Hej Benny! Har du möjlighet att hjälpa mig? Jag är en kvinna på 83 år som har mist min man efter 60 års äktenskap. Det känns mycket svårt, men för honom var det kanske en befrielse. Det jag sörjer över är att jag inte förstod att slutet var så nära. Jag besökte min man med vårt barnbarn och hennes lilla flicka som var endast någon månad gammal. Han var mycket dålig men jag förstod inte hur illa det var. Vi besökte honom bara någon timme. Han försökte säga något till mig och jag uppfattade det inte, och han kunde inte säga det igen. Men efteråt förstod jag att han sa “stanna”.
Jag skäms så förtvivlat över att jag inte var hos min käraste när han som bäst behövde mig. Det har varit så många akutbesök på sjukhus och då har jag alltid varit med. Jag hade all tid i världen att vara hos honom men ringde inte ens till avdelningen. Jag skäms. På morgonen fick jag ett telefonsamtal att det var slut.
Jag hoppas att min käraste kan förlåta mig.
– Kära Förtvivlad, jag vet att många går bort när vi inte är där, att de passar på att “smita”. Så det var meningen att du skulle åka hem. Hans mamma hämtade honom så han var inte ensam, det är ingen.
Han säger att du har gjort så oerhört mycket för honom. Du har varit där till hundra procent. Personalen var fantastisk mot honom. Du behöver ingen förlåtelse. Han säger också att du alltid är hans ögonsten och att han älskar dig. Kärleksfulla tankar från Benny.
