De driver en butik för alla nostalgiker!

De tre trappstegen in till Leif Handlare tar mig från nutid tillbaka till min barndoms tidiga 60-tal. Det behövs bara några kliv, så är jag plötsligt ett litet barn igen. För på rad, i vackra glasburkar, ser jag det godis som fanns hemma hos mormor Frida. Minnet tar mig till de magiska stunderna när hon leende lyfte på locket till sin vackra godisskål av glas, den som fylldes med sidenkuddar, hårda hallonkarameller och Konungen av Danmarks bröstkarameller. Eller de bruna nougatpengarna som smälte på tungan.

 – Jag har inte mött dessa godsaker på många, många år. Men nu finns de framför mig i långa rader. Ja, hela miljön hos Leif Handlare andas nostalgi, så skönt och så tryggt. Jag känner hur munnen ler och hela mitt inre jublar. Här blir jag glad!

 Vi befinner oss på skånska Österlen och mitt i byn Smedstorp som i sina glansdagar var en stor ort med flera livsmedelsbutiker. Idag är det mer stillsamt, men fortfarande stannar tåget här vid stationen strax intill. Och Leif Handlare på Storgatan 41 ger god service till de kringboende. För även om butiken är något av ett museum, är den samtidigt i allra högsta grad en levande närbutik där du kan handla det mesta till husbehov. Både mat och fina gå-bort-presenter.

 

Urvalet av produkter är gjort med stor omsorg. Varorna ska ha en förpackning som passar in – alltså vara en fröjd för ögat och med en touch av svunna tider. Här finns en manuell disk med goda ostar, möjlighet att köpa sig en kopp kaffe. Ja, det går till och med att komma in och beställa en nybredd smörgås i väntan på nästa tåg.

Och medan man njuter av sitt kaffe kan man passa på att gå runt och titta på allt som bevarats av en handlarfamilj som nu är inne på femte generationen!

– Vi brinner för det gamla, säger Evalena Axelsson, 61.

Hon driver butiken tillsammans med döttrarna Caroline, 39 och Cornelia 33 och för tio år sedan började de så smått förvandla Leif Anderssons Lanthandel till en nostalgibutik. De senaste fem åren har de jobbat hårt för att få den att bli vad den är idag och Evalena har lämnat yrket som dagmamma för att bli handlare på heltid.

– Jag är stolt över vad far och farfar har gjort och att vi kan föra det vidare. Att allt får finnas kvar, säger Evalena.

 Leif var hennes far och i hans gömmor i magasinet och uppe på vinden har hon och döttrarna hittat en skatt av fina gamla ting.

– Ja, det har blivit många vändor dit, säger Evalena och vid varje besök har vi hittat nya saker som vi släpat hit.

Bland annat den gamla varuautomaten som möter oss redan i skyltfönstret. Här stoppade du in en 10-öring eller en 25-öring och öppnade luckan till det godis du ville ha.

– Den fungerar fortfarande, säger Caroline. Vi har sparat några gamla slantar så vi får se om vi tar den i bruk igen.

På de översta hyllorna runt om i butiken står vackra gamla förpackningar – dessa fick handlarna förr i tiden som skyltmaterial. Och tillsammans med de färgglada reklamaffischerna tar de besökarna på en resa tillbaka i tiden. Till Tomteskur, Cremosin-tvål, sagogryn och sockrade Frosted Flakes.

Evalenas far drev Leif Anderssons Lanthandel, men när barnbarnet Caroline var liten pratade hon alltid om sin morfar som Leif Handlare.

– Det var han stolt över, så vi ansökte om att ändra namnet på butiken till just Leif Handlare när far gått bort, säger Evalena. Så blev det.

Leif i sin tur var handlarson. Hans farfar E H Andersson, Evalenas gammelfarfar, drev butik i Onslunda en mil bort där Leifs far Kjell jobbade tills han gifte sig.

Så kom det sig att Ella och Kjell, när de gifte sig 1937, bestämde sig för att starta en egen butik i Smedstorp, i ett hus med bostad ovanför affärslokalen. Det var grannhuset till det där vi befinner oss nu, och som redan då var butik. Den nya lanthandeln skulle alltså dra igång intill den redan befintliga speceriaffären i byn och Ellas och Kjells planer sågs inte med blida ögon av den etablerade handlaren.

