Jag är sedan åtta år tillbaka nykter alkoholist. Jag har en relation med en man som också är nykter alkoholist. Skillnaden mellan oss är att jag har jobbat med mina problem i åtta år. Men det har inte han gjort. Jag har svårt att lita på honom efter alla lögner och all otrohet.
Han lovar nu att satsa på vårt förhållande till hundra procent men jag känner mig ändå känslomässigt åsidosatt. Har du några goda råd att ge? Ska jag överhuvudtaget fortsätta denna relation? Jag känner mig vilsen.
Han lovar nu att satsa på vårt förhållande till hundra procent men jag känner mig ändå känslomässigt åsidosatt. Har du några goda råd att ge? Ska jag överhuvudtaget fortsätta denna relation? Jag känner mig vilsen.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Först vill jag gratulera dig till att ha varit nykter alkoholist i åtta år. Under de här åren har du arbetat med dig själv och jag tror att du återerövrat din självrespekt och vuxit emotionellt. Din vän har varit nykter en kortare tid och jag tror inte att han hunnit lika långt som du i sin nyktra utveckling. Alkoholisten visar ofta en omogen personlig sida – han försöker försvara och bortförklara sina handlingar, han ljuger och han tampas med dåligt samvete. Lögner och otrohet som du beskriver är en erfarenhet du delar med många som befinner sig i din situation.
I och med att en person blir nykter sker tyvärr ingen magi. Att vara alkoholist skapar både ångest och försvar och det bidrar till en personlighetsförändring. Det tar tid att arbeta bort “alkoholistpersonligheten” – att finna sig själv, mogna känslomässigt och gå vidare. Processen är lång och det tror jag att du är medveten om.
Man kan också vända på resonemanget. Det är möjligt att din vän har haft personliga problem långt innan han blev alkoholist och det är möjligt att han skulle ljuga, vara otrogen och inte haft förmåga att bejaka dig känslomässigt även om han levt ett helnyktert liv. Det finns alltså inga garantier för att din vän har samma referensramar som du eller att han har förmåga att ett bejaka dig känslomässigt.
Det är bra att du stannar upp och tänker efter hur du vill ha det. Du har en kamp bakom dig för att komma tillrätta med dig själv och du gör rätt i att ifrågasätta om du orkar med vännens kamp också . Känner man sig starkt tveksam till att fortsätta en relation brukar det ligga tyngd bakom denna känsla.
Väljer du att avbryta relationen ska du inte ha dåligt samvete. Detta säger jag eftersom det är vanligt med just dåligt samvete om man bryter upp från en person som jobbar på att förändras. Din vän arbetar förhoppningsvis inte med sig själv för din skull – utan för sitt eget bästa och du har inget ansvar i den processen.
Väljer du att fortsätta relationen kan jag se två vägar. Den ena är att ni tar en så kallad timeout i ert förhållande så att ni båda får hämta krafter på eget håll. Den andra vägen är att ni deltar i gemensamma samtal där ni båda kan få stöd i hur ni ska hantera relationen.
I och med att en person blir nykter sker tyvärr ingen magi. Att vara alkoholist skapar både ångest och försvar och det bidrar till en personlighetsförändring. Det tar tid att arbeta bort “alkoholistpersonligheten” – att finna sig själv, mogna känslomässigt och gå vidare. Processen är lång och det tror jag att du är medveten om.
Man kan också vända på resonemanget. Det är möjligt att din vän har haft personliga problem långt innan han blev alkoholist och det är möjligt att han skulle ljuga, vara otrogen och inte haft förmåga att bejaka dig känslomässigt även om han levt ett helnyktert liv. Det finns alltså inga garantier för att din vän har samma referensramar som du eller att han har förmåga att ett bejaka dig känslomässigt.
Det är bra att du stannar upp och tänker efter hur du vill ha det. Du har en kamp bakom dig för att komma tillrätta med dig själv och du gör rätt i att ifrågasätta om du orkar med vännens kamp också . Känner man sig starkt tveksam till att fortsätta en relation brukar det ligga tyngd bakom denna känsla.
Väljer du att avbryta relationen ska du inte ha dåligt samvete. Detta säger jag eftersom det är vanligt med just dåligt samvete om man bryter upp från en person som jobbar på att förändras. Din vän arbetar förhoppningsvis inte med sig själv för din skull – utan för sitt eget bästa och du har inget ansvar i den processen.
Väljer du att fortsätta relationen kan jag se två vägar. Den ena är att ni tar en så kallad timeout i ert förhållande så att ni båda får hämta krafter på eget håll. Den andra vägen är att ni deltar i gemensamma samtal där ni båda kan få stöd i hur ni ska hantera relationen.