Emilia räddar ett ödehus från förfall

Emilia gillar det som är lite mystiskt. Därför letade hon efter ett ödehus när hon skulle hitta ett nytt hem. Hon fann sin trolska dröm utanför Falkenberg.

Emilia Lindholm

Ålder: 28 år.
Familj: Sambo.
Bor: Okome utanför Falkenberg.
Gör: Journalist, surfare, äventyrare, gårdsägare.

Emilia Lindholm, 28 år, är surfentusiast och har i tre år bott i en skåpbil och rest runt längs kusterna i Portugal och Spanien. Ärret i hennes panna kommer från senaste surfäventyret då brädan träffade henne i huvudet. 

– Man kan slå sig rejält ibland men surfing är en fantastisk sport att ägna sig åt, säger Emilia. Det är en härlig frihetskänsla och man kommer nära havet och naturen.

Den inredda skåpbilen står nu parkerad vid ödehuset som hon lyckades köpa för ett par år sedan. Surfvågorna i Portugal får vänta för Emilia är nu helt fokuserad på renoveringen av detta hus som behöver mycket kärlek.

Behöver en bas

Vi sitter och fikar på uteplatsen framför ödehuset som ligger en knapp mil söder om Ullared i det böljande kulturlandskapet med vacker utsikt över kullarna. Dagliljorna blommar i rabatterna längs huset och törnrosasömnen i trädgården runt ödehuset har Emilia nyss trollat bort. Nu är det ödehusets tur att genomgå en förvandling för att bli beboeligt. 

– Det ständiga resandet fick mig att inse att jag behöver en bas i tillvaron, en plats att återvända till, för resandet tänker jag fortsätta med, säger hon. Resandet har blivit en del av mitt liv. Jag tror det skulle vara svårt att återgå till mitt gamla jobb som grafisk designer.

Emilia letade efter ett ödehus i flera månader härom sommaren. Under sina resor hade idén om att rädda ett ödehus långsamt vuxit fram. Hon satte in en annons på Facebook och körde runt och letade på småvägarna efter tomma gamla hus på landet i Falkenbergstrakten.

– Jag gillar havet och det kuperade landskapet här, berättar hon. Och surfvågorna är riktigt bra här vid kusten!

På lantmäteriet tog hon reda på vem som ägde de övergivna husen men det visade sig vara svårare att köpa ett ödehus än hon trott. Det var många som inte ville sälja trots att husen riskerade att bli ruiner.

Häxor och vampyrer

Till slut hittade hon sitt hus i Okome med två gamla vårdträd på gårdsplanen, en ask och en lind. Utsikten är vacker över det böljande landskapet. Men det tog lång tid innan hon fick köpa huset som ägdes av två gamla systrar.

– Huset hade varit i släkten länge och de hade mycket känslor för det, förklarar Emilia. Först ville de inte sälja men efter att jag besökt dem flera gånger bestämde de sig för att sälja för att rädda huset från totalt förfall. Nu är vi grannar och redan från början fick vi bra kontakt med varandra.

Emilia räddar ett ödehus från förfall
Huset som det såg ut någon gång på 50-talet när det fortfarande var bebott.

Till slut kom de överens om ett pris på 35 000 kronor. 

– Någon tyckte att det var ett vrakpris medan andra tycker det var överpris med tanke på allt som behöver göras, säger hon. Men det var det jag hade råd med.

Men det var ingen slump att det blev just ett ödehus. Förutom stora vågor har Emilia en dragning åt mystiska platser med märkliga historier, ofta med ett ödehus i centrum där historien utspelats.

Under sina resor söderut skriver hon reportage till ­tidningar om bland annat häxor och vampyrer runt om i Europa.

Ett av reportagen handlade om ett öde slott i Slovakien där ägarinnan Elizabeth Bathory dödade 600 jungfrur för att dricka deras blod. Hennes slott och missdåd blev inspiration till Bram Stokers berömda bok om vampyren Dracula. Emilia åkte till det gamla förfallna slottet som sällan besöks.  

– Jag pratar ofta med lokalbefolkningen för att hitta spännande okända ställen med mystiska historier att skriva om. Och till slut fick jag idén att själv skaffa ett ödehus för att rädda det från att bli en sådan ruin som jag brukar skriva om. Men än så länge har jag inte sett något mystiskt i huset. Men grannarna säger att de sett en skepnad gå upp mot huset flera gånger.

