Jag gick in i väggen – nu börjar jag komma tillbaka

Karin är nervös när hon öppnar dörren till sin och barnens lägenhet på Söder i Stockholm. Hon har nyligen börjat arbetsträna efter sin sjukskrivning och just ikväll ska hon uppträda som standup-komiker för första gången på länge.

– Min resa till tillfrisknande har varit tuff och jag åtar mig inte mer än ett större jobb i veckan numera, berättar Karin när vi slår oss ner soffgruppen med varsin kopp te.

Hemmet är halvstökigt och hon går klädd i pyjamas. Karin är inte den typiska kvinna som visar upp vackra bilder på sig själv och sitt hem på Instagram, inte den man trodde skulle gå in i väggen på grund av perfektionism.

– Utmattningssyndrom kan drabba vem som helst, det vet jag nu. För mig handlade det aldrig om att jag jobbade för mycket, det handlade snarare om att jag inte klarade av livet. Det är svårt att se just nu vad som var den egentliga orsaken men jag tror att jag blev sjuk på grund av prestationskraven jag hade på mig själv.

– Jag har så gärna velat vara en bra mamma, bonusmamma, snygg, bra förebild, passa in – så jag tror att det är det. Hade jag bara haft jobbet hade det varit en sak men det är när man kombinerar alla de här sakerna…

Gnisslade tänder
I två års tid hade Karin dragits med olika stressymtom. Hon hade ständigt ont i huvud och nacke, gnisslade tänder, gick upp i vikt och frös. Dessutom blev hennes pms tio gånger värre.

– Jag kollade sköldkörteln och om jag eventuellt kunde var på väg in i klimakteriet men läkarna konstaterade ganska snabbt att mina symtom var stressrelaterade. Jag jobbade extremt mycket och hade svårt att ta det lugnt och bara vila, jag var ständigt uppe i varv.

Karin blev remitterad till en stressklinik där hon fick lära sig mer om stress och fick verktyg för att kunna hantera den.

– Det var i föreläsningsform mer än som terapi. Något som jag framför allt tog med mig därifrån var vikten av balans mellan värderingar och mål i livet. Mina värderingar har alltid varit att må bra, att vara med nära och kära och vara en närvarande mamma och partner.

– Mina mål har varit att skriva böcker, göra fler tv-jobb och gärna en egen show. Men om jag uppfyllde de målen kunde jag inte samtidigt må bra och leva efter mina värderingar. Mina mål och värderingar var inte de samma och jag fick lära mig att om inte dessa går i hand i hand infinner sig ofta en tomhet.

Annan sorts stress
Med denna insikt bestämde sig Karin för att bli frisk. Hennes ex-man hade just fått jobb i Östersund och då de varit tillsammans några år beslöt de sig för att flytta ihop med sina respektive barn och bilda den där stora härliga bonusfamiljen ihop.

– Vi flyttade in i ett stort vackert trähus och det blev ganska naturligt att dra ner rejält på jobbuppdragen. Jag gjorde allt enligt regelboken och tänkte att nu ska jag bara bli frisk och inte gå in i den där väggen men det märkliga är att jag fortsatte i precis samma höga tempo som innan.

– I stället för jobb lade jag all min tid och energi på kampen för att bli frisk. Jag tränade, gick på akupunktur, yogade, tog promenader och testade andningsterapi. Dessutom skulle jag plötsligt inte bara ta hand om mina två barn utan även bonusbarnen. Jag satsade hårt på att få familjen att fungera men snyftade igenkännande när jag tittade på Bonusfamiljen på tv.

– Drömmen om trähuset och storfamiljen blev inte riktigt som jag önskat. Jag satsade hårt för att få allt att fungera och det kändes som jag körde på i en tunnel där det varken gick att stanna eller vika av.

Det var inte yttre stress som var den utlösande faktorn till Karins utmattningssyndrom. I stället kände hon en inre stress av att räcka till för alla, att duga och vara tillräcklig.

Vid ett tillfälle hade Karin och hennes ex-man bråkat och hon gick ut på en promenad. Plötsligt upplevde Karin att det var som att blixten slog ner i huvudet på henne.

– Det blir bara vitt och plötsligt minns jag inget alls. Jag vet inte vem jag är, vad jag gör eller var jag är. Jag tar upp min telefon och ser att jag ringt en Anders (min ex-man) ett antal gånger och förstår att det är någon jag känner. Han hämtar mig och vi åker direkt till sjukhuset eftersom vi tror att jag fått en hjärnblödning, en stroke.

Fick ett ultimatum
Väl på akuten utreddes Karin för stroke men läkarna gav henne diagnosen utmattningssyndrom och gav henne ett hårt ultimatum: Lägg in dig eller bli tvångsinskriven!

– Jag var så svårt påverkad av stress att min hjärna hade stängt av, sa de till mig. Jag hade inte tagit alla signaler på allvar och därför drogs kontakten ur helt enkelt. Jag kände inte igen vissa människor, blev ansiktsblind. Mitt minne från de två senaste åren var och är än idag helt borta och lokalsinnet har försämrats katastrofalt. Trots att jag bott i Stockholm i 15 år hittar jag inte längre. Jag ser och upplever allt som om det vore för första gången.

I Hemmets Journal nummer 20 kan du läsa resten av Karin Adelskölds historia om hur hon hanterade att bli utbränd. Hur hon accepterade det och kunde gå vidare. En del av vägen tillbaka kom genom kärleken, som så mycket annat positivt här i världen.