Våren 2015 börjar Margit Beuschau Lindstrøm må dåligt. Hon lider av migrän, urinvägsinfektioner och smärtor i höften. Samtidigt är hon tröttare än vanligt. Hon går till läkare där man konstaterar att hon har en inflammation i höften. De andra symtomen ignorerar Margit. Två år senare har höften blivit bättre och hon tränar återigen inför halvmaraton.
– Men hur mycket jag än tränar så blir mina tider bara sämre. Förut sprang jag lätt och energiskt och nu känns det enormt tungt. Jag tänker att det måste vara min ålder och blir lite frustrerad över det, säger 49-åriga Margit.
Under sommaren går det upp för henne att det kanske inte bara är åldern som spökar. Hon får återkommande svampinfektioner, munsår och en brännande tunga – hon tror först att det beror på att hon har bränt sig på kaffet.
– Och så är det tröttheten. Jag är totalt utmattad och börjar också bli deprimerad, säger hon allvarligt.
Trebarnsmamman Margit går till läkaren igen. Man tar en rad blodprover och sätter henne på en intensivkur mot svampinfektioner, men den ger ingen större effekt:
– Jag har alltid varit typen som springer uppför trappor. Nu är varje steg plötsligt en utmaning och jag känner mig som en 80-åring. Mina muskler är ömma och jag stödjer mig ofta mot väggen när jag går. Jag fattar inte vad det är för fel på mig.
Blodbrist kan gå i arv
Margit hamnar i en lång utredningsprocess, bland annat för cancer. Men varje gång blir slutsatsen att det inte heller är det hon lider av.
– Jag borde egentligen vara lättad över att jag inte har cancer. Men samtidigt vill jag så gärna få en förklaring på vad som är fel på mig. Både för att jag ska få rätt behandling och för att få en bekräftelse på att jag inte är hypokondriker, säger Margit, som också börjar glömma vardagliga saker och få synstörningar.
Ändå lyckas hon sköta sitt kontorsjobb och få familjelivet med man och barn att fungera någorlunda.
– Det funkar bara för att jag har ett stillasittande jobb. Fysiskt orkar jag inget, säger hon.
När Margit berättar för sin pappa om symtomen utbrister han: “Du har brist på vitamin B12. Du har liknande symtom som jag hade.” Margits pappa har injicerat vitaminet i 25 år, sedan han fick diagnosen anemi, blodbrist. Åkomman kan vara ärftlig, men eftersom Margits blodprover ser bra ut tror inte läkaren att hon lider av samma sjukdom.
– Men under sportlovet hjälper jag min dotter att måla om i hennes rum. Det är tre timmars arbete fördelat på fyra dagar, och jag mår så fruktansvärt dåligt. Mitt hjärta rusar, jag är extremt utmattad och jag vågar faktiskt inte sova av rädsla för att inte vakna igen.
Hon kontaktar läkaren igen, för nu måste något hända. De är överens om att hon ändå ska prova vitamin B12-sprutor, trots att läkaren är skeptisk.
– Jag blir bättre nästan genast. Plötsligt kan jag sova en hel natt utan att bli väckt av muskelvärk. Förut var jag tvungen att ta smärtstillande bara för att kunna sova några timmar. Jag blir också gladare och får mer energi. Det är en enorm lättnad, säger Margit, som dock upplever att man inom vården inte vet så mycket om B12-brist, och hon därför själv måste hitta all information.
Tar sprutorna själv
Hon får till exempel reda på att man, för att kunna ta upp B12 ordentligt, även måste ta de andra B-vitaminerna. Och när hon börjar ta dem kan hon plötsligt löpträna igen.
– Mina energinivåer är inte som de har varit. Men nu kan jag springa fem till sex kilometer ett par gånger i veckan. Det betyder enormt mycket för mitt välmående.
På Margits uppmaning kontaktar läkaren Ebba Nex som är expert på B12-brist vid Århus universitetssjukhus.
Ebba berättar att Margits många symtom troligen beror på att hon haft brist på det livsviktiga vitaminet ända
sedan de första symtomen dök upp 2015. Och att ett blodprov inte alltid är rättvisande. Även om det visar att du inte har brist på B12 kan du ha brist på det ämne som är nödvändigt för att ta upp B12. Hon insisterar även på att Margit ska få ta B12-injektioner efter behov.
– Jag har lärt mig att självinjicera och gör det två gånger i veckan. Det betyder så mycket. Både att jag kan få i mig vitaminet jag saknar när jag känner behov av det, men också att en expert tror på mig och backar upp mig. Margit har också fått hjälp av en Facebookgrupp, “B12-brist (Danmark)”.
– När jag läste om andras erfarenheter grät jag. Man kan lätt känna sig helt ensam med sin sjukdom när vården vet så lite om B12-brist, säger hon.
Därför behöver kroppen B-vitamin
Vitamin B är viktigt för bland annat ämnesomsättning, immunförsvar och bildandet av blodkroppar. Eftersom vitamin B finns i nästan all mat är bristsjukdomar ovanliga. Men de kan förekomma.
- Brist på B12 kan yttra sig i blodbrist och ge neurologiska symtom. Blodbrist ger symtom som extrem trötthet, yrsel, hjärklappning, huvudvärk och andfåddhet. Svår B12-brist kan även ge symtom som försämrat minne, depression och försämrad syn. Förmågan att ta upp vitamin B12 minskar med åldern och därför kan en del äldre personer få brist på vitamin B12.
- Brist på B6 kan ge hudförändringar runt mun, näsa och ögon, kramper och blodbrist.
- Brist på B9 kan ge blodbrist och öka risken för ryggmärgsbråck hos foster tidigt i gravi-diteten.
- Brist på de övriga B-vitaminerna är mycket ovanligt i Sverige.
Mat som är rik på vitamin B
Det finns åtta olika B-vitaminer. Kroppen kan inte själv producera vitamin B vilket betyder att vi måste få i oss vitaminet genom maten. Vitamin B finns i nästan all mat, särskilt i kött och spannmål. De viktigaste B-vitaminerna är B12 (kobalamin), B6 (pyrid-oxin) och B9 (folsyra).
- B12 finns främst i animaliska livsmedel som fisk, kött, skaldjur, ägg, lever, mjölk och ost. B12 är det enda B-vitamin som inte finns i vegetabilier. För veganer är det därför mycket viktigt med tillskott på vitamin B12 eller att äta berikade livsmedel.
- B6 finns naturligt i kött, fågel, ägg, mjölkprodukter, potatis, spannmål och matbröd.
- B9 finns i exempelvis mörkgröna bladgrönsaker, filmjölk, yoghurt, lever, kål, bönor, kikärter, linser, frukt och bär. Folsyra är särskilt viktigt för gravida kvinnor.
- De andra fem B-vitaminerna är: B1 (tiamin), B2 (riboflavin), B3 (niacin), B5 (pantotensyra) och B7 (biotin). Och de finns som sagt i nästan all mat.
Så mycket B-vitamin behöver du
Rekommenderad daglig dos av B12 är cirka 2 mikrogram, B6 cirka 1,5 mikrogram och B9 cirka 300 mikrogram (kvinnor i barnafödande ålder behöver mer). Eftersom vitamin B är ett vattenlösligt
vitamin är det svårt att överdosera. Det finns en uppsjö olika vitamin B-preparat på apotek och i hälsokostbutiker.
