Hej Benny!
Jag är en ung tvåbarnsmor som har vissa problem. Jag vet inte hur jag ska lösa dem eller var jag ska börja, vilket gör mig djupt deprimerad.
Jag är gift med en man som har ett visst kontrollbehov och hotar mig med att jag inte ska få träffa mina barn om jag lämnar honom. Han har ett hemskt humör. Jag har inget jobb om jag lämnar honom eftersom jag jobbar i hans företag. Allt känns hopplöst. Mitt självförtroende är helt kört i botten, och det utnyttjar han. Jag vet inte om jag klarar att stå på egna ben längre. Mina föräldrar är gamla och sjukliga, så jag är orolig för dem också.
Sedan har jag aldrig kunnat glömma min ungdomskärlek. Jag har nog aldrig varit riktigt kär i någon efter honom. Vi pratar ibland och han känner samma sak, men han vet hur hopplös min situation är och hur min man är. De känslor jag har haft för min man har han själv varit väldigt duktig på att ta död på. Jag kan inte sluta hoppas på min stora kärlek. Skulle vara evigt tacksam för råd.
När man sitter mitt i soppan vet man inte hur man ska hitta ut. Men man-nen du är gift med har ett ägandebehov och det är inte kärlek. Det blir bara mer och mer kontrollbehov, och jag undrar vem som egentligen har sämst självkänsla. Jag tycker synd om honom. Hans dåliga humör visar på otålighet och är ett sätt att kontrollera dig för du är så rädd för hans ilska. Jag ser att känslorna för din ungdomskärlek är så starka att de för dig till honom. Han kommer att ge dig och dina barn den kärlek ni behöver.
När det gäller arbete så får du först ett jobb som du trivs sådär med, och sedan jobb i en butik. Där får du väldigt många trevliga arbetskamrater och den uppskattning du behöver och förtjänar. Glöm inte: du är värd det bästa i livet.
