Leif Mannerström lämnar Sveriges Mästerkock: “Kan inte få ut mer”

Leif Mannerström har slagit sig ned med en kopp te i en skön fåtölj på Tvärredslunds gård. Stället ligger vid sjön Åsunden utanför Ulricehamn. Hunden Léon, en gigantisk dogue de bordeaux, gör honom sällskap. Klockan är tio på förmiddagen. Innan vi hörs har den 80-årige stjärnkrögaren och programledaren tagit hand om 30 kilo karljohanssvamp.

– Jag och min fru Lilian plockade dem i går, men det var inte så mycket. Vi har både en golfbil och en fyrhjuling med flak. Många gånger har vi fyllt hela flaken. Det är ett väldigt sent karljohanår, men nu poppar de upp.

På morgonen har Leif stekt de stenhårda exemplaren i neutral olja – aldrig smör! De små, som ser ut som champagnekorkar, har han skivat och de större har tärnats till såser. Den vakuumförpackade svampen förvarar han i de åtta frysboxarna och fyra frysskåpen. Där ligger redan äppelmoset som han kokade förra veckan. När jakten drar i gång ska Leif fylla på med kött. Direkt efter vårt samtal ska han och hustrun, som haft svampkurser, ge sig ut på jakt efter mer karljohan, kantareller, ­citronskivling och soppar.

Drabbades av corona
Leif Mannerström säger att han är nöjd med att han klivit av som jurymedlem i Sveriges mästerkock. I ett decennium har han missat både jakten och svampplockningen.

– Tio år räcker för mig. De har redan börjat spela in nästa års säsong. Jag kan inte få ur mer ur mig själv och programmet.

Däremot saknar han sina jurykompisar Mischa Billing och Markus Aujalay. Men allt har sin tid, konstaterar Leif som haft det fantastiskt och bott på exklusiva hotell Diplomat. Tidigare har Leif åkt tåg till inspelningarna i Stockholm, men det känns inte tryggt, tycker han.

– Jag har haft corona och varit illa däran. Jag har antikroppar och tror inte jag är i riskzonen, men det känns bättre att vara hos min fru och hundarna på landet.

Efter invigningen av Östermalmshallen i Stockholm fick Leif symtom som hosta, feber och dålig balans. Han sluddrade, tappade orken, smak- och luktsinnet.

– Vi isolerade oss och 14 dagar har jag inget minne av. Jag mådde så dåligt man kan göra. Några professorer jag känner sa åt mig att inte åka till sjukhuset, det skulle ta livet av mig. Om jag kunde skulle jag hålla mig hemma.

Även hustrun och dottern Petronella blev smittade, men Leif var den som blev svårast sjuk. På dotterns inrådan ställde han sig vid det stora öppna fönstret på övervåningen flera gånger om dagen.

– Jag andades frisk vårluft och fyllde lungorna. Vi var rädda att viruset skulle gå ned i dem, men jag klarade mig.

Tappade i vikt
Under sjukdomstiden fick han tvinga i sig mat och tappade 15 kilo i vikt.

– Jag hade ingen lust med varken det ena eller andra. Tack och lov kunde jag dricka den hemkokta varma köttsoppbuljongen med mycket ­näring.

Idag är Leif återställd och smak- och luktsinnet är tillbaka. Han fortsätter att hålla vikten och skulle gärna gå ned några kilo till. Framöver ska han göra egna matlagningsprogram på Youtube. I ett hus på gården har han byggt en egen tv-studio. Där kommer han laga wallenbergare enligt originalreceptet, göra oxrullader och koka såser på svampmjölet, som han gjort på stora karljohan som han torkat och malt ned.

– Jag ska laga riktiga rätter, inte en massa hittepåmat. Jag ska visa hur enkelt det är med bra redskap och bra råvaror. 

Att stjärnkrögaren blivit folkkär programledare är lite förvånande, tycker han.

– Jag är en ganska snäll människa, men får kompensera eftersom jag ser butter ut. Jag har lätt att uttrycka känslor, är jag glad är jag glad, är jag ledsen är jag ledsen. Är något dåligt ryter jag ifrån och säger vad jag tycker.

Leif är tredje generationen krögare. Farmor hade restaurang på Hornsgatan i Stockholm. Pappa var duktig kock och krögare. När Leif var 10 år sa farmor att hans väg var utstakad: “Pojken ska bli kock.”

– Jag ville bli stridspilot, men klarade inte testet tack och lov.

