Vågar jag berätta för kvinnan att hon är min syster?

Jag är en gift trebarnsmor. Båda mina föräldrar dog för några år sedan. För att göra en lång historia kort så betedde sig min brors fru på ett sådant sätt, när arvet efter våra föräldrar skulle fördelas, att kontakten med min bror tyvärr bröts. Detta har gjort mig mycket ledsen. Jag tycker det är oerhört tungt att klara det dagliga livet utan nära kontakt med min bror.

Som en följd av detta tänker jag numera ofta på något som min mor anförtrodde mig för länge sedan. Min far hade i början av deras äktenskap varit otrogen med en gift kvinna från vår by och skulle ha varit far till en av hennes döttrar. Denna påstådda dotter bor kvar i byn och jag tycker att hon påminner mycket om mig till utseendet. Jag skulle vilja ta kontakt med henne och berätta att vi är systrar men jag vet inte hur jag ska våga. Jag kan ju inte heller vara absolut säker på att min mor hade rätt. Kan du hjälpa mig?

Ditt korta brev tar upp två viktiga frågeställningar, där jag vill försöka ge synpunkter på dessa var och en för sig. Du berättar först om ett arvsskifte, som lett till att kontakten med din bror brutits. Tyvärr kan många människor helt eller delvis känna igen sig i den situation du beskriver. Erfarenhetsmässigt vet vi att just arv och testamente kan starta eller utveckla konflikter som tidigare inte funnits eller i alla fall inte varit synliga. Det tråkiga är att sådana strider oftast berör människor som står i ett nära släktskap.Vad vi än för tillfället tycker om varandra så är ju ett syskonskap inte upplösbart. Och många gånger kan en konflikt kring arvegodset just tillspetsas av att de “ingifta” alltför energiskt lägger sig i. Du nämner inget om hur relationen till din bror varit tidigare, men genom att uttrycka att det är oerhört tungt att klara det dagliga livet utan kontakt med honom, så ger du mig bilden av en tidigare varm och nära relation, som du nu saknar mycket. Det är inte konstigt att du är ledsen över att ha gjort den förlusten. Däremot tror jag inte alls att er kontakt behöver vara bruten för gott. Din bror saknar med stor sannolikhet också er tidigare gemenskap.

Jag vet naturligtvis inget om vad som gick snett vid arvsskiftet, men det är väl möjligt att du på ett eller annat sätt känner dig förfördelad. Här tror jag att du har ett viktigt val att göra. Vad är väsentligast? Att få ekonomiskt eller moraliskt rätt i efterhand eller att få återupprätta ett gott syskonskap och så småningom kunna utveckla den tidigare förtroligheten mellan er? Eftersom förlusten av kontakten med brodern gör dig mycket ledsen, så tror jag att du väljer att på nytt etablera en god relation framför att låsa dig i den gamla arvstvisten. Jag tror att den stora saknaden gör att din andra frågställning överhuvudtaget blivit aktuell.

Du undrar om jag kan hjälpa dig med att hantera längtan efter kontakt med din eventuellt biologiska halvssyster. Det är naturligtvis inte underligt att du har mycket funderingar kring den kvinna som du tror är din halvsyster. Du kan säkert också göra dig positiva bilder kring hur ett möte med denna kvinna skulle se ut. Men det finns vissa saker i livet som vi som vuxna, medvetna och omtänksamma människor bara inte kan göra en medmänniska. Vi vet ju inget om vilken upprördhet, ja, kanske katastrof ett sådant närmande skulle innebära i den andra kvinnans och hennes familjs liv. Lever kvinnans mamma eller har hon kanske gått i graven bärande på en livslögn eller familjehemlighet som få eller ingen känner till? Och om hon lever så kanske varken maken eller dottern vet något. Vad händer i relationen mellan alla dessa? Vi måste ha respekt för andra människors livsval hur fel vi än kan tycka att de gör. Det finns gamla sanningar som ingen bett att få veta och inte heller orkar handskas med flera år senare.

Jag tror att du kommer att hantera detta på bästa sätt och jag tror också att en förnyad kontakt med din bror kommer att dämpa mycket av din längtan efter “nytt” syskon.