Josephine fann sin okända syster Anna med dna-test

Josephine Kieri växte upp i Stockholm utan att ha den blekaste aning om vem som var hennes pappa. Inte så långt bort växte Anna Hagström upp som ensambarn.

Trodde hon i alla fall. Men en dag i slutet av januari vändes hennes liv upp och ned när telefonen ringde. Det var hennes okända syster, och Anna tappade fattningen helt.

– Det var så osannolikt. Det kändes som att jag var med i en film, säger Anna och tittar skrattande på sin storasyster Josephine.

Även om de bor nio mil ifrån varandra träffas de nu så ofta de kan.

– Vi trivs väldigt bra med varandra. Det känns att vi är systrar!

Frågade om morfar

Josephines mamma har alltid varit öppen med att hon inte visste vem dotterns pappa var.

– Självklart kändes det konstigt när kompisarna i skolan berättade om sina pappor och undrade var far fanns. Jag sa att jag inte hade någon.

När Josephine fötts mötte hennes mamma en annan man och Josephine fick en halvsyster, Jasmine, som är fyra år yngre.

Hon funderade ofta på sin biologiske pappa och undrade om hon hade fler syskon. Men till slut accepterade hon tanken på att hon aldrig skulle få veta svaret.

Så träffade hon sin man Jens och för fem år sedan föddes William. När han var tre år började han fråga efter sin morfar – han hade ju en mormor.

– Nä, du har ingen morfar, sa jag.

Samtidigt väckte sonens frågor Josephines gamla längtan till liv. Tänk om hon skulle försöka leta upp pappan genom programmet Spårlöst.

– Men jag insåg snabbt att det vore hopplöst, för jag hade ju ingen annan ledtråd än att han åkt till USA 1986. Det var som att leta efter en nål i en miljon höstackar.

Förra hösten föreslog Jasmine att de båda skulle göra ett dna-test på My Heritage, en hemsida som via dna-spårning hjälper människor att hitta sitt etniska ursprung och kanske även okända släktingar.

– Mitt syfte var inte att hitta min pappa utan bara att jag och Jasmine skulle få veta mer om vårt etniska ursprung, som en kul grej. Det vi fick fram var att vi båda hade skandinaviskt och baltiskt ursprung. Så mycket mer gav det egentligen inte.

Darrade på rösten

Tiden gick och i januari loggade Josephine in på hemsidan och sin profil för att se om det hänt något nytt. Nu fanns det två specifika matchningar – en man i 30-årsåldern och en kvinna i 60-årsåldern där det beräknade släktskapet var kusin/kusinbarn och faster/moster.

En faster är ju pappans syster. Josephine kunde vara nära att hitta sin pappa.

– Jag ringde till My Heritage och frågade hur säkert det kunde vara att personen var min faster. De svarade att det aldrig hade slagit fel. Jag ringde min vän Maria Andreasson för att fråga hur jag skulle göra. Hon har också alltid undrat över min pappa.

– Maria ringde folkbokföringen hos Skatteverket och tog reda på uppgifter om kvinnan som kunde vara min
faster. Hon hade en syster och en bror. Brodern Anders skulle alltså vara min pappa och han bodde i Södertälje. Han hade en dotter som hette Anna Hagström, min halv-syster. Jag blev helt ställd, berättar Josephine.

Hon letade upp Anders telefonnummer och efter att ha samlat mod i en timme ringde hon. Men Anders svarade inte eftersom det var ett okänt nummer.

– Ring din syster Anna då, uppmanade Maria.

När Anna svarade darrade Josephine på rösten medan hon berättade vem hon var och vad hon ville.

– Jag har gjort ett dna-test och det visar att du och jag är syskon, sa Josephine.

Anna var förbryllad.

– Jag trodde först att det var en säljare som ville sälja dna-test till mig. När jag förstod att det inte var så blev jag helt chockad. På några sekunder hade hela min verklighet förändrats.

Sedan berättade Josephine när hon var född och att det enda hon visste om sin pappa var att han träffat hennes mamma och dagen efter åkt till USA.

Anna funderade efter.

– Vilket år var det? frågade hon.

– 1986, svarade Josephine.

– Då höll jag på att svimma, för jag visste att pappa var i USA det året.

