Grynet Molvig: Jag är lite som en katt med nio liv

När Grynet Molvig växte upp på familjens bondgård i lilla Råde i Norge existerade garanterat inga tankar på att bli skådespelare i framtiden.

– Vi hade ju inte ens någon tv förrän jag var 17 år eller något sådant. Så några sådana funderingar fanns inte ens på kartan, berättar hon.

Det tuffa arbetet på gården och att ha det ganska kärvt ekonomiskt är något Grynet tagit med sig genom åren som stjärna – inom både musik och skådespeleri. Hon har ju dessutom varit grevinna (gift med Carl Adam “Noppe” Lewenhaupt mellan åren 1983 och 1996.

– Jag är välsignad med en väldigt bra barndom med goda värderingar som gjort att jag kunnat behålla båda fötterna på jorden. Jag var uppfostrad att man inte skulle vara märkvärdig på något sätt. Men även om livet på landet var härligt på många sätt – med en massa olika djur som hästar, grisar och kor – ville jag inte fastna där. Dels kände jag hur föräldrarna fick slita enormt hårt, dels ville jag se mig om och göra egen karriär.

54 år efter att Grynet slagit igenom med Åke Falcks film Prinsessan är hon fortfarande kvar i yrket i allra högsta grad.

– Jag har alltid gillat att sjunga och underhålla. Men det är lite overkligt att jag efter alla dessa år fortfarande håller på, ler hon.

Under våren agerade Grynet både som Beethovens piga Barbara Holzmann i uppsättningen Dövheten på Dramaten och i rollen som Klara Nordin i actiondramat Gåsmamman på TV4.

Vill utmana sig själv

– Jag älskar att hela tiden prova nya marker och utmana mig själv för att se vad jag klarar av. Drivkraften att fortsätta utvecklas är en stor del i att jag är kvar i yrket. Sedan är det ju som en engelsk skådespelare en gång sa: “Skådespelare går inte i pension – de blir bara arbetslösa.”

– Jag har ju egentligen haft flera olika karriärer – popsnöret, revyer, filmer, tv-serier, kabaréer, musikaler och lite mer seriösare teater. Man kan säga att jag är lite som en katt med nio liv.

Grynet började spela piano tidigt och tog lektioner i det redan i 5-årsåldern. Hon uppträdde med sång och musik på olika ställen hemma i byn. Sedan tog allt fart då en äldre herre skrev ett brev till norsk radio och hon kom med i en talangtävling i Oslo som 12-åring.

– Jag fick uppträda inför 10 000 åskådare på en stor idrottsarena – vilket förstås nästan var ofattbart stort. Tävlingen direktsändes i radio i en norsk motsvarighet till svenska “Farbror Sven” och jag lyckades faktiskt att vinna. Då fick jag plötsligt en massa jobb. Efter debut i Barntimmen 1954 började jag sjunga med Moss Jazz Circle och upptäcktes av orkesterledaren Kjell Karlsen. Därefter blev det folkparksturné 1958 och flera skivinspelningar.

Grynet var en stor och populär popsångare i Norge och vann även norska uttagningen till Eurovision Song Contest 1966 (men de skickade Åse Kleveland istället) med Intet er nytt under solen.

– Efter flera år kände jag att jag ville framåt och göra något nytt. Jag ville prova på skådespeleriet och fick chansen att åka på turné med norska riksteatern, något som var jättekul. Men i hemlandet var jag popstjärna och hade svårt att komma ur det facket.

Gissa därför hur glad hon blev över att få chansen i grannlandet – först i tidigare nämnda film Prinsessan och därefter i pjäsen En flicka på gaffeln mot Lars ­Ekborg på Intiman i Stockholm.

Det blev starten på en lysande karriär – där Grynet tidigt fick arbeta med de flesta av de stora svenska skådespelarna, som Hasse Alfredson, Tage Danielsson, Povel Ramel, Gösta Ekman, Bibi Andersson, Magnus Härenstam, Brasse Brännström, Beppe Wolgers och Cornelis Vreeswijk.

Av alla dessa namn är det ingen som är kvar i livet numera. 

– Många har försvunnit väldigt plötsligt och flera av dem alldeles för tidigt. 1960- och 1970-talet var en helt fantastisk tid. Det var en riktig guldålder inom den svenska nöjes- och underhållningsbranschen. Jag är så glad och stolt över att ha fått jobba med och lära känna sådana härliga människor. 