– Det blev som i “Fröken Frimans krig” som gick på tv, skrattar Evalena. Farfar fick höra att han inte skulle komma hit och kaxa sig, och så såg man till att en del leveranser till hans butik stoppades.

– Då var det tur att gammelfarfar kunde leverera varor från sin affär. På så sätt löste det sig.
På den tiden såldes allt från blåkläder och spik och hammare, till snus i lösvikt. Evalena gick som barn i butiken och hjälpte till där det behövdes. Det var hon som skickades iväg till gubben Prahl på torget för att hämta snus till “snuskaggen” där farfar förvarade lössnuset. Sedan kom kunderna med sina dosor, eller fick de snuset i en strut.

– Hade det blivit torrt så vattnade vi det, fnittrar Evalena och pekar på snusvågen som står på en hylla ovanför kassadisken.

– Den och alla de fina vikterna fick jag av Prahl. Vi kom väl överens han och jag, det drog farfar nytta av. Han skickade dit mig för att be om att få vågen den dag Prahl inte behövde den längre.

Intill vågen står en sockertopp på 1,5 kg – en äkta gammaldags från gammelfarfars affär i Onslunda.

– Att äga en sådan tydde på rikedom förr, säger Evalena. Den här är till pynt, men mindre sockertoppar av modernare datum säljs i butiken.

Hela inredningen är skapad av fynd från de äldre släktingarnas magasin och vindar. Gamla sockerlådor, kassadisken, väggpaneler, pulpeter och en gedigen kaffekvarn. Inget har fått förgås.

Och längre in i butiken är hyllorna fyllda med spel och leksaker i förpackningar som de såg ut på 50- och 60-talet. Allt är nyproducerat, men med kärlek till nostalgin.

Längst in finns sybehörsdisken från farfar Kjells butik – och innehållet är också gammalt. En del till och med från gammelfarfars tid. Damstrumpeband, laxfärgade benkläder, kammar och klämmor och vackra gamla trådrullsset. Sakerna är dock inte till salu.

– En del av de gamla sakerna kunde vi sålt hur mycket som helst av, säger Cornelia. Men de behövs som utsmyckning här i butiken.

Hon tar fram en barnkostym från Algots kläder, kanske är den från tidigt 50-tal, i perfekt skick. Till och med den gamla prislappen sitter kvar. Det finns en tillhörande provkarta med tyglappar, det var så man handlade kläder förr i tiden. Det fanns en modell i butiken, sedan syddes plagget i önskat tyg.

Här finns en hel hög med gamla kepsar, här finns skor från 40-talet och trendiga platåtofflor från 70-talet.

– Vi har haft tur när vi inrett butiken, att vi haft så mycket gammalt kvar, säger Caroline. 90 procent av det du ser här är sådant som kommer från de gamla butikerna som funnits i släkten.

– Jag är glad att far hann uppleva att vi tog vara på det gamla, säger Evalena. När han såg det sa han stolt: “Vilken tur att jag har sparat!”.

– Mor hade inte riktigt samma kärlek till det gamla, hon gillade bättre att kasta. Men då var far och rotade i soptunnan för att se vad hon slängt. Och plockade upp det igen!

Till och med lite inredning från Evalenas barndomshem finns här. Köksbordet med röd Perstorpsplatta står nu i butiken om kunder vill slå sig ner för en fika.

– Hit är man välkommen att bara komma in och gå en runda, se sig om och bli nostalgisk, säger Evalena.

– Vi försöker alltid ta oss tid med kunderna, säger Caroline. De är lyriska över allt de ser och det värmer verkligen när människor går runt med ett leende på läpparna. Dessutom lär kunderna oss mycket om de gamla föremålen.

Det var på 70-talet som Evalenas föräldrar Leif och Claire tog över de nuvarande lokalerna och skapade en modernare lanthandel med snabbköpsdisk för att vara “i tiden”. Det som dotter och barnbarn nu alltså återställt till modell 1937. Det som nu är kvar av moderniseringen är ytterdörren, men den ska Evalena och hennes döttrar också byta ut.

– Vi har hittat de gamla dörrarna, säger Evalena. De stod i källaren!