Katten bodde kvar

Först funderade hon på ett ödehus i den italienska avfolkningsbygden där man kan få ett hus gratis men det blev Falkenberg och hemmaplan till slut för att komma nära familj och vänner.

Den sista som bodde i huset var en katt. Klösmärken syns fortfarande på tapeterna i sovrummet på andra våningen. 

– När den förre ägaren flyttade till ett äldreboende tog släktingarna hand om katten och lät den bo kvar i huset, berättar Emilia medan hon visar runt i huset. 

Emilia räddar ett ödehus från förfall
Huset var i bättre skick än väntat men i hallen behöver mycket göras eftersom taket har läckt länge.

Två vackra kakelugnar pryder två av rummen i huset, men det blir ett senare projekt att få igång eldstäderna. Vardagsrummet är stort och ljust och Emilia har räknat till minst 15 tapetlager på väggarna.

Ingen vet riktigt hur gammalt huset är och Emilia har försökt ta reda på husets ålder men kommer inte längre än till 1800-talets slut i sina efterforskningar. Men en gammal skorsten som hon hittat inne i en vägg tyder på att det är äldre. 

Huset visade sig vara i bättre skick än väntat trots att det stått öde i 30 år. Taket läcker på några ställen och har skadat delar av huset. Ett rum är i riktigt dåligt skick, en tillbyggnad vid sidan av köket som måste rivas.

I köket har golvbjälkarna gett sig och i entrén behöver bland annat några ruttna takbjälkar bytas ut. I övrigt handlar det mest om att byta ut de slitna ytskikten i rummen. Däremot är brädorna i innertaken och på golven i flera av rummen vackert patinerade och fönsterna är i bra skick.

– Jag ska försöka behålla så mycket som möjligt av innertaken och de gamla trägolven, säger Emilia. Det ska bli spännande att ta fram trägolven under linoleummattorna. Det är bara att hoppas att några är i bra skick. 

Ett sorgligt samtal

Emilias pappa var involverad i husprojektet från början och har besökt huset flera gånger under förra vintern och våren för att undersöka vad som behöver göras medan Emilia reste runt i Europa.

De skulle sätta igång med arbetet när Emilia kom hem till sommaren. I maj fick hon ett sorgligt samtal. Hennes pappa hade helt oväntat gått bort.

– Allt annat fick vänta för det kom som en chock men nu är jag på banan igen, säger Emilia.

Emilia räddar ett ödehus från förfall
Emilia har nu börjat renovera sitt gamla hus.

Nu är hennes fokus helt inställt på att fixa till boningshuset, resandet får vänta ett tag.

Under tiden bor hon fortfarande i skåpbilen. 

– Det är bra att slippa behöva tänka praktiskt med renoverandet, att ta ett rum i taget, för att kunna renovera samtidigt i hela huset, säger hon medan hon sliter upp en golvplanka i hallen med en kofot. 

Emilia går in i det lilla provisoriska köket som hon inrett i en av de två ladorna för att sätta på en ny kanna kaffe.

Båda ladorna har klarat sig bra under alla år utan skötsel och är redan fyllda av en del möbler som väntar på att huset ska bli beboligt.

Inte långt till havet

I ladorna finns även begagnat byggmaterial som hon redan samlat ihop till renoveringen. Hela renoveringen ska göras med en återbruksfilosofi.

– Varför köpa nytt när det finns begagnat? frågar hon. Jag har inte så mycket pengar och det blir lika fint med begagnat material, förklarar hon. Skåpbilen är inredd med begagnat material och kostade inget alls att fixa till. Just nu letar jag efter begagnade köksskåp i lite äldre stil. Passar bättre i huset än nytt!

Medan renoveringen pågår finns det surfmöjligheter för Emilia nära inpå knutarna längs kusten runt Falkenberg. 

– Även om det inte är några jättevågor som i Portugal där vågorna kan bli 30 meter höga så är det bra surf här också, säger hon. När jag blir trött på renoverandet är det inte långt till havet för en välbehövlig paus i friheten vid havet. Men huset betyder också frihet för mig. Jag kommer att ha ett hem att återvända till efter nästa resa.

Scroll to Top