Det var som om kända svenskar som Leif G W Persson eller Liza Marklund hade visat sig vara kallblodiga seriemördare.
Mästare på ord, utan tvekan. Men också på mord.
Pressade av deadlines, taskig ekonomi och chefernas krav?
Eller helt enkelt fullfjädrade psykopater som ville veta hur det kändes att vara precis ett sådant monster som de brukade skriva om?
Ja, efteråt har många spekulerat i de motiv som drev tre aktade journalister från tre olika länder att förvandlas till seriemördare.
Gemensamt är dock att ”Kriminalreportrarna från helvetet” – som de kom att kallas – föll på eget grepp.
Deras artiklar och inslag var helt enkelt för bra.
Vlado Taneski (1952–2008)
Nordmakedonien
Med en ytterst dominant mor och en far plågad av svåra krigsminnen blev Vlado Taneskis uppväxt problematisk. Han var egentligen en känslig själ. Skrev poesi och drömde om att bli en stor författare.
Som 28-åring fick han frilansjobb på två tidningar, Nova Makedonija och Utrinski Vesnik, och skötte länge sitt jobb med bravur. Speciellt blev han känd som en skicklig kriminalreporter. Han var dessutom allmänt omtyckt för sitt vänliga och lågmälda sätt.
Han gifte sig med en kvinnlig advokat, fick två barn och tycktes länge leva ett harmoniskt liv i småstaden Kicevo – tills pappan 2002 begick självmord och modern råkade (?) ta en överdos av lugnande medel.
Två år senare försvann den 64-åriga Mitra Simjanoska efter ett besök på en marknad i trakten. Två månader senare återfanns hon strypt, bunden, torterad och våldtagen.
Fyra år senare försvann 56-åriga Ljubica Licoska och efter ytterligare ett halvår även den 65-åriga Zivana Temeloska.
Båda hade dött på samma sätt som Simjanoska. Alla tre var dessutom fattiga städerskor, vilket förbryllade polisen.
Vlado Taneski skrev om alla tre fallen och på ett sätt som fångade läsarnas intresse.
Visste att mordvapnet var en sladd
Han verkade extremt insatt i polisens arbete och kunde ge exakta detaljer om hur det tredje offret plågats och tagits av daga med hjälp av en telefonsladd.
Vilket också blev hans fall.
Mordredskapet hade nämligen aldrig avslöjats av brottsutredarna.
I juni 2008, en månad efter det sista mordet, greps Vlado Taneski. Hans dna visade sig matcha sperma på offren.
I familjens sommarhus återfanns pornografiskt material, rep och samma slags telefonkabel som hittats på sista mordplatsen.
Vlado Taneski var också i begrepp att förhöras om ett fjärde mord som inträffat 2003 – också på en äldre städerska – när han återfanns död i sin cell. Han hade dränkt sig genom att stoppa huvudet i en plasthink med vatten.
Motivet till seriemorden förblev därför en gåta. En ledtråd kan dock ha varit att även Vlado Taneskis dominanta mor var städerska. Kanske ville han hämnas för sin tuffa uppväxt.
Wallace Souza (1958–2010)
Brasilien
Canal Livre var en brasiliansk variant på Efterlyst och hade gjort programledaren Wallace Souza rikskänd.
Privat var han en fyrabarnspappa med tjusig villa i miljonstaden Manaus. På jobbet en tuff undersökande journalist med bestialiska mord som specialitet.
I sin show visade han gärna halsbrytande helikopterjakter och våldsamma gripanden av misstänkta gärningsmän.
Många imponerades av Wallace Souzas nästan övernaturliga förmåga att få sitt tv-team på plats innan polisen ens anlänt. Hemliga försänkningar inom kåren, löd förklaringen.
År 2009 – när Canal Livre existerat i 13 år – avslöjades sanningen: tv-stjärnan hade i själva verket själv iscensatt flera av morden.
Misstankarna hade väckts när Canal Livre kunde visa filmbilder på en misstänkt knarklangare som hittades brinnande i en skog – långt innan polisen hunnit dit.
Överlämnade sig till polisen
En polisrazzia i Wallace Souzas hem visade ett stort förråd av vapen, ammunition och kontanter.
Samtidigt greps sonen Raphael misstänkt för mord, knarksmuggling och illegalt vapeninnehav.
Vid det laget var dock tv-profilen försvunnen. Han hade uppenbarligen fått tips om att polisen fattat misstankar mot hans arbetsmetoder.
Vägspärrar upprättades vid Manaus utfarter och några dagar senare överlämnade sig Wallace Souza självmant till polisen. Han hävdade däremot sin oskuld.
Förhör med hans livvakt gav dock graverande resultat. Det framkom att Wallace Souza varit ”mentor” för en drogkartell som på hans uppdrag mördat minst fem konkurrenter för att få fart på vikande tittarsiffror – även om han inte handgripligen utförde dåden på egen hand.
När det dessutom uppdagades att Wallace Souza tidigare arbetat som polis, men fått sparken för att ha tagit mutor och stulit bensin, var hans karriär definitivt över.
Den 27 juli 2010 hittades han död av hjärtattack i sin cell.
Johann Unterweger (1950–1994)
Österrike
År 1974 ströp österrikaren Johann ”Jack” Unterweger en 18-årig kvinna med hennes egen behå.
Han dömdes till livstids fängelse, men blev en sorts celebritet när han lyckades publicera en bok om sitt liv. Där beskrev han sin svåra uppväxt med en prostituerad mor och en far som var amerikansk soldat.
– När jag ströp henne, så föreställde jag mig att hon var min mor, som jag hatade.
Ett typiskt offer för en taskig barndom, menade många författare, konstnärer och vänsterpolitiker som engagerade sig i Johann Unterwegers fall.
Han frigavs 1990 och de utgivna memoarerna kom att bli obligatorisk läsebok i landets skolor.
Snart var han en sorts österrikisk Clark Olofsson, en mediefavorit som intervjuades om fångvården och fick jobb som programledare i tv med mordfall som specialitet.
Omsider hamnade han som kriminalreporter för en österrikisk tidning i Los Angeles. Han skrev långa och initierade artiklar som blev populära bland läsarna.
Ströps med en behå
Vistelsen i USA visade sig sammanfalla med brutala mord på tre prostituerade. Varje offer hade misshandlats, våldtagits med träpinnar och därefter strypts med sin egen behå.
Tack vare Interpols register kunde man koppla ihop seriemorden med ytterligare åtta döda kvinnor i Tjeckoslovakien och Österrike. De var också gatflickor som strypts med sin egen behå.
Just detta förfarande gjorde att polisens blickar riktades mot Johann Unterweger. Han var inte bara tidigare dömd för ett liknande mord. Han reste också flitigt mellan Europa och USA.
Den 27 februari 1992 greps den skrivande seriemördaren i Miami efter en lång polisjakt. Strax före gripandet hade han kontaktat österrikisk media och bedyrat sin oskuld.
När bevisen lades fram kröp han dock till korset och erkände mord på sammanlagt nio kvinnor.
År 1994 dömdes Johann Unterweger för andra gången till livstids fängelse. Strax innan hade en rättspsykolog fastslagit att han led av en utpräglat narcissistisk personlighet.
Samma natt begick han självmord i sin cell. Repet han hängde sig i var gjort av skosnören och en snodd från ett par träningsoverallsbyxor.
Knuten var densamma som påträffats hos samtliga mordoffer.
Här kan du läsa alla våra artiklar från Historiska Brott & Mysterier
Prenumerera på Historiska Brott & Mysterier
