Jag är en kvinna som kom till Sverige när jag var sex år. Jag känner mig kluven eftersom jag varken känner mig hemma här eller i mitt hemland. Sedan mina fosterföräldrar gick bort har jag känt mig väldigt ensam. Jag har två barn och barnbarn men de har sitt och har inte tid med mig. Nu undrar jag om jag kommer att förbli ensam resten av mitt liv. Så har jag en fråga till. Vem var det som var hos mig från andevärlden? Jag kände tydligt att någon stod vid min säng och tittade på mig.
– Den här ensamhetskänslan du pratar om känner väldigt många periodvis men vi är ju aldrig ensamma, det är alltid någon från andevärlden som tittar till oss. Den som tittade till dig den där morgonen var din fostermor. Det är en mycket varm kvinna med otroligt varmt leende. Hon är av normallängd och känns bara en aning överviktig. Men hon klagar på värk, hon hade ont i ena benet under jordelivet.
Sedan ser jag kärlek för dig. Du får ett fantastiskt särboförhållande med en barndomsvän som tar kontakt med dig. Ni kommer att ha det väldigt trevligt med resor, middagar och mysiga hemmakvällar, ni läser böcker tillsammans och delar kunskap.
Det är väldigt vanligt med vilsenhet när man flyttat och inte har rötter någonstans – människan längtar efter att rota sig. Många flyttar tillbaka, men det gör inte du. Du stannar kvar. Lycka till!
