Claes Malmberg: “Jag kanske har hybris, men den bästa terapeuten är numera jag själv”

Han är lika trygg som han ser ut. När Claes Malmberg slår sig ner i intervjusoffan flackar inte blicken, handen har ett stadigt tag om kaffemuggen och hela kroppsspråket utstrålar: “Fråga vad du vill, jag svarar på allt utan problem.”

Claes tycks helt obekymrad över att han borde sälja in sin nya föreställning, bygga en image eller odla varumärket Claes Malmberg. Det är därför inte så konstigt att ordet “oneurotisk” dyker upp då och då under intervjun, för om det ordet skulle ha ett ansikte, så vore det just Claes Malmbergs vänliga nuna.

När jag till exempel frågar om det verkligen stämmer det han berättade i tv-programmet Seniorsurfarna, att han ringer en advokatbyrå när han vill ha lön, så erkänner han glatt att det har fungerat utmärkt i massor av år.

– Ja, det kanske är någon form av omyndighetsförklaring men jag är väldigt bra på att göra slut på mina pengar.

– Å andra sidan, fortsätter han, så har jag som tur är tjänat väldigt mycket också. Jag har ett väldigt oneurotiskt förhållande till pengar och jag tror det gjort mig både lyckligare och mer harmonisk.

Nej, ska du hitta någon som gnäller eller klagar över livets orättvisor så är det inte till Claes Malmberg du ska vända dig. Trots att han på papperet har åkt på en del tuffa smällar i livet, så vägrar han älta eller analysera sönder orsak och verkan. Han vidhåller hellre att han har haft tur. “Jag är född med matjord i fickorna.”

Improviserar gärna

I sommar återvänder han till ett av sina favoritställen i Sverige – det blir återigen teater på fantastiska Tjolöholms slott.

Claes ska medverka i teateruppsättningen av succéboken Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Claes gör huvudrollen själv – ja, alla roller för den delen, totalt ett tjugotal!

– Jag håller just nu på att testa olika dialekter och uttryck för alla figurerna, det är väldigt roligt. Jag hoppas det ska bli en lekfull uppsättning.

Att spela sommarteater är alltid något alldeles extra, med den nära kontakten med en semesternjutande publik. Att det blir en och annan improvisation är nästan helt säkert, för trots framgångarna på film och i tv, så kommer Claes Malmberg alltid att brinna lite extra för att spela live.

Det var just förmågan att improvisera inför en publik som en gång la grunden för hans stora framgångar. Ronny Jönsson, förortsvärstingen från Mölndal utanför Göteborg, började som ett roligt radioinslag och Claes Malmberg/Ronny Jönsson blev snart en av de allra första svenska ståuppkomikerna.

– Ronny Jönsson klev in som en karaktär som skyddade mig. Med honom som alibi kunde jag göra saker jag inte vågade som Claes, säger han.

– Jag var ofta väldigt rolig privat och kunde gå loss och improvisera, men jag hade svårt att få det att fungera på scen. Jag spände mig och blev rädd och osäker om det inte funkade direkt. Det var lättare att gömma sig bakom Ronny.

Ronny Jönsson blev också Claes genombrott som offentlig person. Att slå igenom över en natt var på den tiden fullt möjligt eftersom det bara fanns två tv-kanaler.

Claes Malmberg fick plötsligt uppleva hur det var att få över två miljoner fans på bara några timmar.

– Ibland tänker jag på dagens influerare som har en halv miljon följare och får en massa uppmärksamhet. Jag hade två och en halv miljon utan att riktigt fatta hur.

Han fick en roll som rebell också publikt, särskilt som han var tacksam att intervjua. Det tog lite tid innan Claes Malmberg förstod att ironi inte alltid gick hem i de tryckta medierna. Hans ironiskt menade uttalanden slogs upp som sanningar i rubrikerna.

– Men jag lärde mig och har egentligen aldrig brytt mig. Rubriker försvinner, sånt får man ta med jämnmod. De tiderna när jag var kontroversiell är över nu.

Idag har Ronny Jönsson för länge sedan spelat ut sin roll.

– Allt det där kan jag sedan länge göra på egen hand. Och förresten är den typen av humor stendöd idag.

Varnande exempel

Claes Malmberg är född i Göteborg. Mamma Mona-Lisa träffade elva år äldre operasångaren Gösta Malmberg och 1961 kom Claes-Peder till världen. De bodde i en etta med delad toalett nära Heden i centrala Göteborg.

Men pappa Gösta utvecklade svåra alkoholproblem och lämnade familjen när Claes var fyra år och ett år senare dog fadern.

– Det är klart att jag analyserade det i många år. Jag vet att jag tidigare har sagt att jag hela mitt liv har letat efter min försvunna far. Jag var också länge övertygad om att jag inte skulle bli äldre än 45 år, som min pappa var när han dog.

Men idag har han gjort bokslut över sin far.