Dessutom har exmaken “Noppe” Lewenhaupt och förre brottarstjärnan Frank Andersson, som Grynet hade ett förhållande med i början av 1980-talet, också gått bort på senare år.

Känner kungafamiljen

Genom “Noppe”, som var god vän med kungen, lärde hon känna kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia, och förhållandet med Frank var ett av de mest omskrivna på den tiden. Fast det gick inte riktigt så vilt till som folk kanske trodde …

– Jag vet att Frank sa något i stil med: “Det var ett galet liv. Vi levde på nätterna och sov på dagarna.” Jag kanske festade på nätterna, men jag jobbade faktiskt på dagarna också.

Även förste exmannen Alfred Janson, pappa till hennes son Theodor, samt hennes åtta år yngre bror har avlidit.

– Alfred var en väldigt god vän och det var förstås också hemskt att se min son så full av sorg, berättar Grynet. Och jag fick det tunga beskedet att min lillebror lämnat oss på nyårsafton förra året, då jag senare på kvällen skulle hålla nyårstal i Engelbrektskyrkan i Stockholm. 

– Nej, nu vill jag inte prata om alla som gått bort, det är för jobbigt. Jag vill fokusera på framtiden istället, att njuta av stunden och att jag fortfarande kan stå på scenen. Nu har jag fått spela mot tre gubbar – eller killar, kanske jag ska säga – Johan Rabaeus, Andreas T Olsson och Per Svensson. Och det var fantastiskt roligt. 

Grynet tycker mycket om rollen som Beethovens piga.

– Hon är väldigt fräck och burdus, gormar på och säger vad hon tycker och tänker. Men det märkte ju inte Beethoven, för han var ju döv!

Kontrasterna är stora mot tv-serien Gåsmamman – som det egentligen är ett under att hon fortfarande är med i.

– Ja, karaktärerna i serien dör ju till höger och vänster hela tiden, ler Grynet.

Är en kvällsmänniska

I Gåsmamman har inspelningstempot varit högt – ofta med tidiga morgnar på schemat. Och dem är hon inte så överdrivet förtjust i…

– Haha. Nej, jag är mer en kvällsmänniska och har lättare för att vara på topp vid den tiden då teateruppsättningarna spelas. Vissa dagar när vi spelade in tv-serien blev jag hämtad redan vid sex på morgonen. Men det är bara att ställa om dygnet under dessa perioder. Det är ju sådant som ingår i yrket.

När det gäller teaterpjäserna är det många repliker som ska bankas in i huvudet före premiären.

– Och de blir inte lättare med åren att komma ihåg, skrattar Grynet. Men det svåraste är egentligen inte att lära sig vad man ska säga utan att det landar på ett bra sätt, så att publiken tror på det man säger. Orden ska liksom få kött och blod på ett trovärdigt sätt och det gäller att kunna leverera på bästa möjliga vis. När det gäller läsningen gör jag den ofta mot min gubbe. Han är bra på det.

“Gubben”, ja, det är särbon Douglas von Sydow. Och kommer så att förbli.

– Två äktenskap och två skilsmässor räcker för min del. Nu vill jag ha värme, ­gemenskap och lite äventyr, inte något annat, avslutar Grynet med ett leende.

Hur bra är du på en skala från ett till tio på att…

… passa tider?

– På ett sätt kan man ju säga att jag är dålig på det, eftersom jag alltid kommer i så god tid. Men eftersom jag aldrig är sen måste jag väl få en tia ändå.

… montera ihop Ikeamöbler?

– Det gör jag ogärna, även om jag är bra på att tänka logiskt. Brukar alltid ta hjälp av någon när sådant ska fixas. En trea.

… ta itu med saker?

– Det blir bara en tvåa. Jag skjuter tyvärr ofta upp saker, speciellt tråkiga sådana.

… laga mat?

– Det är kul när man gör det tillsammans med ­någon. En femma.

… vara romantisk?

– En tia – för det är jag verkligen. Jag gillar att sätta guldkant på tillvaron. Äta god mat, gärna med ett glas vin till, eller att åka iväg på en mysig resa.

… träna/motionera?

– Sett till min ålder skulle jag nog säga en tia till och med. Jag måste hålla igång för mitt arbetes skull, inte minst på teaterscenen. Brukar träna flera gånger i veckan – pilates eller stavgång. Simmar ibland också.

… höra av dig till släkt och vänner?

– Det har blivit bättre med åren. Är ju också lite lättare nu när släkten har tunnats ut. Numera får jag en åtta där.