I min barndom tillbringade jag och familjen mycket tid på somrarna tillsammans med stuggrannarna. Ett år hade vi bestämt med en familj i området att vi skulle åka iväg på en campingresa. De hade två döttrar. Den ena var några år äldre än jag och den andra en liten flicka.
Vi packade vår bil med ett gammalt tält som var urblekt och gammalt och utan impregnering. Vi hoppades på fint väder. Sedan var det filtar, luftmadrasser och en massa mat, hemlagad förstås. Spritkök skulle med och campingbord samt små pallar. Men vädrets makter rår man ju inte på, så det blev förstås blåsigt och regnigt och kallt.
– Det är ju rena vintern! utbrast pappa. Vi kan inte ligga i tältet i natt, vi fryser ihjäl.
Campingplatsen var bara en grönyta och en kiosk som fungerade som reception.
– Finns det något skjul eller en lada i närheten som vi kan hyra för natten? frågade pappa.
– Jodå, vi har ett mjölmagasin. Där kan ni få övernatta, sa campingvärden.
Glada och nöjda packade vi in oss och där inne var det ju riktigt skönt. Två vuxna fick sova i en säng som stod där och övriga fem sov på luftmadrasser på golvet.
– Vilken tur, vi slipper frysa i natt! sa vi till varandra.
Det var bara det att vi inte var ensamma i magasinet… Snart insåg vi att råttor kilade kors och tvärs över golvet. Själv tyckte jag att de var ganska gulliga på den tiden, men det tyckte inte alla. Istället blev det ett hoppande och ett skrikande, så det blev inte mycket med nattsömnen.
Själv tyckte jag nog mest att det var roligt och minns semesterresan som trevlig.
Numera pensionär
Jag kan se scenen framför mig … Och det kunde vår fantastiska tecknare Neil också! Fru Penna började nästan skrika av skräck bara jag berättade historien, men själv fick jag mig ett gott skratt och belönar historien med fem Trisslotter!
PP
Välkommen med brev till Per Penna. Du får skriva om vad du vill och du får gärna skicka med bilder. Per Penna läser alla brev. De som får plats i tidningen honoreras.
Mejla till: per.penna@egmont.se