Dalahästen – ett hantverk som heter duga!

De vackert dekorerade dalahästarna är värdefulla på mer än ett sätt. De betingar inte bara höga priser på antikmarknaden, de täljda och färgglada figurerna är också älskade av väldigt många.

Det var efter den skrämmande upplevelsen av att gå in i väggen som Staffan Hægermark i Huddinge köpte sin första dalahäst år 2003. Känslan av allmogeträ fick honom att må så mycket bättre och hade en närmast läkande effekt.

Snart började han också intressera sig för hästarnas historia. Och som många dalahästälskare drömmer Staffan nu om att hitta en dalahäst från tidernas begynnelse.

– Men det är ingen som vet var, eller om de ens finns, säger han.

Och först måste man reda ut vad det är som gör en häst till en dalahäst.En omålad trähäst från Dalarna är till exempel ingen dalahäst, menar Staffan, utan den måste vara kurbitsmålad, eller dalmålad som det också kallas. Och mycket talar för att de äldsta kan vara från 1830- eller 1840-talet.

Dalahästen – ett hantverk som heter duga!
En samling med 28 dalahästar, bland annat från Nils Olsson och Grannas, tillverkade på 1900-talet.
Foto: Auktionshuset Thelin & Johansson.

Dalarna var ett fattigt landskap och många masar och kullor arbetsvandrade till Stockholm för att kunna försörja sig. Men 1773 skrev Gustav III en kungörelse som tillät dalfolket att snickra och måla möbler utan att behöva tillhöra ett skrå. Det blev en bra binäring till jordbruket.

– Och av spillvirket från möbeltillverkningen kunde man sedan tälja hästar. Hästen var ett viktigt djur på gården och därför har det alltid karvats hästar, förklarar Staffan.

Därifrån är steget inte så långt till att man började måla hästarna. Och de stiliserade blommorna och bladen i kurbitsmåleriet blev lika vackra på en häst som de var på möbler.

– Möblerna är ofta daterade och därför går det att säga hur gamla dalahästar med liknande målning är.

Ålder är förstås viktigt när det gäller värdet, men även hur unik en dalahäst är påverkar priset. Vanligast är de röda hästarna som tillverkades i Nusnäs på 1930- och 1940-talet. Vita hästar med blå ben och
blå prickar, så kallade blåbeningar, är ovanligare och tenderar därför att vara lite mer värdefulla. Men från början gjordes varannan dalahäst röd och varannan blå.

– Blå färg var dyrare och därför användes röd när man skulle tillverka många, förklarar Staffan.

Dalahästen – ett hantverk som heter duga!
Denna dalahäst med svans av tagel fick, enligt uppgift, säljarens far på sin 6-årsdag 1898. Den klubbades för drygt 71 000 kronor på Auktions-huset Kolonn i september.

Det var en stor dalahäst i den svenska montern på världsutställningen i New York 1939 som blev startskottet för dalahästarnas popularitet. Efter utställningen började de därför massproduceras i Nusnäs på ett nytt sätt.

– Det har inte tillverkats lika många i andra byar runt Mora och därför kostar sådana dalahästar mer nu för tiden, säger Staffan.

Hans egen samling består av cirka 200 hästar.

– Jag letar numera efter så kallade länkhästar, berättar Staffan.

De hästarna kan till exempel ha en målning som länkar ihop två olika grupper av gamla mönster.

– Även om varje tillverkare hade sin egen stil så influerades man av varandra och måleriet utvecklades hela tiden – och jag brinner för den forskningen, säger han.

Staffan har både skrivit en bok och spelat in en film om dalahästarnas historia. Kunskap gör det förstås lättare att bedöma hur gammal en dalahäst är och vad den kan vara värd.

– Läs på, prata med någon som är kunnig och känn på olika hästar, tipsar Staffan. Det räcker inte alltid med att bara se bilder.

– Själv tycker jag att en häst är värd det jag är beredd att betala, inte vad andra tycker att den är värd. Då behöver man aldrig känna sig lurad, säger Staffan.

Dalahästen – ett hantverk som heter duga!
För att ta reda på hur gammal en häst är kan man titta under den. Spår från bandsåg och färg under fötterna avslöjar att den är en nyare häst man har att göra med.
Foto: Hälsinglands Auktionsverk.

Lär dig mer!

Hur gammal är hästen?
Vänd på hästen och se om det finns spår av en bandsåg på magen. Finns det spår är den troligtvis tillverkad i Nusnäs efter 1930, då bandsågen började användas. Är hästen målad under fötterna? I så fall är den inte äldre än från 1953, då en ny lag förbjöd den gamla färgen med blymönja. Den nya färgen kunde hällas på hästarna eller så doppades de i färgen – då fick de färg under fötterna. Har hästen en klisterlapp med postnummer under magen? Då är den inte äldre än från 1967. Det året infördes postnummer på etiketterna på de hästar som tillverkades i Nusnäs.

Varning för förfalskningar!
Det finns en person som satt i system att förfalska dalahästar, i synnerhet vita hästar med blått mönster som är mer värdefulla. Han köper även äldre hästar och gör om dem, upplyser Staffan.
– De lämnas in till auktionshus, mässor och småhandlare. Men jag gör vad jag kan för att stoppa lurendrejeriet.

Se på samlingar
På Rättviks Antik finns en permanent utställning med ett 30-tal dalahästar från Staffan Hægermarks samling och det går också att kontakta Staffan genom den butiken. Den största offentliga dalahästsamlingen ägs av Dalarnas museum i Falun. Där finns numera även en fast utställning.

Hästens ursprung
I USA florerar två historier om dalahästens ursprung. I den ena versionen uppstod dalahästen på 1700-talet när en karolinersoldat tappade en trähäst i en burk med rödfärg. I den andra versionen var det Gustav Vasa som på 1500-talet kom ridande från Norge på en häst som hade en blomsterkrans runt halsen och så uppstod dalahästen. Själva folkkonstens uppkomst med målningar med blommor och blad uppstod först efter 1773.

Staffan Hægermark har skrivit boken Dalahästens vagga – en samlares dröm.

Dalahästen – ett hantverk som heter duga!
Staffan Hægermark har tittat på tusentals dalahästar och lärt sig detaljerna som ger ledtrådar om ålder och tillverkare.
– Det är lite som att lägga ett pussel, säger han.
Scroll to Top