Det finns träd som man bara ser under en kort tid varje år. Det är när de blommar.
När blomningen är över smälter de in i den stora gröna massan av alla möjliga träd. Det är som om trädet inte längre fanns.
Sälgen är ett sådant träd. Den blommar nu på våren och man ser sälgar lite överallt, i ljusa skogar, bryn,
hagar, vid stränder, i grustag, lite varstans.
Sälgen är en tvåbyggare, ett vackert gammalt ord som betyder att den har hanblommor och honblommor på olika träd. Hanblommorna är hängen fulla med lysande gula ståndarknappar. Honhängena är mer diskret grågröna.
Myller av liv
Det är de blommande hanträden man ser på långt håll så här års och jag kan säga att de gör mig så lycklig. Inte bara för trädets egen skull utan särskilt för det myller av liv som surrar runt det och som tar för sig av dess pollen.
Om man stannar till och lyssnar vid en blommande sälg hör man dem, en mängd olika humlor och bin. Som en konsert. Man ser också en massa fjärilar och skalbaggar som lockats till trädet.
Det finns en fin liten bok som heter Sälg – livets viktigaste frukost. I den kan man läsa att inget annat träd i vårt land besöks av så många arter av insekter som just sälgen. Efter-som insekterna, inte minst de pollinerande insekterna, är så viktiga bör vi alltså vara extra rädda om sälgarna.
Jag har några favoritplatser dit jag alltid åker så här års för att uppleva det skådespel där humlor, bin och fjärilar spelar huvudrollerna och sälgen är teaterscenen. En av dessa platser finns i ett litet grustag nära kusten.
En hög och brant vägg av grus vetter mot söder och som en inramning av grustaget växer ett stort antal sälgar, de flesta ganska låga så att man lätt ser hängena och humlorna som klänger i dem. En solig dag kan jag stanna där i timmar och bara njuta. Och kameran ska man ha med sig.
I det här grustaget har jag funnit flera arter av humlor, gott om honungsbin och ett tiotal arter av vilda bin, några av dessa samlar bara pollen på sälg så det är bara nu och här man kan hitta dem.
Sälgen har gott om släktingar, olika arter av viden, Salixarter på latin. De flesta är inte höga som träd utan mer i storlek som buskar. En väldigt lågväxande art är krypvidet som man bland annat kan finna vid fuktiga stränder och på fuktängar. Det kan täcka marken och lockar till sig massor med insekter när det blommar. Det är också värt flera timmar med kameran redo.
Som för alla blommor i det avlånga landet Sverige sker blomningen vid olika tider.
En växt som börjar blomma i april längst i söder blommar ofta inte förrän i juni längst i norr. Men det ska man vara glad för.
Det innebär att den som älskar blommande viden kan njuta av dessa under ett par månader om man börjar en resa i söder i april och sakta men säkert förflyttar sig norrut genom landet. Vilken lyx!
Längtar till norr
Jag har gjort detta flera gånger genom att resa norrut i juni. Man ska besöka både myrmarkerna i skogslandet och fjällheden på hög höjd. Särskilt imponerande är fjällheden. Man brukar ju benämna de olika nivåerna nerifrån räknat, fjällbjörkskog, videt och kalfjället.
I videzonen får man ibland tränga sig fram bland alla olika videarter. Lappvide, ripvide, ullvide, redan namnen får mig att längta. Dessa tre är alla låga buskar, som mest strax över en meter höga.
På kalfjället, ofta vid snölegor, hittar man några videarter som är riktigt små, risartade och bara en decimeter höga. Nätvide och dvärgvide kan täcka marken som en matta och insekterna hittar dem lätt.
Naturen är underbar i fjällen, men än så är det långt till vår i dessa trakter. Den som vill njuta av blommande videarter i norr får ge sig till tåls ännu en dryg månad i södra Sverige. Men sälgen i söder är inte så tokig den heller!
