När Åke Vidlund någon dag efter midsommaren 1936 kliver in på polisstationen i Sala och berättar sin historia avslöjas en av den svenska kriminalhistoriens mest bisarra mordfall.
I centrum står en man vars namn än idag klingar olycksbådande: Sigvard Thurneman.
Tolv år tidigare heter den då 16-årige Sigvard Nilsson i efternamn och är en särling i småstaden Sala. Han arbetar ibland extra i pappans herrekiperingsaffär. Annars sitter han mest ensam hemma, böjd över sina böcker om mystiska män och exotiska platser.
Samma sommar möter han en man som kommer att förändra hans liv – den danske magikern Karl Andersen.
Sigvard tar kontakt efter föreställningen på ett nöjesfält och en nära relation mellan de två utvecklas. Sigvard suger i sig som en svamp. Han vill lära sig allt om tankeläsning, magi och mysticism, och Karl blir hans mentor. Målet är att bli en vis yogi, en sådan som han läst om i sina böcker om Indien.
Snart börjar den tonårige Sigvard att utarbeta sina egna teorier. För att nå sina mål måste han göra sig av med det som hindrar honom mest: medkänslan för andra människor.
Snart är han beredd att sprida sina läror till alla som vill lyssna. Han bildar sällskapet Den magiska cirkeln, DMC, och rekryterar unga män i staden. De som ansluter sig lovar att lyda och att avstå från allt vad alkohol heter.
Medlemskapet är på livstid. Att lämna sällskapet innebär dödsstraff.
För de flesta är det bara ett pojkäventyr, en fantasiflykt från en ganska trist vardag. För Sigvard är det blodigt allvar. För att sätta mer kraft bakom orden hänvisar han ofta till en hemlig “Stockholmsavdelning” som styr även honom. Det gäller att lyda, annars ser de styrande till att hämnas, inpräntar han i sina följeslagare.
Första mordet
Redan tidigt börjar man ägna sig åt brottslig verksamhet för att försörja sig och samla ihop tillräckligt med pengar för att Sigvard ska kunna fortsätta sina studier till yogamästare. Han säger att det krävs 15 000 kronor – en enorm summa på den tiden. Snart har alla medlemmar i cirkeln, uppemot 20 ungdomar, komprometterat sig genom att begå brott och samtidigt gett Sigvard en hållhake på dem …
Den 14 november 1930, då Sigvard Nilsson är 22 år, mördar han för första gången.
Med tåg tar han sig till Västerås, där han beställer en taxi till Köping. Bakom ratten sitter Sven Eriksson, en erfaren chaufför som inte anar oråd när den spenslige ynglingen sätter sig i baksätet. På vägen skjuts Eriksson med två skott genom ryggstödet och slängs in i bagageluckan. Mördaren sätter sig bakom ratten och kör till Sala, där han möter upp några kumpaner.
Meningen var att dumpa kroppen i Sala silvergruva. Men det visar sig omöjligt, så kroppen kastas i en å.
Obduktionen visar att dödsorsaken var drunkning. Eriksson levde när han hamnade i vattnet.
En människojägare
För polisen är fallet en gåta. Inga spår går att finna i den mördades bil, och Erikssons plånbok med flera hundra kronor är orörd.
Senare ska Sigvard hävda att det var Den magiska cirkelns Stockholmsavdelning som låg bakom mordet. Andra tror snarare att mordet var ett test. Han ville försäkra sig om att han kunde ta ett liv.
Efter mordet ökar ligans brottsliga verksamhet. 1933 byter Sigvard efternamn från det oansenliga Nilsson till det mer spektakulära Thurneman, ett anagram för det engelska ordet manhunter (människojägare). Nu ansluter Roland Abrahamsson och Herbert Jansson till ligan, två män som tillsammans med Sigvard kommer att bilda den innersta kretsen i Den magiska cirkeln. Roland är stadens radioreparatör och på många sätt Sigvards tvillingsjäl – mycket intelligent men helt känslokall.
Herbert är arbetare, stark som en oxe, som har gått mellan många anställningar och har koll på rutinerna vid löneutbetalningarna på flera företag.
Mördar igen
Sent på kvällen den 4 september 1933 tar sig Sigvard, Roland och Herbert ut med bilen till ett vägbygge strax norr om staden där Herbert för tillfället arbetar. Det är fullmåne och brottet måste ske vid midnatt – sådana är reglerna inom sällskapet där mysticismen är central.
