Hej Benny!
Jag skulle vilja ha lite råd från dig angående vår son. Jag är orolig, ledsen, gråter ibland och han är i mina tankar dagligen. För cirka sex år flyttade han till större stad, började jobba där. Träffade en tjej och blev sambo. Efter en tid köpte de hus. En månad innan de skulle flytta in ville hon ha en paus i deras förhållande. Han tog det hårt, men flyttade in i huset själv. Det har gått bra, både när det gäller det ekonomiska och skötseln av huset. Vi har varit och hjälpt honom lite med reparationer. Sist vi var hos honom fick han ett utbrott mot mig när han kom från jobbet. Jag vet inte varför. Sedan pratade han inte med oss. Vi körde hem dagen efter. Vi brukar ringa varandra, i synnerhet om det var något speciellt han skulle göra under veckan. Nu ringer han inte alls och svarar knappt i telefonen när jag ringer, så det blir inte så ofta nu jag hör av mig. Han ska resa till Australien ensam om ett par månader och stanna i fem veckor. Jag oroar mig för hur det kommer att gå för honom och att något ska hända honom. Jag skulle vilja att han träffar en tjej och bildar familj. Vi är pensionärer och vet inte hur länge vi får vara med på jorden.
Er son är inne i en livskris. Ibland får de närmaste bära den tunga bördan. Han försöker lägga felen hos er, men han ändrar sig och kommer tillbaka som den kärleksfulle son han innerst inne är.
Vilket kap han är, han lagar mat, fixar och donar med allt. Han är mycket duktig med sin trädgård.
Han träffar en tålmodig tjej som är duktig på massage. Hon har fint, blont hår, grönblå ögon som är stora som tekoppar. Hon har vackra tänder som jag tror är blekta. Är också lite småmullig med gulliga, runda kinder. Jag ser två fina barn, en flicka först och en pojke sedan.
Det ser ljust ut!
