En lycklig slump gjorde att Annas glaukom upptäcktes i tid!

Anna Wikberg, 74, njuter av att vara en glad pensionär med synen i behåll!

Anna Wikberg, 74, bor tillsammans med sin man i Norrtälje, norr om Stockholm, sedan tio år tillbaka. Hon lever ett aktivt liv med ett engagerat föreningsliv och många resor, och njuter av att vara en glad pensionär, som hon själv uttrycker det. Sedan 14-15 års-åldern har Anna Wikberg varit närsynt, vilket hon inte lagt så stor vikt vid, även om besöken hos optikern har blivit många genom åren. Men vid ett vanligt rutinbesök för drygt tio år sedan fick hon frågan av sin optiker om hon hade varit hos en ögonläkare på länge.

– Jag svarade att det hade jag inte, och fick då veta att trycket i mina ögon var lite för högt, berättar hon.

Anna Wikberg fick en remiss till ögonläkare som upptäckte att hon hade glaukom, en sjukdom som även går under namnet grön starr och framför allt drabbar äldre. I de flesta fall är sjukdomen kopplad till ett för högt tryck i ögat som så småningom gör att synnerven förtvinar, vilket påverkar synfältet.

– Det var en lycklig slump att det höga trycket upptäcktes så tidigt att det inte hade hunnit påverka min syn. Jag kan till exempel fortfarande köra bil, vilket inte hade varit möjligt om synfältet hade hunnit bli begränsat, säger Anna Wikberg, som rekommenderar alla i 50-60-årsåldern att regelbundet börja kontrollera trycket i ögonen hos en optiker eller ögonläkare.

– En optiker får inte ställa diagnos, men kan skicka patienten vidare till en ögonläkare om trycket är för högt, säger hon.

För att trycket i ögat skulle minska fick Anna trycksänkande ögondroppar och har därefter inte haft några symtom av sjukdomen, som inte går att bota, men som kan hållas tillbaka genom kontinuerlig behandling.

– Jag är nog en ganska typisk patient, där symtomen kommer smygande och får man behandling hejdas förloppet rejält, säger hon.

Skrämmande okunskap

Tidigare bodde Anna Wikberg och hennes man i Österskär, nordost om Stockholm, men flytten till Norrtälje har möjliggjort att paret kan besöka sitt sommarställe i Grisslehamn i större utsträckning eftersom de nu kommit närmare.

– Vi åker dit så ofta vi kan nu när vi båda är pensionärer. Det blir mycket bär- och svampplockning.

Anna och hennes man åker även gärna till Gotland, där Anna växte upp, för att hälsa på familjen.

– Helst under försommar och tidig höst, säger Anna, som har sin bror och svägerska i närheten av uppväxtgården i Havdhem, brorsonen på gården där hon växte upp och brorsdottern i Fide.

– Min man och jag har inga egna barn, men jag brukar säga att jag har två barn, fast att jag har dem med min bror, skrattar hon.

Som pensionär lägger Anna annars gärna sin tid på föreningsverksamhet och längre resor, vilket också blivit lättare nu när tiden finns.

Men även när hon var yrkesverksam, som bland annat utbildningschef för Sveriges bönder i LRF, reste Anna mycket, både i jobbet och på fritiden. Hennes arbete tog henne bland annat till Zimbabwe i två år för att utbilda småbönder där.

– Det här var 1989-90. Min man var med som medföljande, vilket inte var så vanligt. Det var många som förutsatte att det var han som hade tjänst och inte jag.

Dessutom har paret kryssat flera gånger, bland annat i Hawaii och Sydamerika. Men senaste gången gick det inte så bra.

– I mars förra året skulle vi åka till Shanghai och kryssa i tre veckor i Asien, men det blev inställt, vilket var lite snopet. Men nu blir det av i mars nästa år istället. Vi flyger till Japan och kommer sedan att ta båt till Shanghai, Hong Kong och Vietnam för att avsluta i Singapore, berättar Anna, som känner sig väldigt tacksam för att hon fick en så tidig diagnos, då en nedsatt synförmåga hade fått en stor inverkan på hennes liv och vardag. Hon tackar sin långvariga närsynthet för det.

Sedan hon fick sin diagnos har Anna blivit engagerad i Glaukomförbundet och är nu organisationens vice ordförande.

– Vår viktigaste uppgift är att informera om sjukdomen för det finns en skrämmande okunskap. Det är så viktigt att glaukom upptäcks i tid för att behandling ska kunna ges och förloppet hejdas.

Sedan hon fick sin diagnos har Anna blivit engagerad i Glaukomförbundet. -Vår viktigaste uppgift är att informera om sjukdomen för det finns en skrämmande okunskap. 

Överläkaren Enping Chen:
Glaukom kommer sakta smygande

Enping Chen är docent och överläkare på S:t Eriks Ögonsjukhus.

Hur kan man kortfattat beskriva glaukom?

– Glaukom kallas också grönstarr och är en sjukdom som skadar synnerven och gör att synfältet gradvis krymper. Sjukdomen är den vanligaste orsaken till blindhet bland äldre.

Hur vanlig är den?

– Mellan en och två procent av alla över 50 år och mellan fem och sju procent av alla över 75 år är drabbade av glaukom.

Vilka är symtomen?

– Det problematiska med glaukom är att sjukdomen kommer smygande. Tidiga symptom är knappt märkbara och cirka 50 procent av de drabbade har därför sjukdomen oupptäckt. Patienterna upptäcker inte själva att synfältet minskar, eftersom det ena “friskare” ögat kompenserar det andra. Därför är det viktigt att ställa en så tidig och en så exakt diagnos som möjligt, eftersom sjukdomsförloppet i de flesta fall kan bromsas med rätt behandling. Det går inte att få tillbaka den syn man förlorat, men det går ofta att förhindra en försämring.

Vet man vad orsaken är?

– Exakt vad glaukom beror på vet man inte, men det är klart att det finns samband mellan trycket i ögat och sjukdomen. Blodflöde och ärftliga anlag kan också spela roll.

Vad finns det för behandling?

– Ögondroppar är den vanligaste behandlingsmetoden vid glaukom, och patienten tar själv dropparna. Behandlingen är livslång eftersom sjukdomen är kronisk och inte går att bota. Trots att rätt och regelbunden medicinering kan vara avgörande för att patienten får behålla synen, är det vanligt att man glömmer dropparna. Framgångsrik glaukomvård bygger på ett livslångt samarbete mellan läkare och patient. Det är väldigt viktigt att göra uppföljningar med jämna mellanrum.