Jag, en kvinna strax under 30 år, har i sanning sett den mörka sidan av livet. Under nära tio år levde jag i ett fruktlöst förhållande med en man som utnyttjade mig hämningslöst, såväl ekonomiskt som emotionellt. Han och hans mor gjorde allt för att bryta ner mitt självförtroende och eftersom min egen mor var död sedan flera år hade jag ingen motvikt till deras påtryckningar. Jag var ett tacksamt offer för deras hjärntvätt, var ju bara barnet när vi träffades, inte ens 18 år.
Så mötte jag för några år sedan en man som jag blev blixtkär i. Han var svaret på mina drömmar. Han beskrev mig bara i superlativ och kunde inte nog tala om för mig hur fantastisk jag var. Jag fick kraft att lämna min sambo i tron att den nye mannen och jag skulle dela ett liv tillsammans. Efter en kort tid vände han mig plötsligt ryggen och när jag förstod att jag inte betydde ett dugg för honom rasade min värld. Jag förstod att jag var precis lika värdelös som min sambo hade sagt under alla år.
Jag ville inte leva längre. Jag misshandlade min kropp genom att inte äta. Jag såg till att få ut psykofarmaka för att kunna ta en överdos, men det fungerade inte på det sätt jag trodde. Då grät jag för det också. Det var den värsta tiden i mitt liv. Jag längtade gränslöst efter familj och barn men hade bara en gammal mormor och en alkoholiserad far. Hur skulle någon vilja ha mig?
Men mannen som hade vänt upp och ner på mitt liv hade en kompis, som jag träffade efter en tid. Han blev intresserad av mig men det tog flera år innan jag var redo att släppa honom in på livet. Dels var jag fortfarande olyckligt kär och trodde att om jag bara väntade så skulle han komma tillbaka. Det gjorde han aldrig. Han är nu efter flera år av flaxande och notoriskt sårande av kvinnor sambo med en mycket yngre kvinna. Det gör ont i mig.
Kompisen och jag etablerade en relation i vintras och jag älskar honom. Han är den jag alltid sökt men som jag ratade så länge. Jag har inte en aning om han vet att det var på grund av hans kompis jag valde bort honom. Allt skulle kanske vara frid och fröjd om det inte vore för att dessa två män är väldigt goda vänner. Jag tvingas umgås med mannen som sårade mig så. Det värsta är att han är så elak och säger nedlåtande saker till mig. När jag efter flera års slit klarade min ingenjörsexamen sa han bara “De släpper visst igenom vem som helst nu!” Det gjorde mig verkligen ledsen.
Varför är han så elak mot mig? Ska jag behöva stå ut med detta eller ska jag försöka få till stånd en förändring? Jag vill inte mista min partner bara för att jag avskyr hans kompis och har vissa hemligheter med honom. Jag vill så gärna komma över min bitterhet.
Så mötte jag för några år sedan en man som jag blev blixtkär i. Han var svaret på mina drömmar. Han beskrev mig bara i superlativ och kunde inte nog tala om för mig hur fantastisk jag var. Jag fick kraft att lämna min sambo i tron att den nye mannen och jag skulle dela ett liv tillsammans. Efter en kort tid vände han mig plötsligt ryggen och när jag förstod att jag inte betydde ett dugg för honom rasade min värld. Jag förstod att jag var precis lika värdelös som min sambo hade sagt under alla år.
Jag ville inte leva längre. Jag misshandlade min kropp genom att inte äta. Jag såg till att få ut psykofarmaka för att kunna ta en överdos, men det fungerade inte på det sätt jag trodde. Då grät jag för det också. Det var den värsta tiden i mitt liv. Jag längtade gränslöst efter familj och barn men hade bara en gammal mormor och en alkoholiserad far. Hur skulle någon vilja ha mig?
Men mannen som hade vänt upp och ner på mitt liv hade en kompis, som jag träffade efter en tid. Han blev intresserad av mig men det tog flera år innan jag var redo att släppa honom in på livet. Dels var jag fortfarande olyckligt kär och trodde att om jag bara väntade så skulle han komma tillbaka. Det gjorde han aldrig. Han är nu efter flera år av flaxande och notoriskt sårande av kvinnor sambo med en mycket yngre kvinna. Det gör ont i mig.
Kompisen och jag etablerade en relation i vintras och jag älskar honom. Han är den jag alltid sökt men som jag ratade så länge. Jag har inte en aning om han vet att det var på grund av hans kompis jag valde bort honom. Allt skulle kanske vara frid och fröjd om det inte vore för att dessa två män är väldigt goda vänner. Jag tvingas umgås med mannen som sårade mig så. Det värsta är att han är så elak och säger nedlåtande saker till mig. När jag efter flera års slit klarade min ingenjörsexamen sa han bara “De släpper visst igenom vem som helst nu!” Det gjorde mig verkligen ledsen.