En nervös väntan

När de lagt på ringde Anna sin pappa direkt och berättade om samtalet med Josephine. Han trodde först att det var ett skämt men förstod snart att Anna menade allvar.

– Jag funderade över hur det här kunde ha gått till och var förstås tveksam. Men det var mycket som stämde kring det där med USA-resan och jag ville verkligen veta mer, berättar Anders.

De bestämde sig för att beställa ett faderskapstest för att ta reda på om Josephine verkligen är Anders dotter.

Av misstag kom båda testpaketen till Josephine och hon tyckte det skulle kännas konstigt att själv åka till Anders med det ena.

– Min man Jens erbjöd sig att göra det och när han kom tillbaka sa han att jag skulle få 10 000 kronor om Anders inte var min pappa. Så lika är vi.

Från att testerna skickats in var det en nervös väntan och en vecka senare fick Josephine svaret via mejl.

– Jag skakade i hela kroppen när jag öppnade mejlet. Svaret var att Anders med 99,9 procents säkerhet är min pappa. Det var en sådan konstig känsla – plötsligt föll allting på plats.

Hon skrev genast till Anna att de var systrar.

– Jag blev jätteglad och det hade redan klickat så bra med Josephine att jag ville bli hennes vän, även om vi inte var systrar. Då skulle jag till och med hjälpa henne i letandet efter sin pappa. Nu behövdes inte det.
Glad var också Anders, som började planera för en träff med sina båda döttrar.

– Det är nio mil från Åkersberga till Södertälje och jag hade fjärilar i magen under resan, säger Josephine.

– Jag var inte nervös över att träffa Josephine. Jag var mer nervös för hur pappa skulle reagera, menar Anna.

– Men jag var mest förväntansfull, säger Anders. Det var först när hon stod i dörröppningen som det kändes lite.

Anna välkomnade först ­Josephine med en varm kram. Sedan klev Anders fram och gjorde samma sak.

Anders hade köpt en present till Josephine – en berlock i form av ett guldhjärta, samma smycke som Anna hade fått när hon föddes. Han ville att det skulle finnas en samhörighet mellan hans båda barn.

– Det var magiskt att bli välkomnad på det sättet. Jag kände mig direkt som en del av familjen, säger Josephine.

Hon hade tagit med sig gamla fotografier från när hon var liten och Anna visade bilder från sin uppväxt. De tre satt en hel dag och bara pratade med varandra.

– Det kändes verkligen som att vi befann oss i en bubbla. Och vi hade ju en hel del att
ta igen.

Kontakt varje dag

Efteråt fick Josephine träffa ytterligare en släkting, sin 90-åriga farmor Karin.

– Men vi har setts några gånger till efter det och vi ­håller dagligen kontakt med varandra, berättar systrarna.

Deras respektive familjer har också träffats, bland annat på en grillfest hemma hos ­Anders.

– För mig känns det underbart att ha fått en dotter till och två nya barnbarn, säger Anders.

Josephines långa väntan på att få veta vem hennes pappa var gav henne en syster och Anna var inte längre ett ensambarn.

Fotnot: Pappa Anders vill inte vara med på bild.

Mer om DNA-test på nätet

• Dna-släktforskning, eller genetisk genealogi, är dna-tester som i huvudsak genomförs av privatpersoner.
• Avsikten är att spåra, bekräfta eller vederlägga biologiska släktband, att kartlägga ursprung i arkeologiska kulturer och migrationer eller (med lägre tillförlitlighet) att få en uppskattning av personens etniska mix, det vill säga sin blandning av rötter i olika geografiska regioner i världen.
• Det finns tre olika huvudtyper av dna-tester:
• Mitokondriellt dna (mt-dna), som enbart ärvs från mor, mormor, mormorsmor och så vidare till både söner och döttrar.
• Y-kromosomens dna (Y-dna), som ärvs från far, farfar, farfarsfar och så vidare till son.
• Det tredje är autosomalt dna, som är en kombination av faderns och moderns dna och därmed ärvs från blandade manliga och kvinnliga släktlinjer, exempelvis från morfars farmor.
• På internet finns ett flertal olika företag där man kan köpa dna-test och ansluta sig för att se sin etnicitet och ibland även hitta okända släktingar.

Källa: Wikipedia