation borde ha varit normaliserad sedan länge. Jag undrar vad som kan ha hänt på vägen? En orsak kan vara att din sambo haft så dåligt samvete över det lidande han orsakade i samband med skilsmässan att han tog på sig en underdånig och accepterande roll där döttrarna satte gränserna och att han fortfarande är bärare av denna roll. Tolv år är en lång tid och mönstret i er familj har blivit etablerat. Jag håller med dig om att det är dags för förändring.
Du söker problemlösningar utan att sätta döttrarna i kläm men du måste hålla i minnet att dels är flickorna vuxna och dels har det passerat många år sedan skilsmässan. Tjejerna har ett eget ansvar för hur situationen ska lösas. Den som har störst ansvar och bör ta initiativ är dock din sambo. Han bör ha ett samtal med sina döttrar och förklara vilka förändringar han vill genomföra och varför. Din sambo känner sina flickor och kan utrusta sig med fingertoppskänsla samtidigt som han inte viker undan. Har du aldrig haft någon kontakt med döttrarna kan nästa steg bli att du skriver ett brev till dem med dina tankar och funderingar och förhoppningar om att ni ska kunna träffas. Ett brev som är ärligt och positivt kan öppna en dörr på glänt. Det är svårare att vara arg på någon som är trevlig.
Flickornas mamma har en ny vän i sitt liv och har förhoppningsvis lagt tråkigheterna kring skilsmässan bakom sig. Kanske kan din sambo prata med henne om ert dilemma så att hon kan ge döttrarna ett “okej” till att träffa dig.
