Mina servetter väcker ofta ljuva minnen

I varenda vrå i Gun Malmquists lilla fabrik på Lidingö utanför Stockholm står en hylla fylld till bredden av servetter. Motiven är otaliga – här finns mumintroll, dalahästar, Stig Lindberg-vaser, vintermotiv, vårmotiv, sommarmotiv. En del är strama och stilrena, andra blommiga och färgsprakande.

– Man kan verkligen se historiens gång i servetterna. På 1970-talet var det till exempel populärt med berättande mönster, små historier i motiven. Men idag är det mer grafiska mönster som gäller, säger Gun och visar en av de första servetterna hon tryckte i fabriken. Den heter Skogsbacken och har en bild på en liten porlande bäck med skogens djur runt omkring – och tittar man närmare ser man en räv som lurar längre bort.

Gun har ett fast handslag och pigga, nyfikna ögon. Hon kilar kvickt mellan det lilla kontorsrummet och tryckpressen ute i fabriken, svarar på frågor från de anställda och i telefonen som ringer. Det är svårt att tro att det gått 20 år sedan hon passerade pensionsåldern.

Men det är kanske inte så konstigt – entreprenörsanlaget har följt med Gun ända sedan hon var liten flicka.

– Jag kom från en vanlig arbetarfamilj i Lappland och vi hade en hund som jag älskade över allt annat på jorden. På den tiden tog staten ut en så kallad hundskatt från landets alla hundägare och min mamma sa till mig att om vi skulle ha råd att ha kvar hunden fick jag själv se till att ordna fram skatten på 15 kronor. Då tog jag på mig skidorna och åkte runt bland stugorna för att sälja julpynt. Jag var bara 7-8 år, men försäljningen måste gått bra för vi kunde behålla henne till slut, berättar Gun med ett leende.

Julpyntförsäljningen blev hennes allra första kontakt med affärslivet – och hon lärde sig att kämpa för det hon ville ha.

18 år gammal flyttade Gun till Katrineholm tillsammans med sin man. Han arbetade som polis samtidigt som hon själv byggde upp och öppnade stadens första livsmedelsaffär med självbetjäning. Affären höll lägre priser än andra livsmedelsaffärer och delade ut poäng till sina kunder. Följden blev att Gun stötte på stort motstånd både från andra handlare och från grossisterna hon köpte in råvarorna från.

– De andra handlarna skickade brev till grossisterna där de hotade med att sluta göra affärer så länge de sålde varor till mig. Ibland kom de även till min butik, frågade efter butikschefen och gapade stort när de förstod att det var jag.

Det motstånd hon som kvinnlig företagare mött genom åren beskrevs mycket levande i SVT:s dramaserie Fröken Frimans krig, menar Gun.

– Ibland har jag verkligen känt mig som fröken Friman i kampen mot de manliga handlarna. Så pass ovanligt var det med kvinnor i näringslivet under den tiden. Jag har också misstagits för sekreterare många gånger när jag varit på möten eller konferenser, säger hon.

Servetterna då, hur kom hon in på dem? Jo, det började med några vackra sidenblommor som Gun hittade under en resa till Thailand i början av 1970-talet. Hon hade vid det laget drivit flera livsmedelsaffärer, ett bageri, en frisersalong och en pub, och var sugen på att testa något nytt. Det fanns ingenting i Sverige som liknade sidenblommorna från Thailand, så Gun tog mod till sig och med sin 4-åriga dotter i handen gick hon till varuhuset Åhléns i Stockholm för att visa upp blommorna.

– Expediten jag frågade hämtade tre av varuhusets chefer som blev alldeles hänförda när de såg blommorna och frågade vad jag hade tänkt göra med dem. “Jo, jag ska hämta ett gammalt träd i skogen, fylla det med 2 000 sidenblommor och placera det här i varuhuset för att visa hur man gör ett arrangemang”, sa jag. “Gör det”, svarade de.

Trädet gjorde succé och både Pub och NK ville ha likadana träd. Efter en tid utvecklade Gun verksamheten med sidenblommor med att även trycka servetter som hon färgmatchade med självsläckande ljus och de populära blommorna.

Hon hade då fyra barn att ta hand om.

– Jag hade ett hembiträde som var med barnen på dagarna och hon kom ner med dem var fjärde timme så att jag kunde amma. De kom alltid i första hand och har fått vara med mig på jobbet ändå från att de var riktigt små, berättar Gun.

Idag är båda hennes två döttrar involverade i företaget. Den ena av dem, Ankie, är vd och hon och Gun arbetar båda tätt tillsammans om dagarna. Dessutom jobbar även barnbarnen ibland extra i fabriken.

Servetterna, som idag är Svanenmärkta, är numera företagets huvudsyssla. Kunderna är allt från företag och butiker till kungliga slottet, som låter trycka upp servetter med eget mönster till försäljning i slottsbodarna. Och även om Gun hela tiden köper in nya mönster är det också många som hänger kvar.

– Ibland pratar jag med folk som berättar att mina servetter väcker minnen hos dem. De har kanske varit och handlat servetterna med sin mamma när de var små eller dukat med dem under jul eller påsk. När vi började var det inte heller många andra som tillverkade servetter, så kanske är det därför så många kommer ihåg dem, säger Gun.

Även om företaget mestadels varit framgångsrikt har Gun också haft flera motgångar. Utöver alla gånger hon fått kämpa för att ta sig fram i det mansdominerade näringslivet har konkurrensen från låglöneländer ökat, och när företaget tappade en stor kund fick de genomgå en rekonstruktion.

Vid ett tillfälle fick hon höra från sin bank att hon var för gammal för att driva företag.

– Kreditgarantierna för bankerna hade ändrats och då hörde den bank jag haft affärer med i över 30 år av sig och ville försätta mig i konkurs. De tyckte att det var dags för mig att gå i pension. Sedan dess har jag inga lån på banken, men företaget har jag kvar! säger Gun.

Hur blir det då med servettillverkningen den dag hon till slut bestämmer sig för att trappa ner?

– Å, det får framtiden utvisa. Jag tycker fortfarande att det här är väldigt roligt!