Vi är många som har några buskar med vinbär hemma för sylt och saft – eller bara för att folk och fåglar ska stoppa i sig när andan faller på. Antalet svenska hushåll med vinbärs-buskar ligger runt 900 000, god tvåa efter äpplen som odlas av marginellt fler.
Hela 95% av vinbärsproduktionen i Sverige står vi fritidsodlare för. Det är också den gröda som svenskarna i störst grad tar tillvara och bevarar efter säsongen slut. Statistiken står jordbruksverket för, olika vinbär skiljer de inte mellan.
Vinbär är så lättodlade att det nästan känns som fusk, ett skäl så gott som något till populariteten. Den svarta varianten fungerar långt innanför odlingsgränsen, om sorterna är de rätta.
Svarta vinbär
Svarta vinbär, Ribes nigrum, är Nordens egen motsvarighet till vindruvor, fast både nyttigare och mer aromatiska. De har sitt ursprung i Norra Europa och de centrala, kalla delarna av Asien. Bären är spridda över hela landet och finns även vilda och förvildade.
Näringsmässigt är svarta vinbär fyllda med C-vitaminer. Under andra världskriget utvecklades odlingen i exempelvis England just därför. Andra vitaminer, mineralämnen och inte minst antioxidanter innehåller de också mängder av.
Många nya och gamla sorter finns. Vilka är bäst? Det går inte att säga, och hur de trivs beror på platsens klimat. Försök använda lokal kunskap, grannar eller en kompetent plantskola. Detsammagäller härdighet, den högsta odlingszon som brukar anges är 6, trots det finns svarta vinbär ända uppe i Kiruna vilket mot-svarar zon 8. Speciellt i södra Sverige ska sorter som lätt får mjöldagg undvikas.
‘Öjebyn’, med ursprung från orten med samma namn i Norrbotten. Stora, aromrika, tunnskaliga bär. Nackdelen är att de växer brett med överhängande grenar. Anses mjöldaggsresistent, men det torde gälla
främst norra Sverige. Zon 6.
Röda och vita vinbär
Från nordvästra Europa härstammar den vilda arten Ribes rubrum, som på svenska normalt benämns trädgårdsvinbär. Skogsvinbär, Ribes spicatum, är en nära släkting med ursprung
i Nordens nordliga delar och österut, ungefär fram till Uralbergen. Utan problem kan de korsas, det vi kallar röda vinbär innehåller gener från båda. Rips är ett sydsvenskt och nordiskt namn för samma bär.
En tredje vinbärsart med röda bär är det nästan smaklösa måbäret, Ribes alpinum, som man hittar i skogsbryn förvildade både här och där. I folkmun kallas de inte sällan för falska vinbär. Måbärssorten ‘Schmidt’ är en vanlig häcksort, i kallt klimat en av de allra bästa.
Sannolikt har röda vinbär odlats i minst tusen år. Så länge de växer inom sitt härdighets-område är de både friska och lättskötta. Vita vinbär är en albinovariant av röda, de saknar färgämne. Buskarna har samma växtsätt, bären smakar ungefär lika. De vita är möjligen sötare och mer aromatiska, speciellt när man äter direkt från buskarna.
En fördel med vita sorter är att fåglarna uppfattar dem som omogna och låter dem vara ifred.
Så lyckas du med vinbär
Plantering
Plantera vår eller höst. Krukade plantor kan stoppas ner i marken även sommartid, med undantag av den, ibland torra och heta, tvåmånadersperiod som börjar runt midsommar.
Medan du gräver bör krukan eller rotklumpen stå i en vattenhink, rötterna ska bli genomsura. Gör gropen tre gånger bredare än rotklumpen med ett djup av fyra eller fem decimeter. Gräver du i gräsmattan lägg då grässvålen upp och ner i botten, den innehåller massor av mysig näring för framtiden. Blanda köpt kogödsel med befintlig jord. Det är bra för jordstrukturen och de första två, tre åren mår buskarna bra av näring. Plantera buskarna något djupare än rotklump eller kruka visar. Trampa till och vattna rikligt. De första två åren får de aldrig torka ut.
Skötsel
Rakt på sak, det viktigaste: Har du problem med att busken mår prima, får massor av fina blad men uselt med bär beror det på att du gödslar för mycket. Sluta genast, helt, så ordnar det sig på några års sikt.
Vinbär gillar lagom. De står gärna soligt, luftigt och varmt men hanterar skugga helt okej. Typisk trädgårdsjord går utmärkt, helst inte alltför lerigt eller sandigt men det mesta fungerar.
Tillför näring, helst stall-gödsel, de första åren, sedan med stor måtta eller inte alls, annars blir det massor av blad och just inga bär.
Beskärning
När buskarna blir äldre behöver de beskäras. Det görs bäst framåt hösten efter skörd. Välj de äldsta grenarna och de som hänger längst ut, klipp nära basen, maximalt en tredjedel av grenverket under en säsong. Svarta vinbär beskärs kraftigare än röda och vita, dels för att grenarna hänger mot marken och dels för att bär kommer på årsskotten och skörden påverkas mindre.
Förökning
Förökning av vinbär är lätt som en plätt. Böj en kvist mot marken under våren, tyng med en sten eller liknande och täck med jord så skickar den ut rötter. I bästa fall kan den nya plantan skäras loss och flyttas redan nästa vår. Svarta vinbär kommer, vare sig du vill eller inte, på egen hand lägga sticklingar om du låter hängande grenar vara kvar.
5 läckra recept med vinbär:
Vit kladdkaka med röda vinbär
1 timme Recept från HemmetsJournal.se
Rödvinbärschutney
Recept från HemmetsJournal.se
Vinbärssylt med nektariner
Recept från HemmetsJournal.se
Svart vinbärssaft
Recept från HemmetsJournal.se
Kokosrutor med vinbär
Recept från HemmetsJournal.se