Emil levde stenåldersliv med massajer

Emil Carlberg tillbringade en vecka med en massajstam på den afrikanska savannen – långt bort från närmaste civilisation. Ingen visste hur andra stammar skulle reagera på "de vita massajerna". Skulle de orsaka fientligheter?

Emil Carlbergs äventyr med en massajstam, som lever som urbefolkning på savannen i Tanzania, var en upplevelse han aldrig kommer att glömma. Spännande, men samtidigt påfrestande.

– Jag sov knappt någonting eftersom det var obekvämt och så mycket oljud runt omkring. Det är också lätt att bli rastlös när det inte finns något att göra. Men massajerna har ingen uppfattning om vare sig tid eller avstånd. Deras tillvaro går ut på att överleva dagen, något annat finns inte.

Resan innebar en stark kontrast till Emils vardag. Han studerar till webbkommunikatör på sociala medier på Medieinstitutet i Stockholm och bor hemma hos föräldrarna i Billdal däremellan. Men Emil är en kille som ständigt söker spänning och nya utmaningar.

– Första äventyret var när jag och en kompis cyklade genom USA 2013. Sedan har jag korsat Nya Zeeland till fots. Jag bodde tre veckor på en öde ö i Karibien. Då levde jag på kokosnötter och fikonkaktusblad. Som kontrast till det bodde jag ensam på en ö utanför Orust under en vecka på vintern, vilket var mer utmanande än den karibiska ön.

Uttittad av alla
När kompisen Jonathan Ljungqvist frågade om han och ett par till skulle åka till Tanzania och bo med en massajstam, långt från civilisationen, blev han intresserad direkt.

– Första veckorna i Afrika bodde vi hos en familj i Arusha som ligger vid Kilimanjaro och är Tanzanias tredje största stad. Då tyckte jag det var obekväma sängar och en del annat som jag inte var van vid. När jag kom tillbaka efter massajäventyret tyckte jag det var rena lyxen.

Emil levde stenåldersliv med massajer
Emil med hövdingen Molell (i blått) bredvid sig till vänsteroch tolken Praygod (i rött) till höger. Sittande Emils kompis Jonathan Ljungqvist, hövdingens äldste son Twom och Kristoffer Rossgård.

Jonathan hade året innan bestigit Kilimanjaro och en av bärarna på det äventyret, Praygod, kände till en massajstam som levde långt från civilisationen. Han förmedlade kontakten med stammens hövding.

– Först ville de inte ta emot oss men när vi betalade var det okej. Det var förstås inte med vanliga pengar, utan genom att vi köpte boskap som de fick.

Mötet med massajstammen blev en upplevelse han aldrig kommer att glömma.

– De hade inte sett en vit människa i massajkläder som vi hade på oss. Så uttittad har jag aldrig blivit i hela mitt liv. De kunde bara stå och stirra på en i flera minuter, vilket var riktigt obehagligt.

Stammen de skulle bo med var fredligt sinnad men det kunde finnas andra stammar i närheten som kanske inte såg med lika blida ögon på savannens nya innevånare.

– Praygod kunde deras språk. Hövdingen sa att vi inte fick gå någonstans utanför byn om vi inte hade minst en man från stammen med oss. Han lovade att alla i stammen skulle skydda oss med sina egna liv. Det lät tryggt.

Typiskt svenska gåvor
Emil överlämnade några typiskt svenska gåvor – snaps, snus, Ahlgrens bilar och Djungelvrål.

– De tyckte om allt utom Djungelvrålen. De trodde det var något gift så jag fick själv äta ett par för att de skulle lita på att det inte var farligt. I och för sig var reaktionen inte så konstig eftersom de själva inte ens har salt i sin mat.

Sedan fick han och kompisarna bygga sin egen hydda där de skulle sova.

– Jag fick kåda på händerna från ett träd. En massaj sa att jag absolut inte fick klia mig i ögonen, då skulle jag bli blind. Tur man fick veta det när man haft kådan på händerna i en timme…

Emil levde stenåldersliv med massajer
Emil och Kristoffer Rossgård vallar boskap till en nästan uttorkad sjö så att djuren kan dricka vatten.

Emil Carlberg

Ålder: 24 år.

Familj: Mamma och pappa, samt tre yngre systrar.

Bor: Lägenhet i Stockholm och hos föräldrarna i Billdal i södra Göteborg.

Fritidsintressen: Utmanande äventyr.

Veckan i massajbyn blev en upplevelse och ryktet om de “vita massajerna” spred sig som en löpeld på savannen. Andra stammar vallfärdade dit och Emil fick finna sig i att bli uttittad av cirka 500 massajer under veckan.

Han tog en del bilder.

– Men bara på de som gick med på det. En del massajer var rädda att kameran skulle ta deras själ ifrån dem. När jag visade bilderna på dem jag fotograferat gapade de av förvåning. De hade inga speglar och hade aldrig sett sin ansiktsbild.

Tufft mandomsprov
Enligt gamla legender är massajernas mandomsprov att döda ett lejon. Nu har lejonen flyttats till närmsta nationalpark så Emil och hans vänner fick göra ett annat mandomsprov.

– Vi fick ut och vandra en lång sträcka under en dag, utan mat och vatten. Det var oerhört krävande ska jag säga.

Kanske ändå bättre än att tampas med ett lejon…

När det slaktades en get var det fest i byn och alla skulle få smaka men i rangordning. Hövdingen och stammens äldsta män fick det bästa köttet, övriga män det näst bästa medan kvinnor och barn fick det sämsta köttet.

I massajbyn var det männen som hade makten. En man har rätt till tre fruar, medan kvinnorna bara har rätt att gifta sig med en man.

– Först gifter sig mannen med en jämngammal kvinna och de skaffar barn. När de barnen börjar bli vuxna får kvinnan utse den som ska bli mannens nästa fru. På så sätt uppstår ingen svartsjuka. Detta upprepas ytterligare en gång. Mannen väljer själv hos vilken av fruarna han vill tillbringa natten.

Efter en vecka kändes det skönt för Emil att få återvända till civilisationen. Med sig hade han många minnen och nya vänskapsband.

Scroll to Top