Planen är att gärningsmännen ska klä ut sig till poliser för att invagga offret i falsk trygghet. Vid midnatt knackar de på ett fönster och begär att få prata med schaktmästare Axel Kjellberg som bor i baracken. Han öppnar dörren och skjuts omedelbart. Hans husa Karin Holmberg vaknar och skjuts också hon. De tre männen länsar skåpet med löningspengarna, runt 10 000 kronor, innan de sätter fyr på huset och kör därifrån. Herbert tar en omväg tillbaka till sin sovbarack, som han sedan lämnar för att tillsammans med de andra vägarbetarna delta i släckningsarbetet.
Det skulle vara det perfekta brottet, men det dröjde inte länge förrän man i brandrest-erna fann bevis på att det rörde sig om rånmord. Askan i säkerhetsskåpet motsvarade inte den mängd som skulle bli av 10 000 kronor i sedlar och snart hittade man hål i kroppen på de förbrända resterna efter mordoffren.
Men längre kom man inte. Ingen kunde gripas och inga misstankar mot de verkliga förövarna lades fram – inte ens sedan de köpt en lyxbil för en del av rånbytet.
Anlägger en brand
I ett år ägnar man sig åt att planera nästa kupp. Detta skulle bli juvelen i kronan, bestämde de sig för. Den här gången skulle inget gå fel.
Sent på kvällen den 4 oktober 1934 gav sig de edsvurna ut till Västerfärnebo, väster om Sala. Där bodde en äldre dam, Matilda Holmqvist, som sades ha en förmögenhet i byrålådorna.
När de kommer fram borrar Herbert Jansson långsamt ett hål i väggen in i den lilla stugan där Matilda ligger och sover. Med hjälp av en trädgårdsslang leds avgaser från bilen in och förgiftar den sovande kvinnan.
Bytet blir sex kronor och 75 öre i ett- och tvåöresmynt. Bara ett par dagar tidigare har Matilda varit inne i stan och satt in de 6 000 kronor som hon hade förvarat hemma.
Innan de lämnar huset anlägger de en brand. Branden bedömdes som en olyckshändelse.
Samma år flyttar Sigvard Thurneman till Stockholm. Där öppnar han en homeopatmottagning på Östermalm. Parallellt ägnar han sig åt att planera nya brott.
Under våren 1936 har ligan planerat att stjäla lönekassan vid ett kalkbruk i närheten. Vid midsommar ska det äntligen ske, bestäms det. Förutom Sigvard ska också Erik Hedström, en av hans mest devota anhängare, delta. Hedström får i uppdrag att skaffa fram en chaufför som ska vänta i en bil en bit från brottsplatsen.
Han ställer frågan till lantarbetaren Åke Vidlund, som inte vill ha något med brottet att göra. Istället går frågan till Åke Lindberg, som lovar att ställa upp.
Thurneman och Hedström parkerar sin bil ett par hundra meter från kalkbruket och väntar. Men inget händer. Just den här dagen fyller nämligen Elon Pettersson, mannen som ska leverera lönekassan, 40 år och har blivit bjuden på en extra lyxig frukost.
När han till slut dyker upp hoppar Thurneman ut, knuffar ner honom i diket, skjuter honom med fem skott, rycker till sig hans väska och försvinner från platsen.
En mönsterfånge
Nästa dag dör Pettersson på sjukhuset utan att ha återfått medvetandet.
När Åke Vidlund läser om rånmordet i tidningen stegar han in till polisen och berättar det han vet. Ordningsmakten förhåller sig först skeptisk men griper så småningom alla inblandade.
I både häradsrätt och hovrätt döms de sammansvurna mördarna till livstids fängelse – utom huvudmannen Sigvard Thurneman som döms till livstids internering på mentalsjukhus.
Under de drygt 30 år som Thurneman tillbringar på sjukhus är han en mönsterfånge. Inte en gång pratar han om sitt brottsliga förflutna. Han studerar och lär sig sex språk flytande. När han släpps i tysthet 1969 ägnar han sin tid åt översättningsarbete.
Han dör i Bromma 1979. Hans sista önskan om att få bli anonymt begraven i Sala beviljas.
