Vid varje bråk så hotar hon med skilsmässa!

Vi har varit gifta i tio år och har en flicka på 5 år. Livet tillsammans har inte varit lätt hela tiden. Vid varje bråk så hotar min fru med skilsmässa. Jag har hela tiden sagt till henne att jag inte tvingar henne till ett liv hon inte vill ha. Vid nästa bråk återkommer samma hotelser om att skiljas. Nu är jag trött på dessa barnsliga hot. Jag är inte rädd för en skilsmässa även om det är synd om barnet, utan försöker se saken mer som en vuxen!

Hon jämför mig med sin far som i hennes ögon är en perfekt man. Vad hon inte fattar är att relationer i ett äktenskap skiljer sig från den relation en pappa har till sitt barn. Vi har periodvis ett bra liv men hon är upptagen med hela sin familj och deras bekymmer. Hon anklagar mej för att vara känslokall som inte bryr mej om hennes känslor för sin familj. Men jag har ju inte gift mej med hennes släkt! Jag tycker att hon borde engagera sig mer i sin riktiga lilla familj.

Jag vet inte om jag kan lita på henne. Om vi ska köpa bostad, skaffa fler barn eller ta andra viktiga beslut som kräver en stabil tillvaro. Hon kan vara väldigt instabil och obetänksam i sina handlingar, far gärna ut med orättvisa beskyllningar mot andra. Samtidigt är hon mycket social, snäll och har ett gott hjärta. Men hon glömmer lätt allt jag gör för henne och otacksamheten gör att jag tappar lusten. Mina känslor för henne blir mindre efter varje bråk och alla hotelser. Hur ska jag agera för att hon ska fatta att jag inte är rädd för att hon skall skiljas?

Av ditt brev kan jag förstå att du och din hustru hamnar i konflikter där era olikheter ställs på sin spets och du upplever att hon hotar dig för att du ska bli sådan som hon vill ha dig. Man kan aldrig förändra en annan människa. Din hustru kan inte genom hot förändra dig och du kan inte heller förändra henne. Däremot kan både du och din hustru förändra er själva och denna förändring kan leda till också ett förändrat och mer önskvärt beteende hos motparten.

När din hustru hotar med skilsmässa så tror jag inte det är skilsmässa hon vill ha. Vad hon vill ha är en man som ger henne bekräftelse och uppmärksamhet. Hon söker denna bekräftelse genom handlingar från din sida – handlingar som kanske inte ingår i din personlighet eller sätt att vara. Du har säkert också en bild av hur du skulle önska att din hustru vore.

Ni fokuserar mycket på det negativa i ert förhållande, på det som inte fungerar, på önskningar som uteblir och personligheter som inte kan förenas. Försök att istället fokusera positivt. Det fanns en anledning till att du blev förälskad i din hustru och valde att gifta dig med och få barn tillsammans med henne. Din hustru har samma egenskaper i sig nu som då och om du gräver lite så tror jag nog att du kan finna dem. Ju mer man tänker på det negativa – desto större fäste får tankarna och man hårdnar i sitt omdöme om motparten. Det blir en negativ cirkel som är svår att bryta. Och ibland överväger det negativa till så hög grad att skilsmässa är enda utvägen.

Jag är övertygad om att du har egna sätt på vilka du ger din fru bekräftelse och uppmärksamhet och jag tror också att din hustru har förmåga att ge dig något positivt emellanåt. Det kan dock vara svårt att inse, att man får tecken på kärlek och tillgivenhet när gåvan inte är som man tänkt sig.

Du undrar hur du ska agera för att din hustru ska förstå att hoten om skilsmässa är lönlösa och inte skrämmer dig. Mitt svar är att du ska prata med henne när ni har det lugnt hemma och stämningen är vänlig. Ni bör göra klart för varann om ni vill skiljas eller ej. Vill varken du eller din hustru skiljas, så är det dags att ni planerar hur ni ska agera för att ert förhållande ska stärkas på ett bra sätt. Under ett sådant samtal ska ni undvika att gå i försvar. Ofta tror man att man känner sin partner utan och innan och att man på förhand vet hennes reaktioner och tankar men som regel är det inte alls så. Därför är det bra att ofta ställa frågor under ett samtal. Vill ni fortsätta ert liv tillsammans men kommer ingen vart under egna samtal, så föreslår jag att ni kontaktar Familjerådgivningen i er kommun.