Jobbade på oceanångare
Som 18-åring åkte Leif i väg med Svenska Amerika Linien. I två och ett halvt år var han ute på en oceanångare.

– Jag började som fjärdekock i besättningsköket, längst ner i rangordningen. Jag klev av som andre kock i första klass. Det var en otrolig resa där jag såg mycket elände, men det fanns också en framtidstro.

Under årens lopp har världsstjärnor besökt Leif Mannerströms krogar i Göteborg. Han hade även en stor representationsbåt. Med den åkte artister som spelat på ­Ullevi ut i Göteborgs skärgård för att få äta i fred för alla ­paparazzi.

– Bruce Springsteen gick in i köket och skrev autografer på ryggarna på alla kockar.

Även om “The Boss” varit på Leifs restauranger fem, sex gånger vill Leif inte kalla dem goda vänner.

– Bruce Springsteen är en ganska blyg person. En gång skulle han gå ut från entrén. Han frågade om det var mycket folk utanför. Ett hundratal journalister, svarade jag. “Oh Jesus”, sa han och andades ut och in, tryckte ned kepsen och tog ett djupt andetag. Sedan klev Bruce Springsteen ut med ett: “Hello everybody!”

Även rockgruppen U2 besökte hans krog.

– Gruppens sångare Bono besökte Sjömagasinet ett antal gånger och gjorde high five med kockarna. Han hade en egen restaurang i Dublins hamn, som påminde om Sjömagasinet.

Gifta i 57 år
Under en stor del av sin karriär har Leif jobbat 16–17 timmar om dygnet. I alla år har hustrun Lilian stått bakom och stöttat honom.

– När jag jobbade med krogen Johanna gick jag när det var mörkt och kom hem när det var mörkt. Man kan inte bli en framgångsrik krögare om man tar ledigt. Lilian förstod att jag måste ha den friheten och stod ut. Johanna blev sedan utsedd till Sveriges bästa krog.

Lilian, som är blomsterkonstnär, skötte alla blommor och dekorationer på restaurangerna. Paret, som gifte sig 1963, har nu levt ihop i 57 år.

– Vi träffades hos en väninna till Lilian. Väninnan bjöd hem mig och så fattade jag och Lilian tycke för varandra. Hon var 17, jag 21. Lilian hade allt som jag tycker att en ung tjej ska ha. Hon var en av de snyggaste tjejerna i Göteborg och så var hon trevlig. Jag föll pladask. Lilian skulle åka på en segeltur med en annan kille dagen därpå, men gick in i en telefonkur och ringde återbud. Mannerström hade kommit emellan.

Leif beskriver sig och hustrun som två kompisar, som har allt ihop. Barn, barnbarn, djur, fin gård och fina grönsaker.

– Herregud, det är fantastiskt. Vi kramas varje dag och håller på och grejar.

Samtidigt som Lilian har stöttat sin make har Leif sett till att ge henne ett gott liv.

– Vi har en välfylld vinkällare och äter god mat. Igår lagade jag en jättegod lammgryta och så dukar hon fint med servetter. När hon dukar frukosten är det som ett uppdukat julbord. En liten buffé. Det är alltid snyggt och ordning och reda.

 

Känner sig inte gammal
Leif har även sett till att deras ekonomi är i ordning.

– Ibland undrar jag vem av oss som kommer lämna först? Herregud, sådana tankar brottas alla med som varit gifta länge. Om jag lämnar vet jag att hon kan bo kvar här i lugn och ro och sköta sina grönsaker. Jag kan stå i fönstret och titta när hon plockar med jordgubbar och potatisen. Jag njuter. Hon bara älskar det. Så är det, vår tid på jorden.

Som 40-åring tyckte Leif att 80 var väldigt mycket. Nu är han där själv.

– Jag känner mig inte som en gammal människa, ser inte så ut och klär mig inte så. Man vet att man är inne på sista raksträckan. Det är som det är, jag är inte speciellt orolig för något.

Fortfarande tycker Leif att det är roligt att göra saker, men han vill ha frihet och själv välja det han vill hitta på. Förutom en längtan till Paris, har varken han eller Lilian någon större reslust längre.

– Jag orkar inte med att packa ihop mig på ett flygplan. Det gör mig på dåligt humör. Badsemestrar, där man sitter på svettiga stränder och passar solstolar, har jag också kommit över, nej fy! Vår gård ligger vid sjön och jag kan bada här i badtunnan. Jag vill inte titta på solen från ett taskigt hotellrum. Vi kan titta på solen här. Vi har det så bra i Sverige.