Varför är han så elak mot mig? Ska jag behöva stå ut med detta eller ska jag försöka få till stånd en förändring? Jag vill inte mista min partner bara för att jag avskyr hans kompis och har vissa hemligheter med honom. Jag vill så gärna komma över min bitterhet.
Familjerådgivare Ingrid Winterhof svarar:
Jag förstår att du har haft mycket i ditt liv att tampas med. Du beskriver att din pappa är alkoholiserad, din mamma död och att du som 18-åring inledde ett destruktivt förhållande som varade i tio år. Redan när du inledde detta förhållande tror jag att du hade ett stort behov av att bli älskad, omhändertagen och bekräftad. I förhållandet urholkades din självkänsla och in på scen kommer mannen som vid första anblicken ger dig allt det du drömt om i form av positiv uppmärksamhet. Det är klart att du föll pladask!
När sedan denne man svek – då blev du sviken för tredje eller fjärde gången. Det kan nämligen upplevas som ett slags svek att tidigt mista en förälder – så som du miste din mamma. Att din pappa var alkoholist var ytterligare ett svek gentemot dig. Din sambo och hans mamma svek dig genom gadda ihop sig och bryta ner ditt självförtroende. Slutligen sviker den man dig som du tror ska rädda dig ur alltsammans och självfallet blir du djupt deprimerad och eftersom din självkänsla är svag blir du dessutom självdestruktiv. Du ifrågasatte hur någon skulle vilja ha dig och det värsta var, att du inte ville ha dig själv heller. Under den här perioden önskar jag att du sökt hjälp för att bygga upp dig själv och återvinna din självrespekt.
Du levde dig igenom depressionen och du tog dig ut på andra sidan vilket visar att du har både styrka och kraft. Du väntade länge på mannen som svek dig och det visar att han trots allt under en längre tid hade betydelse i ditt liv. Kan det vara så att du fortfarande väntar på någon form av bekräftelse från denne man? Hans ord får dig att bli ledsen och må dåligt och du verkar bry dig om hans inställning och hans åsikter – även om de är negativt riktade.
Du inledde en ny relation i vintras med mannens kompis och det är en relation som du trivs i och ni älskar varandra. Kanske det är dags att sticka hål på alla hemligheter? I synnerhet då dessa hemligheter påverkar dig negativt. Jag tror att det handlar om din dåliga självkänsla, att du inte är riktigt öppen gentemot din pojkvän och du bär på en rädsla att han ska “upptäcka hur värdelös” du är. Du måste helt enkelt uppvärdera dig själv, stärka din självkänsla och komma underfund med hur du kan ge dig själv bekräftelse. Du kan få hjälp av en terapeut och det är en process som jag tror skulle vara av stort värde för dig. Jag tror att du gått igenom alltför mycket för att klara av bearbetningen på egen hand.
Ett förslag är också att du talar ut med din pojkvän om den relation du haft med hans kompis och hur detta påverkar dig när ni umgås med honom. Lycka till med detta!
När sedan denne man svek – då blev du sviken för tredje eller fjärde gången. Det kan nämligen upplevas som ett slags svek att tidigt mista en förälder – så som du miste din mamma. Att din pappa var alkoholist var ytterligare ett svek gentemot dig. Din sambo och hans mamma svek dig genom gadda ihop sig och bryta ner ditt självförtroende. Slutligen sviker den man dig som du tror ska rädda dig ur alltsammans och självfallet blir du djupt deprimerad och eftersom din självkänsla är svag blir du dessutom självdestruktiv. Du ifrågasatte hur någon skulle vilja ha dig och det värsta var, att du inte ville ha dig själv heller. Under den här perioden önskar jag att du sökt hjälp för att bygga upp dig själv och återvinna din självrespekt.
Du levde dig igenom depressionen och du tog dig ut på andra sidan vilket visar att du har både styrka och kraft. Du väntade länge på mannen som svek dig och det visar att han trots allt under en längre tid hade betydelse i ditt liv. Kan det vara så att du fortfarande väntar på någon form av bekräftelse från denne man? Hans ord får dig att bli ledsen och må dåligt och du verkar bry dig om hans inställning och hans åsikter – även om de är negativt riktade.
Du inledde en ny relation i vintras med mannens kompis och det är en relation som du trivs i och ni älskar varandra. Kanske det är dags att sticka hål på alla hemligheter? I synnerhet då dessa hemligheter påverkar dig negativt. Jag tror att det handlar om din dåliga självkänsla, att du inte är riktigt öppen gentemot din pojkvän och du bär på en rädsla att han ska “upptäcka hur värdelös” du är. Du måste helt enkelt uppvärdera dig själv, stärka din självkänsla och komma underfund med hur du kan ge dig själv bekräftelse. Du kan få hjälp av en terapeut och det är en process som jag tror skulle vara av stort värde för dig. Jag tror att du gått igenom alltför mycket för att klara av bearbetningen på egen hand.
Ett förslag är också att du talar ut med din pojkvän om den relation du haft med hans kompis och hur detta påverkar dig när ni umgås med honom. Lycka till med detta!
