Hej Benny!
Jag känner att jag måste skriva ner några rader och kanske få svar på mina funderingar. För ett och ett halvt år sedan blev jag änka. Min man skulle uträtta ett ärende. Jag stannade hemma. Men han kom inte hem. Istället kom polisen. Det blev en chock. Han hade dött vid ratten. Han hade dåligt hjärta efter en hjärtinfarkt i 42-årsåldern. Han blev opererad vid 50 års ålder, efter det levde han ganska bra. Han jobbade tills han var 65 år, sista åren med kärlkramp. Han blev 69 år. Jag och våra barn undrar så hur han hade det mot slutet? Och det är mycket tomt efter honom, vi fick ju inte heller ta farväl. Jag hoppas få något svar på funderingarna.
– Kära Orsabo, jag hör en suck. Så fort gick det. Ingen smärta, hjärtat bara stannade. Han är själv ledsen över att han inte hann säga adjö men är tacksam över att det gick fort. Han saknar dig, men säger att ni båda visste detta. Han levde på lånad tid i några år. Han vill inte säga adjö, utan på återseende! Och han vill så gärna träffa dig igen. Han tycker att du gör så vackert hemma och så mysigt. Han visar en bild där du skriver – kan det vara korsord? Jag ser en kopp, det luktar kaffe. Denna bild förmedlar han. Och kaffedoften, samt att du har det bra idag. Han tackar för allt fint och all kärlek han har fått.
