Bästa Benny!
Jag lever i ett äktenskap som jag snart inte orkar med. Det har inte fungerat på många år.
Vi träffades när jag var 18 och han 20 år. Vi fick barn två år senare, ej planerat, men året rullade vidare med två planerade barn. Vi byggde villa och allt flöt på genom åren, men jag har aldrig kunnat känna mig lycklig. Lycklig är jag för mina barn, som nu har egna familjer och barn. Vi har fått sex underbara barnbarn, men dem kan man ju inte tränga sig på och det vill jag ju inte heller, de har sitt liv.
Vi är skötsamma, har det bra ekonomiskt. Han gör sitt och jag mitt, vi gör aldrig något tillsammans mer än när vi ska till födelsedagskalas och julfester, annars inget utöver det. Vi har inget gemensamt. Han har jobbat mycket, jag halvtid och då har jag genom åren skött den så kallade marktjänsten. Nu är vi i 60-årsåldern. Jag har slutat jobba, sa upp mig på grund av omorganisation på jobbet. De första åren var det skönt att vara hemma. Men nu saknar jag den sociala biten, är så ensam. Har ingen väninna, de jag har haft har flyttat.
Nu går min man i pension om några år. Detta har fått mig att börja tänka på att vi två ska gå här hemma för oss själva. Jag orkar knappt tänka på det. Vi pratar inte med varandra mer än nödvändigt, sitter tysta vid matbordet, sitter tysta vid tv-n. Varje dag är som ett ekorrhjul. Det känns för mig som en börda att jag är beroende av honom för pengarnas skull. Jag vill inget hellre än att ha inkomst själv och känna mig behövd och att jag kan stå på egna ben.
Varje morgon då jag vaknar tänker jag: “Usch, en ny dag igen. Vad ska jag göra idag?” Allt känns så tomt.
Jag existerar men lever inte. Snart orkar jag inte mer! Energin är slut. Ser du en förändring för mig?
– Varför stannar vi kvar för att ha det tryggt runt omkring oss?
Jag vet att man inte kan lämna någon förrän man är färdig och att man ska lära sig av förhållandet, men jag ser inte att du lever överhuvudtaget. Du kommer att flytta från din man till ett litet radhus och jag ser att du kommer att umgås med en ny väninna som tar ut dig på dans, utflykter och till olika före-ningar.
Jag känner också att det finns en annan väninna med i bilden som heter Eva, som är jättetrevlig. Med tanke på hur du har det nu är jag orolig för dig. Du är i ett stadium av utmattning, lever i håglöshet och en dimma och så ska ingen behöva ha det.
Vi lever här för att göra det bästa av våra liv och ska inte behöva ha det så dåligt. Du är skyldig dig själv att ta ett nytt steg i ditt liv och du är värd det!
