Snälla Benny, hjälp mig! Jag är en kvinna på 65+ som känner mig så vill-rådig. Jag träffar en man sedan tio år tillbaka. Han är lite speciell till sitt sätt och har svårt att umgås i slutna sällskap. När jag träffar min dotter och hennes familj kan han inte vara med. Ibland vet jag inte om jag orkar fortsätta leva så här. Vissa stunder vet jag inte om jag älskar honom eller bara tycker synd om honom.
Jag oroar mig också för min dotter som gått arbetslös länge. Hur går det framöver, får hon något arbete? Kommer hon och hennes man att fortsät-ta leva ihop? Hur blir det med ekonomin, både för mig och för min dotter?
Snälla Benny, hjälp mig att reda ut mitt liv! Jag kan inte själv.
Kära Majsan. Det här är en hemsk situation för er båda. Mannen du träffar lider av social fobi. Jag föreslår att han söker hjälp, för med terapi kan man lösa det. Egentligen har ni båda önskemål om en annan relation. Han känner krav från dig och du vill att han ska vara annorlunda. Det är konstigt att du inte vet om du älskar honom, det brukar man känna. På något sätt tror jag ändå att ni behöver varandra. Ni är inte färdiga med varandra och ni kan jobba med er relation. Det är inte så lätt att träffa någon man älskar.
Vad gäller din dotter så har hon gett upp lite grann. Det ska hon inte göra, förr eller senare löser sig allt. Hon börjar på en praktikplats, och det blir en öppning till ett annat arbete som hon trivs med. Hon kommer att arbeta både med vuxna, barn och äldre och trivs med att umgås med människor i så olika åldrar. Så småningom blir hennes ekonomi stabilare.
Beträffande din ekonomi ser jag inga större förändringar men du kommer att klara dig. Lycka till!
