Inger, 90: “Jag önskar jag hade någon att fika med”

Enligt statistik från Statistiska centralbyrån, SCB, lever mer än var tionde person i Sverige över 75 år ensam, 16 procent av alla som är över 85 år betraktas som socialt isolerade.

Det var det som drabbade Inger Pettersson i Lund. Hennes ensamhet blev påtaglig efter att hennes sambo dog 1999 och efter att den ena efter den andra av hennes ­väninnor fallit ifrån.

– Jag har egentligen ingen jag kan träffa och ta en kopp kaffe med. Jag träffade en äldre kvinna som bor här i området men hon finns inte heller längre, berättar hon.

I hela sitt yrkesverksamma liv arbetade Inger på Skatteverket i Lund. Hon brukar skämta om att även om hon inte kände alla Lundabor till utseendet så kände hon till deras inkomster.

– Jag är själv infödd Lundabo, berättar Inger med ett leende. Sammanlagt jobbade jag över 40 år på Skatteverket. Det roligaste var nog när jag fick sitta som valförrättare och pricka av de röstande.

Under åren på Skatteverket arbetade Inger med självständiga arbetsuppgifter och hon säger att hon därför inte hade några nära arbetskamrater.

– De jag hade var gifta och hade familjer och var upptagna med sitt. Jag hade tidigare en gammal arbetskamrat som jag brukade få och skicka julkort till men vi umgicks aldrig.

Från ett tidigare äktenskap hade Inger en son men han gick bort redan 1979 i diabetes och hann inte själv skaffa ­familj så att Inger kunde få barnbarn.

– Under en relativt kort tidsperiod förlorade jag även min far och två nära vänner.

En period mitt i livet var Inger helt ensam, men så träffade hon sin blivande sambo Johnny.

Vill träffas oftare

– Vi var särbor i början men sedan köpte vi en sommar­stuga vid Veberöd tillsammans och i samband med det flyttade vi även ihop. Vår stuga låg i ett fantastiskt vackert landskapi närheten av Kulturens Östarp. Där plockade vi bland annat mycket kantareller.

Men när Johnny dog blev hon åter ensam. Hon kunde inte behålla sommarstugan.

– Sedan försvann den ena väninnan efter den andra och till slut var det bara jag kvar. De senaste åren har jag varit riktigt ensam.

Det var först förra året som hon fick kontakt med föreningen Äldrekontakt. En kvinna hon träffade vid ett besök i kyrkan berättade om föreningen.

 – Vi är en grupp seniorer som träffas hemma hos någon av volontärerna i föreningen en söndag i månaden. Det är mycket välordnat med chaufförer som hämtar och lämnar oss, berättar hon.

Inger har hittills varit med på fyra träffar där de varit sex äldre som suttit ner och pratat och haft det trevligt med varandra under ett par timmar.

– Det har varit jättetrevligt men jag hade gärna träffats oftare. Jag hade gärna lärt känna någon trevlig kvinna eller man här i Lund som jag kunde gå på kafé med eller gå en promenad tillsammans med.

– Det går också bra med en vän jag kan prata med i telefon och diskutera böcker eller tv-program med. Gärna någon med humor. Det viktigaste är att man kan ha roligt tillsammans.

Fotnot: Om någon vill bli vän med Inger kan man skriva till Hemmets Journal så vidarebefordrar vi kontaktuppgifterna. Skriv till: Hemmets Journal, 205 07 Malmö eller mejla till: red.hj@egmont.se