Har du också ett hemligt rum i naturen?

Naturen är full av underbara platser. Det kan vara blomsterängar, fågelsjöar, en klippig kust, en fjällhed långt uppe i norr – det finns hur mycket som helst. Många platser är berömda och lockar till sig skaror av människor. Till Ölands södra udde exempelvis vallfärdar fågelskådare, särskilt vår och höst.

Men det finns också en annan typ av fina naturställen. Poeten Tomas Tranströmer uttryckte det väldigt vackert: “Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.”

Jag tror mig förstå vad han menade. Ett eget ställe i naturen, som ingen annan känner till. Där varje blomma, varje fjäril och varje fågel visar sig bara för dig. Jag har alltid gillat att hitta sådana egna ställen och jag tror det började redan när jag var en riktigt liten grabb.

Bakom vår sommarstuga växte några väldigt höga granar. Min morfar, som var mycket barnkär, brukade ta mig med dit. Man kunde gå in under granarna, som i ett rum. Morfar fick huka sig när han kröp in men inte jag. Det här blev morfars och mitt hemliga ställe. Jag minns precis hur det kändes när vi satt där inne – lite kusligt. Jag satt alltid nära morfar.

Jag minns också den gamla stubben som stod alldeles intill granarna. Det bodde myror i den, svarta glänsande myror som hade en mycket speciell doft. Ibland, när jag är ute i skogen, känner jag igen den doften. Då förflyttas jag genast tillbaka till barndomen och de höga granarna. Morfar blir väldigt närvarande och jag undrar om det inte var där som mitt naturintresse ­började.

Idag vet jag att myran heter blanksvart trämyra. Det visste inte morfar men det gjorde ingenting. Vi hade en egen, hemlig plats i naturen – det var det viktiga.

Sätta tomtkryss

Jag känner många som har sina egna favoritställen i naturen. En man till exempel vandrar längs nedlagda järn­vägar. Det är naturligtvis ett stort eget ställe men jag tror han är ganska ensam om att gå där och säkert känner han starkt för alla de blommor och humlor som han vandrar förbi.

Den egna trädgården fungerar fint som ett eget ställe, särskilt om man låter den vara lite vild, åtminstone i något hörn och kanske på delar av gräsmattan. Då kan den locka till sig massor av fjärilar och fåglar. Igelkotten gillar lite “skräpiga” hörn och en morgon när du tittar ut genom fönstret kan du möta blicken av ett rådjur.

Jag har alltid gjort upp listor över vad jag sett i de trädgårdar jag haft. Tomtkryss, kallas det. Det är överraskande så många arter man kan få ihop. Varje gång man hittar en ny art blir man lycklig. Jag glömmer aldrig när jag fick se en makaonfjäril i trädgården. Det tomtkrysset firade vi grundligt på kvällen!

Mitt eget bi

Jag har ett litet grustag som jag kallar mitt. Jag hittade det av en slump och numera åker jag dit ganska ofta. Jag för noga anteckningar över allt jag hittar där, både blommor, fåglar och insekter.

En dag blev jag rikligt belönad. Jag fick se ett litet, färgglatt bi som satt i en blomma som heter blåeld. Jag insåg genast att detta var en art jag aldrig förut sett. Jag till och med förstod att det var en art som aldrig tidigare skådats i Sverige. Då slår hjärtat ett extra slag. Som tur var lyckades jag få bild på en hane och med hjälp av en expert nere i Schweiz fick jag veta vilken art det var. På svenska har den fått namnet stengnagbi och det var mycket riktigt en ny art för landet. Den gillar blåeld, som det finns gott om i mitt grustag.