– Jag behöver inte grubbla över det längre. Den typen av inre resa är jag färdig med. Det går inte att älta hela tiden, ibland kan ständig psykoterapi bli som en sorts napp. Jag kanske har hybris, men den bästa terapeuten är numera jag själv.

Däremot har pappans bortgång hjälpt honom att komma till insikt på flera sätt.

– Han är ju ett varnande exempel eftersom han dog svårt alkoholiserad. Jag är inte orolig över att ärva själva beroendet, även om jag inte spottar i glaset. Däremot är jag väldigt uppmärksam på det och dricker aldrig när jag är ensam, till exempel, utan bara i sociala sammanhang.

Han kan också ha en förnimmelse av att pappan finns kvar, som en sorts följeslagare och beskyddare, och nu kommer vi in på en betydligt mer andlig sida av Claes Malmberg.

– Ja, det finns något som styr mig i rätt riktning, säger han. Det handlar om att följa en känsla. Börjar jag göra motstånd mot den, går det nästan alltid fel.

– Vissa dagar känner du att du är i harmoni, att allt är suveränt. Andra dagar går allt emot dig. Jag tror att man helt enkelt ska lita på sina instinkter och inte komplicera tillvaron så våldsamt mycket.

Claes är sedan många år troende buddhist men säger att han samtidigt har en gudstro och litar på att det finns någon form av högre makt. “Det är lite komplicerat det där.”

– Men buddhismen har gett mig en bra karta för att reflektera över livet. I grunden handlar det ju bara om den gyllene regeln – att uppföra sig anständigt. Då bemöts du på samma sätt tillbaka.

I dödens väntrum

Vad som händer efter döden har han såklart funderat på.

– Men jag får ju ett svar på det förr eller senare, så det är ingenting jag behöver spekulera i. Jag tror det var Jung som sa: “Döden är ett nytt intressant projekt.” Riktigt där är jag väl inte ännu.

– Jag tror vi lever vidare i någon form, en sorts inre essens av oss i varje fall. Men det där är inget jag riktigt kan förklara, för jag kan ju inte ens förklara det för mig själv.

Själv har han suttit i dödens väntrum, som det så poetiskt heter, ett par gånger.

2013 fick han blodförgiftning och hade inte hans dåvarande hustru Fatima skickat honom till sjukhuset, vet han inte hur det hade gått.

– Jag hade sådan frossa att kroppen hoppade men tänkte: “Jag ligger här tills det går över.”

Tack vare Fatimas ingripande blev det istället fyra dygns intensivvård på sjukhus.

– Jag har aldrig tvekat, i något av mina äktenskap, över att kvinnan är det starkare könet. Tur att vi har dem.

För bara två år sedan opererades han också för prostatacancer men tack vare en tidig upptäckt och snabb operation har allt gått bra.

– Jag kan bara råda alla män att verkligen kolla upp det där. För även om det är skottpengar på oss medelålders män, så är det ju trevligt om några av oss får vara kvar…

Efter att ha flyttat närmare 20 gånger i sitt liv har Claes Malmberg, som det tycks, slagit sig till ro på riktigt i lilla fiskebyn Barsebäckshamn i Skåne. Här, från sin skånegård, har han också nära till Lund, där tre av de fem barnen bor och flera barnbarn.

– Jag skulle säga att mitt liv är jättebra just nu. Allt flyter på och jag trivs väldigt bra här i byn, nära havet. Jag har en sits där jag slipper vänta på att andra ska ringa. Jag gör mina egna projekt inom teater och revy.

Claes har fem barn med fyra olika kvinnor och varför det blivit flera spruckna förhållanden rotar han inte i, utan konstaterar istället:

– Det har varit bra att jag skilt mig – för på så sätt har jag fått fem fantastiska barn. Så i långa loppet har det varit en succé om du ser på resultatet. Som pappa har jag också haft en långsam utveckling till det bättre.

Men några fler barn blir det inte, säger han bestämt. Idag är han särbo med Janaina som han träffade för sex år sedan i Brasilien. Hon arbetade som bartender och vad som började som en semesterflört, blev snart djupa känslor. Däremot har pandemin gjort det svårt att träffas.

– Men nu hoppas jag att hon får uppehållstillstånd, även om jag inte vet om vi kommer att bli sambor året om. Jag tror Janaina skulle ha svårt att stå ut med den svenska vintern, det gör jag ju knappt själv.

Det finns också fördelar med att vara särbor, menar Claes.

– En sida av mig trivs med att vara i fred. Jag behöver inte träffa någon hela tiden. Jag ser så många kända människor som måste umgås med andra kända människor hela tiden, det behovet har inte jag.

Av de fem barnen är det yngste sonen, 22 år, som är lite sugen på att pröva på pappas yrke. Men tyvärr är Claes själv ingen bra lärare, säger han.

– Nej, jag har ju mest lekt mig genom livet på så många sätt. Så nu försöker jag stå i vägen så lite jag kan.