Hej Benny!
Jag är så olycklig i mitt samboförhållande. Han är tio år äldre, har ont, gnäller och är pessimistisk och missunnsam jämt.
Jag har blivit så kär i min läkare, och han är fjorton år yngre än jag! Jag tänker på honom dag och natt. Tror att han är lite grann intresserad av mig, men han vet ju hur jag har det. Ska jag stanna eller gå? Har eventuellt tänkt flytta till en liten etta med kokvrå och betala för båda lägenheterna.
Snälla, kan du se hur det blir för mig. Jag skulle så gärna vilja få ha några lyckliga och trivsamma år innan jag dör. Jag är snart sjuttio, min gnällige sambo åttio. Jag får väl dåligt samvete om jag lämnar honom, men varför måste jag stanna hos någon som har haft och fortfarande har andra under hela vårt liv tillsammans?
Ge mig ett råd, snälla.
– Kära du, för det första känner jag en feghet inför förändringar. Du har varit på väg tre gånger, och det är synd att du inte har rett upp relationen du lever i. Det känns som om du tar mer hänsyn till andra än dig själv. Så jag förstår inte varför du lever kvar i den olyckliga relationen. Du har inga skyldigheter. Han ger dig ingenting utan stjäl bara energi och kraft. Du är hans hushållerska och sjuksköterska. Man är skyldig att leva lycklig i livet. Du måste inse att varje minut är värdefull och inte får kastas bort.
Vad gäller din läkare som du är förtjust i så är det lite besvarat. Han tycker väldigt mycket om dig också men verkar ha en annan relation. Men det är alltid tillåtet att flirta och känna sig attraktiv och ni har en själarnas sympati.
